• nemi72

    Bråkat med bonusfjortisen..

    Vet inte om detta hör hemma på tonåring istället..
    Efter ett megabråk med bonussonen har jag gråtit typ hela kvällen. Jag blev rent ut så j-vla arg av att han han snäste åt mig när jag undrade om skolarbetet var klart eftersom han skulle på bio. Allt kulminerade i att han tog mig i armen och skulle flytta så han slapp se mig. Detta för att han misstolkade och avbröt mig och fick till det som att jag ville att han skulle flytta härifrån(skulle ALDRIG antyda nåt sånt). Vi pratade sen (eller jag strök medhårs och försökte förklara..) Till saken hör att han har problem med sitt humör, blir aggressiv och tar till våld (utredning pågår). Men hur mycket ska man tåla? Man måste väl få bli arg, jag vägrar acceptera vad som helst i mitt hem, men just nu känns det som vi försöker var honom till lags bara för att slippa sånt här. Jag vet inte vad jag ska göra. Har hållt mig i bakgrunden, tjatar minimalt på honom. Jag vägrar bli någon mesig svag rädd mamma som viker sig för minsta lilla. +1 till honom eftersom jag grät när vi bråkade o även efteråt.
    Det blev långt, men jag behövde skriva av mig lite.

  • Svar på tråden Bråkat med bonusfjortisen..
  • kaffe

    Jag tror det är bra att du reagerar och kan bli arg på honom. Man får bli arg även på bonusbarn. Som vuxen är det ens skyldighet att tillrättavisa och ge vägledning. I bland blir man arg och beter sej kanske inte på mest pedagoiska och bästa sätt, men man är ju inte mer än människa. Tonåringar kan ju verkligen provocera fram ens sämsta sidor. Att inte ställa krav och frågor är nog det sämsta man kan göra. Det betyder ju att man inte bryr sej.

    Så har inte dåligt samvete för att du ställer krav och ibland blir arg. Det är du som vuxen som bestämmer reglerna (tillsammans med pappan förståss) inte tonorsbonuset.

  • fyrabarnsmamma73

    Hej,läste ditt inlägg,man kan säga att jag är i nästan samma sits,som du,fast det handlar om en tonårstjej som min sambo har iett tidigare förhållande,vi bråkar oxå ganska mycket,om småsaker,jag stör mig på henne ena stunden ska hon vara vuxen andra stunden är hon så omogen så det inte är sant jag har en flicka som är lika gammal hon blir tretton i oktober,men beter sig inte som hon,ibland får jag räkna till tio,så om jag säget till henne,ja då säger hon att jag inte bestämmer över henne för jag är inte hennes mamma,då svarar jag att det skiner jag i,för det är jag som är vuxen och bestämmer lika mycket över henne som min sambo...gör jag rätt eller fel????

Svar på tråden Bråkat med bonusfjortisen..