Hemma med syrgas...

Vi hade oxå syrgas hemma, och visst det var lite stökigt
Vi hadelite extra syrgas på natten, så den inte skulle reagera lika lätt.
Liksom ni delade vi på nätterna, varannan. Vi hade sovrum på vån två där vi sov med henne, och den andra låg då där nere. Det funkade jättebra!
Ett tips är att ha henne uppe mkt, då "spänns" lungorna upp lite och det är jättebra, så att dom inte ligger för mkt hopkurrade, då når syrgasen sämre. Vi hade henne mkt i bärsele, eller liggade över axeln, och det funkade!

vår son är född i v 24+3 fyra och en halv månad på sjukhus innan vi fick komma hem med syrgas och sond. vi stängde heller aldrig av mätaren på nätterna eftersom han drog ut grimman rätt som de var. Krångligt och bökigt med syrgas hemma men hellre extra krångel än att ligga på sjukhus tyckte vi. idag är han helt syrgas fri och mättaren tillbaka lämnad trodde de skulle kännas konstigt utan men de var nått som växte bort...har dock fortfarande sond kvar. Hur mycket syrgas har eran tös?

Jo, visst står man ut med det bara man får vara hemma!!! Hon har nu 0,25 l/min, har ingen uppfattning om det är mycket eller lite? Hur mycket syrgas hade er lilla när ni kom hem och hur länge hade han syrgas??? Måste va underbart att slippa!!!

Vi hade oxå syrgas hemma på vår tös.
Vi sov SÅÅ dåligt, men valde ändå att sova båda två, för vi hade inte orken att vara vaken, och turas om.
På dagarna hade vi ju fullt upp med tvillingarna, plus att jag var så osäker och lite rädd för själva syrgastuben osv.
Vet egentligen inte varför, men de va skönt att ha en man som jobbar med gastuber

Miranda kom hem med syrgas i slutet av juli 2006, och i början av september hämtade dom tuberna.. SÅ SKÖNT!
Jag såg ett dop framför mig, med syrgasgrimma, och meck med syrgas-tub, men hon blev av med det strax innan

neo hade ca 0.1-0,25. de var ganska mycket men när de väl sjönk så gjorde det de jättefort de bara small. han hade syrgas 3-4 mån kommer inte riktigt ihåg exakt faktiskt. Det är en sån befrielse att få slippa alla sladdar och tuber och mätare helt underbart de kommer ni att märka livet blir så mycket lättare...

Vad har ni för saturationsmätare? Kan ni inte höra om ni kan få byta saturationsmätare så att ni får sova på nätterna? =/

Sen kan man ju ställa in när de ska pipa.... iaf på den vi hade. (Masimo)
Personalen ställde den något lägre än "accepterat" eftersom hon hade många smådippar då och då, men som masimon bara hann registrera o pipa, innan hon var uppe igen.

ställde också in när de skulle pipa. hade på 88 som lägst och 96 som högst om jag inte minns fel. blev mycke pip mot slutet som inte stämde för mätaren på foten blev för liten för han tjcoka fot och de fann ingen större att få. Kommer inte ihåg märket på vår mätar men den va gul och ganska så stor otymplig att bära omkring på

Det är ju vanligt att man gör dippar ner mot 85 och upp igen. Det vanligaste på sjukhusen är att man har 85 som lägre saturationsgräns, men det varierar så klart mellan barn :)

Vi satte remsor med tejp (som till matsonden), två på varje kind, när sonen sov med grimman. Han hade så lite syrgas då vi var hemma, så det hade inte varit någon fara om han var utan nån timme. Så vi sov med honom mellan oss och hade inte mätaren igång nattetid. Vi vaknade ändå någon gång var per natt och kollade så att grimman satt på plats, och tog nåt stickprov på saturationen, hade mätaren på runt foten, men inte sladden till saturationsmätaren på, så var det smidigt att bara göra en koll. Hade han behövt mer syrgas så hade vi dock inte vågat göra så...

Dessutom var vi så vana vid hans "kurva" på saturationen...han gick ner lite ibland, men alltid så var han uppe på ett litet nafs igen...så man kände sig trygg med det.

de var precis samma här. man var orolig när väl inte mätaren behövdes längre men de var sånt som växte bort. när vi såg att han låg bra hela tiden även när han sov som tyngst så kände man att de inte behövdes längre även om de var en trygg het att ha mätaren hemma. men nu är den tillbaka lämnad 1 1/2 månad tillbaka och jag tänker aldrig på de längre. skulle de vara nått så märks de ju. man har lärt känna sitt barn otroligt mycket under allt dom har fått gå igenom