• melonish

    vad ska jag göra? helt förkrossad

    för ca 4månader sen kände jag att jag började må illa och misstänkte att jag var gravid så jag bad min dåvarande pojkvän, vars mamma är barnmorska ta hem 2 gravtest.
    jag testade ett och det visade negativt vilket var bra då vi är 22 och inte känner oss redo att skaffa barn. 2 veckor senare fortsätter jag må jätteilla så jag gör det andra gravtestet vilket oxå visade negativt. Jag pratar med min pojkväns mamma som säger att dem testen är väldigt pålitliga så jag är inte gravid iaf så går jag till en vanlig läkare som tror att jag har magkatarr som jag får massa mediciner emot och när jag förklarar att jag inte fått min mens än säger han att det är normalt att den försvinner vid magkatarr då det oftast beror på stress. jag får även remiss till att göra en gastroskopi för att kolla magen.
    en månad senare utförs den och dem hittar inget fel förutom att min övre magmun är öppen lite men doktorn sa att det oftast berodde på magsyran så jag fick ännu mer mediciner och tid för uppföljning 1 månad senare.
    Hela tiden känner jag att något annat som är fel för medicinerna mot magkatarren hjälper inte så jag gör ytterligare ett gravtest som visar negativt så jag ringer ungdomsmotagningen och berättar mina symtom och det enda dem säger är att jag inte är gravid och att jag bör boka tid hos mvc för utredning om varför min mens inte kommit tillbaks än eftersom jag låg precis vid gränsen mellan 22-23.
    I samma veva som detta händer så lämnar min pojvän mig men vi fortsätter att vara vänner. jag ringer runt till olika mvc men eftersom dem inte tycker det är akut får jag inte tid förrän 1 månad senare(vilket skulle ungefär ha varit om 2v)
    iallafall så fixade mitt ex mamma tid på hennes ställe i går eftersom jag var så himla orolig för att jag endå var gravid, så i tisdags så köpte jag ytterligare ett gravtest och det visade positivt och jag blev helt förkrossad, jag bröt ihop totalt och var tvungen att gå från jobbet så jag åkte akut till ks då jag visste att det gått alldeles för lång tid och där pratade jag med en barnmorska som försökte lugna mig och sa att allt skulle ordna sig så jag fick ett nummer till abortbokning som jag skulle ringa dagen därpå, jag går hem och försöker lugna mig och dagen efter ringer jag och säger som det är men hon jag pratar i tel verkar inte tro att det gått så långt som jag säger utan säger att det isf måste ha hänt nyligen eftersom dem gravtesten är så säkra, det slutar med att jag bryter ihop i telefonen och ber om en tid så fort som möjligt men hon säger bara att alla är lika akuta så jag fick en tid den 10 april,som tur var hade jag fått tid hos mitt ex mamma, iaf så kollar dem och märker att jag är i 19:e veckan så det blir samtal till sös där dem försöker boka in mig på ett extra ultraljud och tid hos kurator innan idag då dem från socialstyrelsen ska fatta beslut.
    jag åker i ilfart till sös men när jag komer dit så säger dem bara att dem inte kunnat fixa några tider så jag får vänta till nästa fredag på svar.

    jag känner mig så himla ung,dum och naiv som inte lyssnade på min intuition från början om att jag var gravid, istället slog jag bort tanken eftersom alla jag pratat med sagt att det i princip varit omöjligt.
    så nu sitter jag här och gråter konstant, utan pojkvän som gjort det mycket klart för mig att han inte vill ha med mig att göra om jag får det här barnet, han har även sagt när vi bråkat att han kommer sparka mig i magen om jag inte får genomföra aborten, vet at han inte skulle göra det men det gör ont att höra endå.
    Jag vet att jag inte klarar av att ha ett barn, jag bor på 20 kvm och har ingen fast anställning utan jobbar bara extra och dem här veckorna är dem första jag behövt klarat mig själv med alla räkningarna eftersom jag och mitt ex flyttade ihop direkt efter jag flyttade från mina föräldrar så jag har aldrig bott själv:( jag klarar mig med nöd och näppe nu hur skulle livet se ut med ett barn?
    jag frågade gynekologen om det var nått fel på barnet men han sa att han inte kollade efter det, så idag ska jag iväg på ett till ultraljud och ska fråga mer eftersom jag har rök,druckit alkohol och ätit massvis med mediciner under denna period

