• Meta93

    Svika barnen

    Hej!
    Är sedan ca 1 år tillbaka sambo med en man. Hans två barn 10 och 14 år bor hos oss varannan vecka. Det har gått jättebra men någonstans har jag vetat att vi kommer at stöta på patrull. Vi har nu hamnat i ett läge där det är viktigt för oss sätta oss ner och tydliggöra den "familjesituation" vi har, vi fyra. Framför allt måste barnen få klart för sig bl a att det är vi vuxna som är de som sätter ramar och regler. Självklart inte under några diktatorformer utan på ett vettigt sätt. Problemet är bara att pappan inte klarar det för han känner att han "sviker" barnen då han "enar sig" med mig, dvs den andra vuxna personen. Jag skulle vilja höra lite om hur andra "pappor" känner sig i enliknande situation och hur ni hanterar det.

  • Svar på tråden Svika barnen
  • Lyckogrisen

    Min sambo har alltid varit tydlig med att det är Pappa och jag som bestämmer hemma hos oss.
    Han har alltid hållit mig om ryggen och har det varit något vi inte varit överrens om har vi diskuterat det när barnen inte varit närvarande.
    Jag tror det är jätteviktigt och helt rätt att ni tar denna diskussion med barnen.
    Det är viktigt att barnen även får komma till tals och komma med egna förslag. Men, det betyder inte att de kan få allt som de vill ha det.

  • girl73

    Hej..
    Din sambo bör prata med barnen givetvis ska du vara med:)Men så att barnen hör att pappa är faktiskt oxå med på dett så att de inte blir du som e "diktatorn" :) Bara skojade..
    Du har helt rätt att de e dom vuxna som bestämmer och om barnen inte vet de i så gammal ålder så e de ju absolut på tiden att dom lär sig.. Ju äldre dom blir destu svårare blir de att få dom att göra saker som man vill..
    Jag har själv 2 pojkar 6 o 8år och jag har varit ganska sträng från början, men de kommer såklart nya saker hela tiden som man måste stoppa:) de ta ju aldrig slut.. ha ha
    Lycka till

  • vargavarg

    Min man har haft det lite jobbigt just med regler/krav på sitt barn boende hos oss vv. Detta eftersom han och mamman hela tiden tävlar om att vinna titeln som "bäst förälder" åt sitt barn. De vill båda ha sitt barn så mycket som bara möjligt och båda föräldrarna vill verkligen att barnet ska trivas bäst hos just den. Så det rimmar dåligt med tjat, regler och krav... Numera fungerar det bra eftersom min man insett att barn inte är mogna nog att uppfostra sig själva. De kan inte styra över sig själva, det är ett allt för stort ansvar att ge ett barn. Och hur skulle det se ut? Äta godis, springa utan jacka på vintern, strunta i tandborstning, vara uppe till midnatt när skoldagen väntar nästa dag och knappt komma in på rummet utan att klättra över berget av leksaker som de föresten tjatat sig till genom hela affären då pengarna borde gått till mat... Då inser man ganska snabbt att barnet får huvudvärk i skolan, blir totalt odräglig, får hål i tänderna, är genomförkyld ständigt och lider av fetma. Hmm...
    Nej krav måste de ha och det gör bara att de mår bra! Kraven får ju såklart vara rimliga och lagom. Ett bra tips är att sätta er runt köksbordet alla och tillsammans komma fram till hur ni vill ha det i samråd med barnen! Då tycker de att det är kul och mindre obekvämt med nya regler och rutiner.

  • Lyckogrisen

    Man blir så trött på föräldrar som tror att föräldraskapet är en populäritetstävling.
    Klar man måste engagera barnen/ungdomarna i de husregler man sätter upp.
    MEN, man måste vara lite obekväm, ställa krav och kunna säga nej också.

Svar på tråden Svika barnen