Bråkat med bonusfjortisen..
Vet inte om detta hör hemma på tonåring istället..
Efter ett megabråk med bonussonen har jag gråtit typ hela kvällen. Jag blev rent ut så j-vla arg av att han han snäste åt mig när jag undrade om skolarbetet var klart eftersom han skulle på bio. Allt kulminerade i att han tog mig i armen och skulle flytta så han slapp se mig. Detta för att han misstolkade och avbröt mig och fick till det som att jag ville att han skulle flytta härifrån(skulle ALDRIG antyda nåt sånt). Vi pratade sen (eller jag strök medhårs och försökte förklara..) Till saken hör att han har problem med sitt humör, blir aggressiv och tar till våld (utredning pågår). Men hur mycket ska man tåla? Man måste väl få bli arg, jag vägrar acceptera vad som helst i mitt hem, men just nu känns det som vi försöker var honom till lags bara för att slippa sånt här. Jag vet inte vad jag ska göra. Har hållt mig i bakgrunden, tjatar minimalt på honom. Jag vägrar bli någon mesig svag rädd mamma som viker sig för minsta lilla. +1 till honom eftersom jag grät när vi bråkade o även efteråt.
Det blev långt, men jag behövde skriva av mig lite.