Finns det nagon har som har bott utomlands och sen flyttat tillbaka till Sverige igen? Jag tanker da om man har bott utomlands lange. Var det svart? Var ni tvungna att flytta hem eller ville ni tillbaka? Vad var svart och vad var latt? Vill ni flytta tillbaka till landet ni bodde i igen? Var det svart att lamna landet ni bodde i?
Jag har alla mojliga fragor som ni marker men svara efter basta formaga bara.
Jag vill inte saga var jag bor *ler* men det ar langt ifran Sverige och man aker inte hem over en helg, knappt en vecka bara heller for det ar sa langt.
Missforsta mig inte, jag trivs kanonbra har och har otroligt svart att tanka mig att lamna det har landet. Men det som drar och gor det jobbigt att vara har ar ju familjen dar hemma.
Var man an ar sa langtar man ju alltid nagon annanstans. Ar jag i Sverige sa langtar jag hit, ar jag har sa langtar jag till Sverige. Och det som jag tror ar jobbigast ar tanken att veta att jag ar sa langt ifran nar och om nagot hander, oavsett vilket land jag an befinner mig i. Hander nagot i Sverige och jag ar har sa ar jag langt ifran och tvartom om jag ar pa besok i Sverige och nagot hander har. Det har blivit jobbigare att tanka pa i takt med att aren har gatt tycker jag.
Fast egentligen sa vill jag ju inte bo i Sverige, det ar ju inte Sverige jag saknar. Tror ni jag kan fa hela familjen och alla vanner att flytta hit pa nagot vis? 
PigeonP
Ah kan du dela med dig av dina erfarenheter? Man maste alltsa ha varit fast anstalld 6 manader i rad for BF? Eller tillats tid emellan?
Jag vet inte faktiskt. Jag födde min son i England men hade då precis flyttat dit och var fortfarande skriven i Sverige. Av den anledningen hade jag rätt till fp när jag kom tillbaka till Sverige, min son var då 18 månader.
Det dom har sagt till mig är att jag har rätt till lägsta nivån nu, men när jag har jobbat 6 månader blir det enligt SGIn.
Jag tror att man måste ha jobbat 6 månader i streck, har man haft uppehåll så ska man ha varit anmäld hos arbetsförmedligen eller fått studeistöd.
Ja vi har gjort det men flyttar nu tillbaka efter 2 år i sverige...
. . .
Jag förstar precis hur du känner! jag ska ha barn om 4 veckor och da tänker man ju ända mer pa det hela. Jag bor dock i münchen sa det är ju inte sa langt hem. Fast klart det är trakigt att man inte kan träffa mamma spontant pa stan och äta lunch.
Jag känner dock att det blir svarare och svarare att flytta till Sverige. Man har ju byggt upp sitt liv här. Däremot sa skulle jag gärna velat att den tyska barnomsorgen varit som den svenska...
Jag bodde mina första 9 år i Sydney, Australien (svensk pappa).
Jag och lilasyrran hade ju inte så mycket att säga till om, men mina föräldrar har berättat att de bara helt plötsligt kände att de ville hit.
Och har inte ångrat det, inte ens mamma, konstigt nog.
Detta var 11 år sedan.
Jag har ingen längtan alls att flytta utomlands, men det kanske kommer?
Vi bor i Los Angeles och funderar pÅ att flytta tillbaka till Sverige. Jätteläskigt jag får ont i magen, men vår son fyller ett i maj och det är nog bättre för honom/oss att bo i kylan. Hjälp, tänk om jag vantrivs, precis som jag gjorde när jag drog sex år sedan och de få ggr jag varit i Sverige.
Ja ÄLSKAR sol och värme!!! Fast det är ju förstås inte bara bra här... Snyft, vad göra? Tack för bra länk
puffar upp traden
Hej silentwings!
Vi flyttade från Holland i fjol - och då hade jag bott där i 10 år. Jag var lite tvehågsen innan flytten, för jag trivdes så bra och var rädd att jag skulle tycka att svenskarna var gnällig och uppstyltade och klagade mer än vad som var befogat. Sedan var jag också rädd att min man skulle råka ut för rasism. Det som kanske var den konstigaste "rädslan" var att själv bli av med den speciella "intressantheten" som man får som svensk i Holland - alla älskar Sverige och svenskar där och det kändes som en sorts gräddfil att vara svensk.
