Tror jag väntar mitt andra mf

*puffar lite*

har "bara" ett mf i bagaget och otroligt svårt att bli gravid. Jag kommer oxå garanterat att vara orolig under min andra graviditet om/när den nu inträffar.
Jag kan förstå din oro, och jag vet att det inte hjälper att säga att blödningar är normalt, även att man blir av med känningarna kan vara helt normalt.

Tyvärr är det bara att vänta och se, och jag lovar att hålla tummarna för dig och din lille!

Tack så mycket, det värmer :)
Jag har iallafall inte haft några fler blödningar nu så jag hoppas ju jättemycket,, men jag vågar inte tro att det ska gå vägen ändå, är rädd att bli besviken.
Jag ska hålla tummarna för dig med, att du får bli gravid igen och att det ska hålla denna gången.

tack =)

hej
visst blir man orolig
jag kan berätta att jag/vi har 2 mf och 3 utomkvedeshavandeskap i bagaget och nu sitter jag här med en liten ebba på 7v...
så på våran sjätte graviditet så gick det hela vägen å jag va orolig från första stund tills det att hom va ute hos oss...till själva saken hör att jag i v9 med ebba fick ett störtblödning å mitt hopp försvann detta va en lördag å av tidigare erfarenheter så "visste" jag att nu är det kört igen även att vi hade veckan innan sett ett litet pickande hjärta, jag tyckte att mina symtom försvann (förmodligen för att jag va sååå inställd på att det va kört igen) men på måndagen efter blödningen så va jag uppe å kollade på KK å det såg så fint ut å som sagt nu är hon ju hos oss...
hoppas att det kommer att fixa sig det är jobbigt när man har gått igenom det en gång innan men denna gången så kommer det kanske att gå hur bra som helst
håller tummarna för dig/er
oj vad långt svar det blev
kram

Tack för ditt svar :) Det är skönt att höra solskenshistorier.
För mig har det fortfarande inte hänt nåt jättedramatiskt, har haft lite småblödningar/bruna flytningar, men det har inte blivit nåt mf. Jag hoppas verkligen att den ska stanna kvar, men jag vågar inte hoppas för mycket heller.
Grattis till din bebis :) Får jag fråga om det gick bra av sig själv eller fick ni nån hjälp då?
Kram Monica

Jag hatar verkligen att vara tidigt i grav, det är inge kul, man får ju va orolig hela tiden. Jag tycker också att mina symtom försvinner, men sen känns det som de är tillbaka och så får jag för mig att jag inbillar mig och så vidare. Det är så jobbigt

Hej Tanya.

Jag är i samma situation som dig. Skillnaden är att jag inte har några barn men jag har två graviditeter bakom mig som både blev missfall före vecka 12 ( vecka 8 och 10).

Att man har bruna flytningar el till och med blöder får man både läsa och höra är "ovanligt men inget farligt". Det trodde jag också första graviditeten då allt började med ljusrosa flytningar som blev värre och inom tre dygn hade jag rikliga blödningar och smärta alltså fick jag missfall. När jag blev igen för andra gången inträffade samma fenomen. Ljusrosa blödning som kom och minskade innan det blev riktigt blod.

Jag förstår precis vad du menar med oro och uppgivenhet. Den där förväntansfulla och härliga tiden av att vara gravid infinner sig aldrig när man hela tiden går och tänker och känner sig orolig. Man vågar inte hoppas och man känner någonstans innerst inne att något är fel. Har du pratat med bm, ringt gyn ? Har du gjort vul ? Jag väntade för lång tid båda gångerna och andra gången ringde jag helt enkelt ingenstans när jag väl började blöda och jag mår nu bra kroppsligt. Mentalt måste jag ladda om.

Vi satsar nu på en vårbebis 2009.

Önskar dig lycka till. Mina tankar skickar jag till dig. Det är ingen tröst att veta att du inte är ensam om dina upplevelser men det är det enda jag kan säga.

sköt om dig & vi kan gärna hålla kontakt.

kram.

Jag

Tack så mycket för ditt svar  
Ja, det känns lite sådär uppgivet faktiskt och jag vågar som inte va riktigt glad heller. Förra gången så hade jag börjat planera jättemycke, läste allt jag kom över om graviditet och började köpa större kläder osv och det känns som det gjorde det ännu svårare bara. Jag har inte de här blödningarna hela tiden heller och när det vart lugnt några dar och jag känner det som att jag kan pusta ut, så kommer det igen. Det är verkligen terror.

När jag fick de första blödningarna så åkte jag upp  på akuten och dom kollade mig med vul. Hon kunde inte hitta nåt fel sa hon trots att jag blödde, hjärtat slog och allt såg normalt ut så hon bokade inte ens in mig på nån ny tid. Men det känns inte bra. Jag funderar på att åka in en gång till innan jag åker utomlands, som är om drygt tre veckor.

Jag beklagar dina mf =( Jag ska hålla tummarna att du får en vårbebis.
Du har inte fått göra nån utredning eller så än? Fat jag har ju hört att de helst vill att de ska ha hänt tre gånger först. Det tycker jag är grymt.

Ja, vi kan gärna hålla kontakt

Kram MOnica

Hej!

