• trasdockan

    tacksam för andras åsikter och erfarenheter

    Har hittat detta underbara forum idag och har suttit mest hela kvällen och läst igenom nya som gamla diskussioner.... Har själv tre barn varav två är tonåringar, grabbar 14 o 16.
    16-åringens problem är skolan som nästan ballade ur helt i 8:an men nu i 9:an har han nog fattat grejen lite och anstränger sig något (hoppas det räcker ända fram)
    14-åringen går i 7:an och har nu börjat smygröka, lånar pengar av kompisar och vi har ertappat honom i våra sparade småpengar ett par gånger. Vi försöker med hjälp av hans storebror som i det fallet ej nyttjar tobak eller alkohol prata honom tillrätta. Just nu har han datorförbud och indragen veckopeng. HUR GÖR NI???? Handling måste ge konsekvens men i vilka proportioner?
    Det är ännu inga jätteproblem och behöver inte bli men kan oxå bli........
    Jag älskar mina barn över allt annat men ibland kan man få nojan för mindre, jag vill ju att dom ska växa upp och bli självständiga och ta ansvar för det dom ställer till med, för det gör vi ju mest hela tiden, ställer till det för oss.

    Tack för ordet!! Hoppas på utbyte av liknande situationer och eventuella tips som funkat för er.....

  • Svar på tråden tacksam för andras åsikter och erfarenheter
  • Miamaria77

    Vi ä kontaktfamilj till en 15-åring.

    Detta har vi kört med, något kanske kan funka för er?

    Få, men tydligt motiverade regler. Han måste fatta VARFÖR det inte är ok med vissa saker. Men sen måste han inte hålla med, men han ska lyda, ni bestämmer. Punkt.

    Straff är ok, men ibland är det bättre att ge mer ansvar. Då visar man att man tror på dem, att de kan fixa grejor även om de har gjort fel.

    Ge ansvar! Låt honom fixa grejor i vardagen, det växer han med. Ska ni bowla? Han kan ringa samtal och boka det!

    Mycket kärlek: tid, gör gemensamma saker. Åk och bada, laga mat tillsammans, mys framför TV:n med chips och godis. Ok att han börjar bli stor, men jag tror att även stora barn vill ha närhet.

    Lycka till!

  • trasdockan
    Svar på #1
    detta låter mycket vettigt, vi får försöka varva mer med detta....det ger ju oss alla något bra.
    problemet är väl oxå att jag och barnens pappa (vi bor ihop) inte är riktigt överens när det gäller uppfostran. Han är mer sträng och jag är kanske något vek :-/
    Vi försöker dock att inte visa detta för mycket för barnen det blir ju ganska förvirrande om vi säger olika samt att dom lär sig hur dom ska göra för att få oss i obalans. Nu har vi börjat gå ut och gå igenom vad vi tycker för att stå enade framför dom.
    Men det är inte kul när man förutom att man är arg eller ledsen över sin tonåring måste bli osams med "gubben" oxå

    Tack för dina kloka tankar
Svar på tråden tacksam för andras åsikter och erfarenheter