Anser ni att omgivningen har en negativ attityd till unga föräldrar?

men som jag även skrev så finns det många ungdomar som klarar sig själva och klarar att ta hand om ett barn och det tycker jag är toppen!
Man är ju som bäst lämpad för att föda barn runt 20 års åldern!

Precis så säger jag med! Tror det är det absolut bästa för kroppen att föda när man är i den åldern!

Just det, en sak som jag har tänkt på. Anledningen till att man får kritik för att man skaffar barn ung har ju ofta med ekonomi att göra, men vad är det som gör att unga har dålig ekonomi? Jo det är samhället. (nu pratar inte jag om 15-åringar utan mer 20-åringar) För att kunna få ett bra jobb kräver det oftast först gymnasieutbildning på tre år, sen eftergymnasialutbildning på minst 3 år. ofta kan det krävas ännu mer utbildning för att man ska kunna få ett riktigt bra jobb. Jag tycker det är så synd. När våra föräldrar var unga var inte gymnasiet alls lika viktigt och man kunde få jobb utan det.

(och eftersom jag pratar utbildning kan jag ju säga att jag gick hela gymnasiet och är yrkesutbildad på så sätt men ändå är det svårt att få jobb utan mer utbildning)

Ja och när man pluggat i 20 år (Då är man väl typ 40..) så har man ingen "erfarenhet" och får inget jobb ändå...

haha nej precis! Helt omöjlig värld vi lever i ;)

Nej du jag måste säga att vi bor i ett väldigt bra land. Det finns hjälp för de som behöver det. Soc hjälper ju ofta med ekonomi. Men jag föredrar att leva på egna pengar men skulle man någon gång behöva hjälpen så finns den ju där!

Jag har fått liknande frågaor när det gäller storleken på min mage när jag var gravid och hur mycket jag gått upp i vikt. Jag var 31 år och inte vad man kallar för en ung blivande mamma. Det kan vara irriterande, men har inget med ålder att göra.

Precis som någon skrev i början av tråden, så tror jag att många fördommar som unga blivande mödrar råkar ut för, är saker som vem som helst kan råka ut för. Men förväntar man sig att bli ifrågasatt för att man är just ung, ja då läser man in det i folks kommentarer.

Sen är jag fullt medveten om att det självklart är så att det finns människor som förutsätter att skaffar man barn när man är under 20, så är man IQ befriad, socialbidragstagare osv. Vilket är väldígt synd, men det är nog färre än vad många tror.

Min sista kommentar, som jag kanske får på pälsen för är att angående blickar från främlingar på stan, så tyckte jag också när jag var yngre att männsiskor glodde på mig och det berodde inte på att jag var gravid (var ju inte det). Nu glor ingen på mig, så jag undrar om det satt i mitt huvud kanske.

Jag hoppas att jag snart kommer att bli en ung mamma då jag och min pojkvän planerar en gravidietet =)

Så länge man är mogen, har kärlek att ge, stabilt förhållande, känner att man klarar av det, planerat upp framtiden och inte bara 9 månader framåt så ser jag inget problem med att planera barn som ung! Men tyvärr så lyssnar inte så många vuxna på det unga menar och säger utan drar alla över en kant! Det är synd tycker jag! Jag läser och lyssnar på vad vuxna har att säga om unga som planerar men tar allt med en nypa salt! För alla är helt olika, vissa mognar snabbare och har en större vilja och tålamod än vad andra har!

en liten undran???
när slutar man att vara en ung mamma?????
jag blir fortfarande dömd på förhand... har tonårsbarn,äldsta fyller 17...tjejerna har fyllt 15..skolan,dvs lärare/rektor tex, tar mig inte på allvar.. jag e såååå ung,jag har ingen koll på barnen osv!!!!???
med min yngsta dotter (som e 10mån) får jag ALLTID höra..åhh är det din första??? öhhh..näe..har ett gäng hemma..
när blir man vuxen i folks ögon? typ aldrig....

