Skulle vilja hitta någon (helst en annan kille) att prata med

Försök prata med din sambo, det låter som ni skulle behöva reda ut saker och ting. Är ingen kille men svarar i alla fall. Jag och min man pratar med varandra om hur vi ska gå vidare med den situationen vi är i.
Lycka till!

Jag beklagar verkligen er situation. Tyvärr så är det väldigt få män på denna sajt. Mitt enda råd är att kanske försöka tala med en kurator eller psykolog på den klinik ni går hos.
Jag har talat med en psykolog på den klinik vi gått till och hon har varit till stor hjälp för mig. Det är faktisk bättre än att tala med en vän tycker jag. Jag har även talat med väninnor som har varit i liknande situation men jag tyckte inte att de var till någon hjälp alls. För även om de varit i samma sits så kunde de inte förstå mig och de ville ju tala om annat helst. Psykologen däremot är väl insatt i problematiken och är där för att ge stöd och råd. De har stor erfarenhet och är proffs (i de flesta fall får man ju tillägga)

Hej,
Kolla under rubriken pappagrupp. Där finns en underrubrik för infertilitet.
Lotta

Du förresten, det är inte kört även om det känns tungt för er just nu. När man är mitt uppe i IVF-svängen tar detta upp hela ens universium och varje gång man misslyckas rasar världen (Inne på 4:e försöket). Kan föreställa mig att man som kille känner sig hemskt maktlös.
Tycker att du har helt rätt utgångspunkt, ert förhållande i centrum. Jag tror att din sambo känner sig helt misslyckad just nu och kanske behöver se andra möjligheter.
Vad är viktigast för er? Att få biologiskt barn, eller kan ni tänka er att bilda familj på annat sätt? Här är man olika och får utgå ifrån hur man själv känner. Vi har känt det som att det är själva familjebildningen som är viktigast och kan ser också adoption som en möjlighet, dvs familj på ett eller annat sätt.
Vi kör alltså parallellt just nu på båda sätten, det som lyckas gör oss till världens lyckligaste föräldrar.

hej jbygden,

det är inte lätt för er män att gå genom allt detta. Vi kvinnor har lättare att prata känslor , övereagera oss, gråta, skrika, och sedan våga börja om på nytt.... Men ni håller det mesta inombords och det tar på psyket.

men det är bra att du vill prata med någon, jag hoppas verkligen att du kommer att hitta någon!

jag och min man har också gått genom svåra perioder men vi har pratat mycket om vad vi känner och hur vi kan överleva denna svåra kris vi går genom. det viktigaste är att du berättar för henne hela tiden att du älskar henne oavsett vad och att varken hon eller du skulle vara lyckagare över att ha ett barn och inte ha varandra.

va inte rädd att vissa dina känslor för henne.

önskar er lycka till med ivf!

kram,

en ivf-are

Jag vet exakt hur din älskling mår. Du kan bara finnas till för henne och visa med allt du har att "HON BETYDER MEST"! Min man och jag gav upp efter att jag, hade hållit på i totalt femton år, vilket resulterade i två kraschade förhållanden. Tillsammans hade vi hållit på fem år, innan han släpade mig till en psykolog. Det gjorde susen för mig! Jag säger inte att det är ett enkelt beslut att ta, men det måste tas! Att få barn är en del av livet och ett liv utan barn är annorlunda, men aldrig meningslöst!

Hälsningar
Ramona Fransson    

Nu blev det inte riktigt som jag hade tänkt och hoppats i fredags. Jag och barnmorskan jag bokade tiden med måste ha missförstått varandra.

Det var inte alls en kurator eller psykolog som vi fick träffa utan en av IVF-läkarna (dvs. en gynekolog).

Nu var det precis vad min sambo ville, så hon blev jättenöjd med besöket som hon varit skeptiskt till innan.

Jag kände mig mest lurad och besviken eftersom det inte alls blev som jag hade trott och hoppats.

Vi får se vad som händer framöver.

Har ni gått tillsammans och pratat med någon professionell om detta?
Det och/eller separata samtal med vän eller psykolog kanske kan vara av hjälp?
Jag förstår att du har det tufft, du kan ju inte hjälpa att ni står maktlösa i kampen för ett biologiskt barn.
Leta i Pappagruppen eller i något forum för män, kanske mansjouren kan ge hjälp åt dig möjligen? Sök på nätet och se vad du har för vägar att hitta stöd, det behöver du verkligen, för det är tungt ibland. Lycka till! Hoppas du hittar det du söker.