    jag vet att jag kommer få inlägg om att jag har mig själv att skylla och det vet jag redan att jag har,men det jag undrar över är om någon varit med om samma sak som jag och vad socialstyrelsen kollar på om man får tillstånd till abort.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-04-04 11:29
    lite mer uppdatering...
    idag fick jag iallafall besked om att jag fått godkännelse från socialstyrelsen att göra abort så om 2 timmar åker jag in till sjukhuset och tar dem första tabletterna.
    vill bara tacka alla för allt stöd jag fått och jag hoppas verkligen ingen annan ska behöva gå igenom det jag gått igenom.

  • Svar på tråden vad ska jag göra? helt förkrossad
  • Anonym

    Hej
    Jag känner så med dig...livet är så svårt ibland...
    jag är helt säker på att du kan klara av situationen om du bestämmer dig för att inte genomföra aborten. Du måste förstås känna vad som är rätt för dig, men beslutet är oåterkallerligt och ditt barn är fullt utvecklat och ca 20 cm lång. Skriver inte detta för att ge dig skuld utan bara för att du ska veta. Aborten blir som en liten förlossning där du föder fram ditt lilla barn. Jag vet också att man aldrig någonsin ångrar det barn man fått, men att fatta fel beslut kan bli något du kanske kommer att ångra resten av ditt liv. Jag har själv gjort en abort som ung, har 5 barn som är mitt allt i livet,samt jag har fått två sena missfall ett i v.19 och ett i v.15 - så jag har varit med om en hel del. Om du vill får du gärna maila mig om jag kan vara till stöd. Kramar

  • Kojbe

    Livet blir inte alltid som man har tänkt sig.

    Den lill* har ju tydligen bestämt sig för att stanna hos dig på trots av det skulle vara så *omöjligt* ju.

    Kanske inte är en så stor katastrof eg?

    Bara du kan komma fram till rätt lösning MEN för guds skull låt inte andra påverka dig!

    DU måste ta ställning och det beslutet kommer du att leva med RESTEN av ditt liv hur du än väljer att göra.

    Oavsett hur illa det kanske är idag så kan det ju bara bli bättre??!!

    Jag tänker på ekonomi osv för hur gärna man än vill vara i stabil ekonomi så är det ju inte säkert man är kvar i det när barnet väl föds.

    I morgon ÄR en ny dag! Allt kan bara bli bättre då OM man vill det ska bli det får man ta och jobba på det ist för att se det negativa som är idag.

    Jag tror nog att oavsett vad så har du familj och vänner och visst kan folk yttra de mest dumma kommentarer ang hur man ska göra osv men i slutändan så finns de där vilket som och hjälper och stödjer om du låter dem göra det.

    Ingen kan ju motstå ett litet oskyldigt barn.

    Men som sagt bara DU kan ta detta beslutet.

  • Anonym

    varför adopterar du inte bort barnet istället?
    jag tycker att det är fel att gör abort så sent om det absolut inte är något fel på bebisen.

  • AnneSophie

    Adoption finns som möjlighet TS. Det tycker jag är något att överväga när du nu redan är i 19:e veckan.
    Kanske borde du försöka få tid hos en kurator? Testa att ringa vårdcentralen.


    ?:*¨¨*:?..?:*¨¨*:?..?:*¨¨*:? Utåtriktad Planläggande Konkret Tänkare ?:*¨¨*:?..?:*¨¨*:?..?:*¨¨*:?.
  • Anonym (S)

    Fast man gör kanske hellre en abort än går igenom en hel graviditet och sen adopterar bort barnet?

    En riktigt hemskt situation du hamnat i..men jag tror du ska stå fast vid det du beslutar själv och låt inte andra påverka dig, det är viktigt att du känner att det är din egen vilja som styr. du gör det som känns rätt för dig! Lycka till!