Å andra sidan började saker och ting ändras när vi fick barn - Sverige är ungefär en miljon gånger barnvänligare än Nederländerna (beror förstås också lite på VAR man bor i de båda länderna). Jag var döless på att det var så fullt med folk, trafiken, alla trafikköer, aggressiviteten, brist på natur, hundbajs i vartenda grönområde,....
Själva flytten gick väldigt flott för oss. Vi hittade ett superfint hus att hyra, vi fick jobb snabbt som attan, dagisplatser fick vi också på en gång och vårt gamla hus hann vi sälja precis i tid.Men, det var lite nervigt med alla praktiska grejor.
Allt har gått över förväntan bra och ingen av oss har upplevt något negativt med svenskarna (utom att det faktiskt är ett ganska gnälligt folk.. ;) )Min man säger alltid när han får höra ursäkter om hur inbundna och tråkiga svenskar är, att han faktiskt bara har träffat trevliga och öppna svenskar och inte begriper var den fördomen kommer ifrån.
Vi saknar släkt och vänner och vissa produkter i snabbköpet och vissa företeelser inom mvc/bvc, men annars är vi väldigt nöjda med vår flytt.
Vi har alltid garderat oss och sagt att vi nog kommer att flytta utomlands igen, någon gång. Visst kan vi tänka oss det - men just nu känner vi snarare att vi faktiskt är helt nöjda med det vi har just nu och hoppas att vi blir gamla i det huset vi bor :)
Flyttade hem fran USA for ett ar sedan och det ar det basta jag har gjort... Darover far man ju bara tolv veckor i mamma ledighet sen ska man lamna sitt knyte pa dagis om man inte har det forspant sa att man kan losa det hela pa annat satt. Dagis ar 12 ggr dyrare sa man far jobba pa rejalt om det ska ga runt aven med dagis. Nu skriver jag inte har for att klaga pa USA alls, men for oss var det ratt beslut. Saknar varmen, men fick mer tid med minstingen i stallet... Fair trade :o)
Moster Ia - Är din man holländare och i sånt fall pratar han någon svenska och vad jobbar han med?
Har bott i Scotland i 12 år nu och jag funderar lite på om man skulle flytta hem.
Problemet är att min man vill inte flytta till sverige plus att jag vet inte om han skulle få något jobb.
en blev två skrev 2008-04-28 09:15:23 följande:
Vi flyttade hem för två veckor sedan - maken talar endast engelska men hade tre jobberbjudanden tack vare sin kompetens inom IT/telecom som tydligen är sällsynt här. Det var dags för oss att flytta och ha nära till familjen av flera skäl. Nu har jag ju inte riktigt hunnit känna efter men jag tror detta blir bra.
en blev två och Mrs Hearn:
Japp, min man är holländare. Och man behöver inte vara bra på språk för att lära sig språk - det är egentligen bara om man har någon språkstörning i sitt eget språk, eller extra svårigheter typ dyslexi, då man inte "kan" lära sig ett nytt språk. Oftare sitter det i behov, vilja och motivation..
För en engelskspråkig torde det förresten vara rätt lätt att lära sig svenska - precis som för en holländare.
Min man lärde sig svenska helt på egen hand, genom att läsa böcker (började med harry potter och läste holländska och svenska översättningen parallellt) och svenska dvd-filmer. Sedan gick han med i en svensk kör. Hemma pratade(pratar) vi alltid bara holländska.
Han jobbar i byggbranchen, och där har de ont om folk på alla nivåer. Där kommer folk förresten också in och får jobb, även om de inte pratar svenska - både engelska, tyska och franska funkar också, lite beroende på företag. Men man gör det onödigt svårt för sig om man vägrar lära sig svenska..
Till "en blev två": det låter vanskligt att dra igång flyttplaner om din man inte alls vill flytta. Det skulle jag inte rekommendera, iaf.