Har sådan otrolig förlossningrädsla pga att jag är så himla orolig för smärtan.
Var hos BM för akupunktur där vi diskuterade lite, och jag började gråta för jag känner sådan skräck för själva förlossningen! Så jag ska få prata med någon i en "Viktoriagrupp" och även läkare, för jag vill hellre ha kjesarsnitt.
Men varför bestämde ni er för Kjesarsnitt?
Och: ja, respektlöst kanske var fel ord. Malplacerat,olämpligt och ogenomtânkt passar bâttre.
Måste bara fråga, var det senaste veckan du började känna förlossnings rädsla eller har du känt det hela tiden? Du är ju ganska långt gången..
Varför har du inte fått komma på samtal förens nu? Hade varit bra för dig att bearbeta din rädsla i tid..
jag själv tror inte det blir bättre för henne om man börjar jämföra med annat..låt hon få bearbeta det i fred o ta sina egna beslut...
Det blir nog inga problem för dig att få ett kejsarsnitt om du är sådär rädd!
Jag fick igenom mitt snitt enbart pga självbestämmande, inga medicinska skäl.
Kan väl säga bekvämlighetsskäl helt enkelt
*duckar för alla moral kärringar som kommer kasta massa ko skit nu* ;)
Lycka till tjejen kommer gå bra!
Har ju pratat med barnmorskan på mvc om att jag vart rädd för att föda vaginalt, men hon tyckte inte det var nödvändigt än att prata med någon för att jag var inte så långt gången.
Så där fick jag ju ändå ingen direkt hjälp men rädslan, det var ju inte förän idag när jag var hos en annan barnmorska som jag fick reda på att man kunde prata med någon!
Jag vill ha kejsarsnitt den här gången för att jag bara tvärvägrar att föda vaginalt en gång till. Trots samtal så blev det definitivt inte den hallelujaupplevelse som många beskriver. Man känner sin egen kropp bäst själv.
Har bara läst TS, men måste få flika in. Jag har sedan tidig tonår när jag började fantisera om familj osv varit FRUKTANSVÄRT rädd för själva förlossningen av barnet. Detta grundar sig nog till stor del på filmer. Jag menar, i filmerna när det var dags att föda skrek kvinnorna som om naglarna höll på att dras bort en efter en och var svettiga som om de hade varit på gymmet och hållt på med step-pass hela dan. Den bilden har jag haft i mitt huvud i 20 år och när jag blev gravid var min första tanke: SHIT! Hur ska jag fixa förlossningen! Jag var verkligen livrädd.
Ännu mer rädd var jag för kejsarsnitt. Vill inte att någon skär i mig om det inte absolut måste göras. Har ALDRIG blivit opererad och ville inte börja nu. Förstår ju också att det tar längre tid för kroppen att återhämta sig efter ett snitt - så nej, det fick bli vaginal förlossning trots min skräck.
Jag vet inte om det berodde på min långa uppförstorade rädsla för smärtan; men förlossingen gick ju så smidigt. Båda gångerna! Visst gjorde det ont, men för mig var det en skön smärta. Det gjorde inte alls lika ont som att dra en nagel (jag vet för jag har fått gjort det också) - inte heller var det lika jobbigt som en hel dag på gymmet . Jag inbillar mig att anledningen till att jag inte upplevde mina förlossningar särskilt jobbiga är för att jag hade otroligt smärtsamma förväntningar. Hoppas att det blir lika underbart för dig! Lycka till!
Jag har också en otroligt förlosningsrädsla och jag vill med göra KS och hoppas verkligen att jag får det, men dom flesta har sagt till mig att det får jag själv bestäma om jag vill göra det eller inte
Jag hoppas det gått br för dej! Mitt samtal gick inget vidare,tanten fick mig o gråta hejdlöst,resultatet blev att jag ska få gå på Aurorasamtal,snitt beviljas inte vare sig pga.rädsla,el.ålder av denna läkare,endast medicinska skäl,däremot tog hon upp att an kan ha en planerad förlossning,med extra personla,bedövning i td etc...kände mig totalt överkörd.
Hej Ch4rm!
Jag tror jag förstår vad du menar då jag själv är livrädd för en förlossning. Så rädd att vi inte ens börjat med bebisverkstan än!
Jag är själv född med kejsarsnitt och har alltid varit stolt över att vara en "kejsarinna" som pappa kallade mig. Nu har jag börjat förstå riskerna med kejsarsnitt och vet inte vad jag skall göra.
Precis som du gråter jag av bara tanken på den smärta en förlossning kan frambringa och har inte bestämt mig än.
Nu börjar verkstan iallafall men jag tror att det bästa är att som du skall göra prata med någon professionell. Tar dem dig inte på allvar skall du gå till BM och kräva ett nytt möte med någon som du trivs med.
Sen alla risker som alla pratar om med kejsarsnitt, visst det finns fler risker med det och kroppen är gjord för att kunna föda i princip vart som helst. Men de är väldigt duktiga på kejsarsnitt nu och det går oftast bra.
Du har rätt att vara rädd och du skall veta att du har massa stöd här på familjeliv!
Lycka tíll!
"Men varför bestämde ni er för Kejsarsnitt?"
Jag bestämde mig för planerat snitt pga att jag upplever hela situationen med en vaginal förlossning som otrygg. Jag har dålig tillit till sjukvården och är rädd för att få ett dåligt/oproffsigt/stressat/arrogant bemötande om jag skulle försöka föda vaginalt. Jag är otroligt rädd för allt som kan gå fel med bebisen under en vag. förlossning, litar inte alls på att personalen gör sitt jobb och håller ordentlig koll på bebisens tillstånd osv. Ett planerat snitt är lika med trygghet för mig. Det går snabbt att få ut bebis och man har från sjukvårdens sida en helt annan beredskap än vad man har vid en vag. förlossning. Att jag själv löper en ngt högre risk för komplikationer vid just snitt oroar mig inte, bebisen är iaf i trygga händer och det är viktigast för mig. Lycka till oavsett vilket förlossningssätt du väljer
Jag har just genomgått en totalt 68,5 timmar lång förlossning som slutade med ett akut kejsarsnitt (jag var vaken under snittet). Trotts detta så är jag väldigt frågande till de som vill ha ett plannerat snitt pga smärträdsla. Jag hade värkar i ca över 24 timmar och har nu provat de flesta smärtlindringsmetode (EDA, morfin, lustgas, TENS och profylaxandning)
Mitt tips till dig som är rädd för smärta är att förbereda dig genom att gå en profylaxkurs. Andning som smärtlindring funkar! Men framför allt så ger det ett verktyg att fokusera på något annat än att det gör ont. Det hjälpte mig oerhört. EDA är dessutom oerhört effektivt.
Min förlossning slutade som sagt i ett snitt. och nu sitter jag här med ett ärr på magen och värktabletter. Om det hade gått så hade jag tagit några timmar till av värkar och sluppit de dagar av mer eller mindre jågontensiv smärta som jag nu upplever efter snittet.
Inspirerande förlossningsvideos
www.youtube.com/watch&v=DEvC9TfwXmA