Enligt vad jag erfarit så tar unga åt sig mer av kommentar och gärna stämplar sig själva som ung förälder istället för förälder. Jag har mina fördomar då jag stött på attityden "strunt samma. Jag ska ha barn. I värsta fall gå till soc". Men jag är uppväxt med "Ordna mer för er själva innan ni skaffar barn" från våra föräldrar som fick barn tidigt. Sen kan det krisa oavsett. Bara man har en plan. Sen får man tyvärr kommentarer öht. Är man ung hade man kunnat vänta och är man äldre hade man kunnat starta tidigare. Som mångas fördomar mot äldre. I jämförelse m yngre ska man ta fram rullator istället för barnvagn, man hinner inte vara med barnen osv och det är hemska antydningar. Ekonomi är en baggis i jämförelse. Men det är vad jag tycker. Har bekanta som fått barn nu för tidigt enligt deras tycke för de hann inte med sig själv, hitta sig själv utan fick snabbt rätta sig efter "en annan". Sen visar de avundsjuka åt de som väntar och pikar dessa istället. Slutsats: Alltid nån som stör sig oavsett ålder. Frågan är hur mycket man orkar ta åt sig och där tror jag yngre reagerar tidigare och läser in för mycket i det man säger.

Jag anser ABSOLUT att det finns mycket fördomar mot unga föräldrar. Lite tråkit ibland...men jag har också fördomar.

Jag fick barn när jag fyllt 21 år och jag har fått konstiga frågor o det många tror inte att man hunnit gjort något i livet, och att man är lite korkad..osv, osv.

Lite korkat tycker jag faktiskt att det är att skaffa tidigt, men det beror också helt på vad man är för slags människa och vad man vill få ut av livet.

Om jag säger så här, jag hade inte rekomenderat mig själv att skaffa barn, nu när jag vet hur livet faktiskt förändrades.

Visst finns det tjejer som behåller barnet i hopp om att få behålla kille, men dom finns i alla åldrar.

Jag tycker omgivningen är negativ mot unga föräldrar, i vissa fall befogat dock.

Tycker det låter så hemskt när unga tjejer säger eller skriver att de vill ha en bebis för de är så söta...  Hade de tänkt lämna tillbaka bebisen när den är för stor för att vara bebis?

Däremot känner jag till några unga mammor, som faktiskt verkar riktigt bra. En del har bott eller bor hemma & fått mkt hjälp från familj & vänner & det kan jag bli lite avis på.. Skulle oxå vilja ha sån uppbackning, trots att jag snart är 33 ^^ Det är tufft att vara ensam förälder, men det måste vara tuffare att ha massa blickar på sig samt få massa konstiga & onödiga kommentarer bara för man är ung.

JAg var 22 när jag fick min dotter & personalen på BB, några äldre damer, de var som hökar på mig & stod bakom ryggen & kollade hur jag tog i mitt barn eller bara torkade henne i rumpan...Någon suckade om att det inte är lätt att vara ung & vara mamma, så jag gnällde om det för hennes pappa.. Konstigt.. Du ser ju ut som 12 år osminkad...  *S*  Tack för den ^^

Nej, jag har faktist inte stött på några fördomar eller negativa åsikter.

Fick första vid 19, och andra nu vid 22.
Släkt, vänner m.m har alla varit väldigt positiva, på MVC, BB och BVC har jag känt mig som vilken förälder som helst.
Förskolepersonalen behandlar mig som alla andra föräldrar (bor i ett område med få unga föräldrar, jag är yngsta mamman på fsk).

Nån enstaka gång har jag hört det viskas på BVC, och nån gång har man fått en talande blick, och något fler gånger nån kommentar på internet, men allt detta så sällan att jag knappast räknar det.

Jag tror att ens egen inställning och attityd spelar stor roll.

Jag tror att många gamla och även unga människor ser en annan syn på unga mammor och pappor. Jag tror att de får mest blickar när det går på stan och så.

Ja, man får många kommentarer som ung förälder. Jag var 19 när jag fick min son, nu är jag 24 och blir ff anklagad att ha snott storasysters leg när jag ska köpa cigg så jag ser nog inte så gammal ut.

