Skickar snart barnen någonstans och flyr fältet!

Åh jag förstår att det kan kännas jobbigt ibland. Har själv en dotter på snart 11 mån och kan känna att jag behöver en paus ibland. I påskhelgen lämnade jag faktist bort henne till min mamma en natt så jag skulle få sova ordentligt. Gick hur bra som helst och det var faktist riktigt skönt att få släppa på allt ansvar för ett dygn.

Har du någon du kan lämna pojkarna till eller kan du åka bort och sambon/maken tar barnen en helg eller så. Efter 3 år så kan du ju verkligen behöva en liten paus. Hoppas att du hittar en bra lösning så du får lite vila.

Svårt läge. Men ett tips är att inte försöka överrösta barnen. Sänk istället rösten när du säger till, gå ner på knä och se barnet i ögonen. Aldrig höja rösten. Barn lyssnar inte då, utan lyssnar bara på tonläget. Jag rönte måååånga framgångar med det.

Senär minstingen i början av trotsåldern och den äldste är väl mitt i kan jag tänka.

Tillåt inte barnet stå vid vitrinskåpet och skrika. Stäng in er i köket vid dom tillfällena, låt honom hjälpa till och handdiska och se om du orkar sysselsätta honom på det viset. Och tacka så hemskt mycket för hjälpen.

Problemet i din situation är att ungarna behöver massor av tålamod, men ditt har runnit ur. Kanske barnvakt en dag, då du får hämta andan, vore något för dig. Har du nån som kan ställa upp?

Nu har jag inga pojkar men jag har kompisar som har, och de är ibland mer vilda än tama   Så jag förstår ditt bekymmer. Dessutom "rastas" ju inte dina barn av sig när de är på dagis.

Läste i din pres att de får börja på dagis sommaren -08, har du fått dagisplats till dem så att du har nåt att se fram emot ?

Förstår att du har det jättejobbigt, har du ingen möjlighet till avlastning alls? Nån som kan passa dem en helg tex?

Jag förstår att du har det jobbigt! Kan inte barnens pappa avlasta dig. Du behöver nog komma ifrån och göra saker på egen hand tror jag...

Det är likadant här, är ni ute nånting? Det blir dom lite lugnare av

Har ingen i närhten som kan passa alla bor några mil i från och vi är "själva" i vår stad.
Tyvärr så är det bara den stora som folk verkar vilja passa för han är lugnare han har alltid varit lugn och inte visat någon jobbigare trots som minsta gör.

Vi förökte få barnpassning till bägge med återbud dagarna innan Vi/jag hade behövt det.
Vi är ute var dag när det går men så fort man kommer in så är det samma visa igen.
Vist har sambon haft dem någon helg själv och jag har åkt till mina föräldrar för uppvilning men efter några veckor igen så är man tillbaka här igen.
Ingen dagisplats än men än är hoppet inte ute

Usch vad trist förstår att du behöver komma iväg och hämta krafter.

Kan du inte ringa kommunen och skynda på lite

Tyvärr så är det tidigast i aug som de får börja på dagis inte innan dess, vi måste få svar på prover och hur vaccin mm har tagits upp. Förhoppnoingsvis så ser allt bra ut och det är fritt fram men vi vet inte?

Oj vad långdraget och segt. Hoppas att barnen är friska och att alla prover är i sin ordning.

Kan ni inte boka en helg i sommar på nåt mysigt spa eller nåt, och tvinga nån till att vara barnvakt. Ni måste ju ha en morot som gör att ni orkar stå ut lite till.

Önskar att jag visste nåt bra sätt att hjälpa er... *kram*

Måste bara skriva att till helgen som kommer så kommer vi få en barnfri helg. Första på 3 år!! Hoppas bara att det inte blir ändringar för jag/vi behöver det.
Ringde mamma idag och frågade om hon kunde passa den ena (pappa nyopererad så bägge gick inte) Sa att jag vill komma ifrån barnen lite
Farmorn ska passa den andre så nu blrv man lite pigg och glad, hoppas veckan går fort.
Denna vecka har jag varit på brytningsväg många gånger och knappt vetat var jag ska ta vägen.

Vad skönt att höra. Passa på att vila upp er nu och gör inga som helst måsten! Lycka till!

Jag är i samma sitts, vissa dagar bättre å vissa värre!
min dotter är 5 år och är under utredning för aspergers och hon är som två 5 åringar!!!
sen har jag David som e 3 och tjurig för allt.
och tillsist Liam som är 6 mån så jag har fullt upp.
En gång så drog jag faktiskt hemifrån och sov en natt hos mina föräldrar! men dagen efter åkte jag hem och det kändes bra igen, har tur som har en förstående man.
Men vi har turen att ha föräldrar som brukar va barnvakt ibland så att man får andas ut annars hade det varit jobbigt.

Kan bara säga att jag lider med dig... sa där lär jag ha det om ett ar.
Jag har tva pojkar, men just nu är de mindre, 23 manader och 3 manader.