Hur ska man berätta för bonusbarn om nytt syskon?

Om du bor ihop med deras far är du ju redan en del av familjen och det borde inte bli något problem. Mitt råd är att låta barnen vara delaktiga i väntan. Jag väntar nummer tre nu med annan far än till de stora barnen. Dottern tog det hårt mest med tanke på att det då blev så definitift att det inte blir jag och pappa mera. Men när hon väl fått smälta det lite har hon bara varit positiv, det samma gäller sonen.
Berätta för sonen först så kanske han känner sig mera delaktig. Har nog inget konkret råd att komm med då alla barn är och reagerar olika....

Mina barn blev överlyckliga när vi berättade att jag och min nya man väntade barn.

berätta på samma sätt som om det varit biobarn. Gör ingen skillnad så ska det nog gå bra. hursomhelst kommer de ju få reda på det så ta det lugnt så löser det sig nog

Har en bonusdotter på fem år som blev överlycklig över att hon skulle få ett syskon, vi berättade för henne på samma sätt som vi hade gjort för ett helsyskon. Kanske är det lättare eftersom hon bara var fem år och inte har några andra syskon, att vi dessutom har en väldigt god relation var nog också en förenklande faktor. Men försök att göra det till något positivt, kanske är det så att 12-åringen kommer att tycka att det är roligas av alla, vem vet.

Gör det till något roligt och spännande och låt barnen vara lika delaktiga som de varit om de varit om de varit dina biobarn.

Lycka till!

Lägg fokus på att de ska få ett syskon, inte att ni ska få ett barn. Så att de känner sig som en del av er familj och inte att ni ska bli en egen liten familj på sidan av.

Precis. Prata om deras småsyskon inte om erat barn! Gör det hela vägen och sen när barnet kommit är det viktigt med tid både från pappan och från dig. Om ni har några särskilda rutiner så var noga med att inte bryta dem även om det kommer knodd. Lycka till!

Gör inte som jag gjorde.
Jag hade glömt min "Vänta barn"-bok framme på sängen när bonusdottern kom, tog upp boken och sa "Ska ni ha barn"?
Klumpigt av mig, jag vet, men det var lite roligt och hon tog det hur bra som helst, hon blev nog glad.

Min sambo har 2 söner som är 3 år och 6 år från tidigare förhållande.  
Han berätta ganska sent för dem, har för mig att jag var i vecka 27. (Syntes knappt att jag var gravid då).
De blev helt överlyckliga. Det första den äldste sa till sin mamma när hon kom hem var att de skulle få ett syskon. Hon däremot hade väl hoppats att de inte skulle vara lika glada. Hon sa att de skulle slå bebisen.
De är hos os varannan helg, men så fort de ringde på veckan fråga de om magen växt. Födde sen en son i vecka 36. Nu är de jättelyckliga aatt de har en lillebror. Fast de skulle inte tyckt det var lika roligt om de fått en lillasyster. Första gången de träffa sin lillebror så satt de och klappa han på huvudet i flera timmar. Sen var de i väg med pappan och handla lite, jag och lilebror var hemma. Istället för och välja leksaker till sig så valde de en nalle till sin lillebror. Nu frågar de allltid om han växt och slåss om att få ha han i knät. Så det är riktig syskonkärlek.
Fattas en del bokstäver kanske, för busungarna har spelat data så tangentbordet är lite halvtrasigt.

Vi hämtade upp min bonus-son från skolan och sa att han skulle få en överraskning och så tog vi med honom på ultraljudet. Han blev helpaff men väldigt glad och förväntansfull. På så sätt kände han sig delaktig, han fick se bebisen samtidigt som oss!

Vi köpte boken "ett barn blir till" där det är massor av spännande bilder. Bonusdottern är 10 år och sambon tg fram boken och de började titta i den. När man kom till ultrljudsbilderna (vi gjorde ett VUL i vecka 9) så tog han fram våra och sa: gissa vad det här är? Det är bilder från *mitt namn* mage och ditt kommande syskon.

Hon blev jätteförvånad men glad.

Jag och sambon pratade om det innan och kom fram till att det inte alls är självklart att hn skulle bli glad då det faktiskt innebär mindre fokus på henne. Vi var därför förberedda på en negativ reaktion så glädjen blev bara en stor bonus

Nu är hon en toppensyrra åt sin lillasyster! 

Håller med föregående talare i tråden att fokusera på att de ska få ett syskon och inte på att ni ska få ett barn. Angående pojken så är det inte säkert att han tar det illa. Behandla honom som de andra till en början och berätta samtidigt för alla eller en och en, vilket ni tycker känns bäst. Skulle han bli ledsen, arg etc så är det svårt för er. Vet inte hur man tcklar det alls. Kanske låter honom vara eller försöker stötta honom? Känn efter vilket som passar. Prata också med barnen efteråt en och en om frågor och funderingar osv. Det ska ju inte vara ett förhörssamtal utan komma spontant när barnen är ensamma med någon av er vuxna.

Våra barn blev glada! Har vars ett barn sedan tidigare och båda blev lika glada. Vi valde att vänta tills ca v.20 innan vi sa något.

Varför tror du att sonen ska bli ledsen och arg? Har han haft svårt att ta föräldrarnas separation eller har han allmänt svårt för förändringar? Är det konflikter i föräldrasamarbetet med den andra föräldern?

Jag tycker att ni ska berätta att det kommer en liten bebis om ett halvår om allt går bra och att de ska bli storasyskon.
Sen får pappan stödja sin son om han reagerar negativt, ni kan ju knappast hemlighålla det länge till.
Sen får väl pappan prata med sonens mamma om hur de bäst kan stödja sonen isåfall.