  • melonish

    lite uppdatering...
    var på mitt ultraljud idag och dem hittade inget fel på fostret men hon påpekade oxå när jag frågade att allt inte kunde ses med ultraljud.
    jag har fått tid hos kuratorn på måndag och barnmorskan sa att det är samtalet med henne/honom som kommer väga tyngst i socilastyrelsens beslut. Jag kommer självklart berätta hela min historia men det jag undrar över kommer dem tro mig? eftersom jag har varit med om så mycket där dem inte tar mig på allvar så är jag rädd för att dem inte kommer ta mig på allvar nu.
    kommer dem kolla upp att jag exempelvis varit hos en vanlig doktor o gjort gastroskopi pga att jag inte trodde jag var gravid? ska man nämna namn och sjukhus som mitt ex mamma jobbar på för hon kan ju intyga att hon gett mig gravtest?
    är bara så himla rädd att dem tror att jag struntat i att kolla upp denna graviditet och att jag därför kommer få avslag.

    jag vill inte ha det här barnet och det känns fel att föda ett barn till jorden som man inte kommer kunna ta hand om. sedan så har jag inte fått dem här moderskänslorna under graviditeten, utan jag ser det mer som en börda och så ska det verkligen inte kännas och jag har skuldkänslor för detta.

    har tänkt på det här med att adoptera bort barnet också men helst slipper jag ju det och gör en abort, men annars är det också ett av alternativen jag kommer fundera på om jag inte får tillstånd.

  • Fru hemlig

    Jag tror inte att de nekar ngn för att straffa den om den inte kollat upp att man är gravid! Be däremot om journalen från när du var på läkarbesöket och gjorde gastroposkin så har du med dig lite underlag. Lider med dig!


    melonish skrev 2008-03-28 19:33:28 följande:
    lite uppdatering...var på mitt ultraljud idag och dem hittade inget fel på fostret men hon påpekade oxå när jag frågade att allt inte kunde ses med ultraljud. jag har fått tid hos kuratorn på måndag och barnmorskan sa att det är samtalet med henne/honom som kommer väga tyngst i socilastyrelsens beslut. Jag kommer självklart berätta hela min historia men det jag undrar över kommer dem tro mig? eftersom jag har varit med om så mycket där dem inte tar mig på allvar så är jag rädd för att dem inte kommer ta mig på allvar nu. kommer dem kolla upp att jag exempelvis varit hos en vanlig doktor o gjort gastroskopi pga att jag inte trodde jag var gravid? ska man nämna namn och sjukhus som mitt ex mamma jobbar på för hon kan ju intyga att hon gett mig gravtest?är bara så himla rädd att dem tror att jag struntat i att kolla upp denna graviditet och att jag därför kommer få avslag.jag vill inte ha det här barnet och det känns fel att föda ett barn till jorden som man inte kommer kunna ta hand om. sedan så har jag inte fått dem här moderskänslorna under graviditeten, utan jag ser det mer som en börda och så ska det verkligen inte kännas och jag har skuldkänslor för detta.har tänkt på det här med att adoptera bort barnet också men helst slipper jag ju det och gör en abort, men annars är det också ett av alternativen jag kommer fundera på om jag inte får tillstånd.
  • Anonym (stackars)

    Vilken fruktansvärd situation du hamnat i TS! Lider med dig. Jag som tyckte att JAG hade ett svårt beslut att fatta förra månaden då jag gjorde abort i vecka 6. Det är ju ingenting mot detta svåra, då du nästan blir tvungen att sätta ditt liv på spel.

    Styrkekramar!!

  • Kojbe

    Skickar över en blomma till dig nu såhär på vårkanten och hoppas du har fått fundera en del och att väntan på beslutet inte blir för lång.

  • Anonym (jag)

    Tänker på dig! Det har verkligen haft en enorm otur!

    Men bara lyssna på ditt hjärta så kommer du fatta rätt beslut.

  • ingensignatur

    Hur gick det för dig? Hoppas allt känns bra nu! Kram

  • Anonym (hur gick det)

    Hur har det gått ts

Svar på tråden vad ska jag göra? helt förkrossad