Det pratas en del bakom ryggen på mig, gamla "snälla" tanter och farbröder kommer fram och lägger sig i uppfostran, jag behöver ju hjälp som är så ung...
Men den värsta kommentaren fick jag av en kvinna på soc, hon tyckte att eftersom jag var så ung så kan jag inte älska mitt barn lika mycket som äldre mammor gör! Den kommentaren har hon fått äta upp många gånger om, då hon senare säger att hon nästan vill gråta då hon ser hur mycket vi älskar varandra och att vi har sådant samspel.
På öppna förskolan så är det ett gäng mammor som alltid ger mig blickar och viskar om mig, lite övertydligt för att man ska missa det, men men det är deras förlust. Jag lägger märke till det och struntar sedan i dem.

Sen är det folk som kommenterar hur duktig jag är med min son fast jag är så ung osv så "positiva" kommentarer får man också.
Roligaste kommentarerna fick jag av mina högstadieelever som tyckte att jag uråldrig som tyckte att jag var uråldrig som var över 20år, där var jag ingen ung mamma inte. Det var en trevlig motsats mot för hur det brukar vara.

Jag fick höra häromdagen "Du är väl lite för ung för att ha barn?" Nej! Jag är faktiskt snart 23 och jag tycker att det är alldeles lagom! hade jag vart 25 hade dom inte tyckt att det var tidigt !det skiljer "bara" 1,5 år!

Njao, beror på.
Under förra veckan fick jag mina två första komentarer om att vara ung mamma. (av främmande manniskor)

* Stog i hissen i stan, en gamal tant stog och stirra en stund, sen frågade hon;
- hur gamal e du?
- 19, hurså?
- Då är du väldigt ung! Jag va 37 år när jag fick mitt barn. Min dotter är 34 och har inga än.
- Aha, på din tid va medelåldern för att skaffa barn 22 år! så du måste vart rätt avviokande i din umgängeskrets! (sen gick jag av)

* Va i tygaffären, betalade med kort varav kassörskan kolla på mitt leg. och sa;

- Oj, är du så ung och har barn?!

- Yes, stämmer bra det.
(lite mellansnack om att sonen såg ut som en liten flcika..)
- Jaha, då kan du ju fortfarande gå ut och ragga fasten du har barn!
- Ragga? nja, kanske om jag inte hade haft en partner!

Sen så kan man ju se att folk kollar, men det är tydligen lika jobbigt för äldre. Mina svärföräldrar hade med sonen till Ikea, och fick höra tre gånger om att "Usch att skaffa barn när man är så gamal, stackars barn etc.".

Jag var hela 24 år när jag fick barn (får ofta höra att jag ser yngre ut *arg*).
När jag var gravid fick jag massor av kommentarer i stil med "unga flickan med magen i vädret redan- usch!"
Sedan kom lillprinsen och kommentarerna fortsatte. Märker ibland på dagis eller i andra sammanhang att folk gärna "tar hand om" mig och maken lite extra för att vi "är så unga". Dessutom behandlas vi ibland som om vi vore mindre vetande för att vi är yngre än de flesta andra föräldrarna- jag har pluggat 4 år vid universitet (pluggar än)- till just pedagog, så det kan göra mig enormt irriterad. Och som sagt: vi var 24 år när vi blev föräldrar- inte på någotvis anmärkningsvärt ungt. Vissa hade dessutom mage att fråga om Isak var planerad!!!!!

Jag är inte förälder men ska bli det i augusti. Jag är 19 år och har inte träffat någon som har verkat se ner på mig för att jag är ung och gravid. Har bara fått positiva bemötanden och har inte alls uppfattat att någon tycker att det är särskilt "konstigt" eller oansvarigt. Jag blev oplanerat gravid på p-piller och kanske hade folk reagerat annorlunda om jag hade planerat barn eller blivit gravid genom oskyddat sex, men i min situation så verkar de allra flesta vara förstående och mest positiva. Kan däremot tänka mig att om jag hade varit ett par år yngre så hade folk reagerat annorlunda, men det är bara spekulationer.