Din oro känner jag igen- efter 3 missfall i bagaget (med en ofostrig och två MF på raken under ett års tid). Lider med dig, men kan säga att jag har blivit lite av en expert och har läst det mesta jag har kommit över inom ämnet. Min egen erfarenhet är att ett MF visserligen kan vara långdraget innan blödningen sätter igång, men det gör också oftast väldigt ont, relativt tidigt och det är smärtan som man ska vara uppmärksam på. Blödningar utan smärta skall vara rätt vanligt under graviditeter har jag förstått, så har inget mer drastiskt hänt så kan du nog känna dig lugn. Fast det är inte så lätt, jag vet.

Kram G.

Tack för era ord.

Jag läste också väldigt mycket om allt som gällde graviditet osv under båda mina graviditeter. Nu har jag somsagt lagt allt åt sidan eftersom jag vill och behöver ladda om batterierna mentalt helt enkelt.

Jag gjorde ett vul efter mitt första mf. Jag ska söka och be att få göra vul tidigt i graviditeten nästa gång. Att få bekräftelse på att hjärtat slår tidigt är ingen garanti för att allt kommer att gå bra men man blir ju lugnare. Att inte vara helt fri från flytning/blödning etc skapar ju ständig oro. Sålänge du inte har smärtor och mer rött blod kan du nog vara lugn. Min kompis hade bruna flytningar i tidig graviditet så det verkar vara rätt vanligt.

Nåja. Jag hoppas du kan njuta och tänk på en sak. Du kan ialla fall bli gravid och du väntar ju en bebis inget missfall. Så har jag försökt tänka när det känts nattsvart. Min älskade man är min stöttepelare. Utan honom skulle jag inte våga igen.

vi hörs. kram & godnatt

hej
gick in idag å såg att du hade ställt en fråga till mig
förlåt att jag inte hade sett det tidigare
min sista grav. som resulterade i lilla ebba gick till helt naturligt...men tanken va att efter sommaren (ca 2 månader) så skulle jag ta bort min vänstra äggledare å sen ställa oss i kö för provrör plus att vi i den vevav flyttade till vårat "nya" hus som vi satte igång å renoverade direkt så efter ett bra tag när jag skulle packa upp en kartong till badrummet så låg mina bindor där i å då gick det upp för mig att när sjutton skulle jag ha min mens... å mycket riktigt jag hade gått över 2 veckor
så kanske att jag va såå inställd på operationen å sen provrör plus hus-flytten å renoveringen så jag glömde att jag kunde vara gravid...så jag vet inte varför det helt plötsligt gick bra denna gången efter mina 5 små änglar
hoppas att det fortfarande går bra för dig
kram

Fy va roligt att det kan bli så där bra =) Verkligen grattis till dig.
För mig går det bra än så länge, men det är som att jag pendlar mellan hopp o förtvivlan varje dag. Men jag har inte haft några blödningar mer och imorgon ska jag på inskrivning. Men mina symtom kommer som o går. Men jag har testat mig en gång i veckan för att se om det ska bli svagare streck, men än så länge har det inte blivit det iaf. Så då borde det ju va bra , eller hur?
Jag önskar att jag kunde va i v 25 nu på en gång och att man kunde känna bebisen klart o tydligt, så jag slapp att oroa mig hela tiden. För det tar på , det går ändå mycket tid till att bara nojja på det här.

Då vill jag peppa dig

Jag hade två missfall innan min senaste graviditet...Var nästan "sjukt"övertygad om att allt skulle gå fel..

O naturligtvis började jag blöda redan vecka 6,o ont hade jag.
Åkte in o ut på akuten,o trodde varje gång att det var kört.

Fick beskedet om att blödningarna kom från en moderkaka,,för det visade sig att jag hade två knytten därinne..

Jag blödde och hade gräslig "mensvärk" i över 12 veckor..

Men nu sitter jag här med två krabater,o det är nästan så jag inte fattar det än..Vill oxå säga att det var en omtumlande graviditet,jag trodde inte nån gång att det verkligen skulle gå vägen...Var helt övertygad om att jag aldrig skulle få se dessa småttingar.

Men försök o njut..Skulle det gå fel så kan man inget göra ändå..O du ska se att det går alldelles förträffligt bra denna gången.

Ha det gott o Lycka till.
Kram Rebecca

Hejsan!

Jag vet precis vad du går igenom! Efter ett mf och en ofostrig så gav jag upp när jag började få lite spottings och en och annan droppe blod i v6-7, men vul visade på ett pickande hjärta, och nu sparkas det för fullt därinne
Tiden fram till v13 ÄR helvetisk, det är bara att konstatera, men efter två korta graviditeter bestämde jag mig för att ta ut glädjen varje dag som gick bra Jag kan inte påstå att det varit enkelt eller ens genomförbart hela tiden, men större delen av tiden har jag faktiskt lyckats hålla hoppet och glädjen uppe!

Lycka till!

Ja, an sa lamge verkar det ga bra iaf. JAg var pa ul forra veckan och da var jag i 11+4 =)
Men jag haller med om att det ar jobbigt den har forsta tiden , fy.
Tack for alla era svar