Kan kärleken komma tillbaka?

låter faktiskt som att du har slutat älska honom vilket kan hända o inget du behöver ha dåligt samvete för däremot ska du vara ärlig mot honom om hur det känns o prova m att prata m familjerådgivningen samt resa iväg bara ni två innan ni beslutar hur ni ska göra. Du kan inte stanna f barnets skull...

Klart man kan hitta tillbaka till varandra. :)
Älskar du honom? Skulle du kunna tänka dig ett liv utan honom?

Jag vet inte om jag älskar honom. Jag vill att det ska funka men ja, jag kan tänka mig ett liv utan honom. Önskar på nåt sätt att jag fick prova och då kom på (som man ofta gör) att gräset inte var grönare på andra sidan. Men det går ju tyvärr inte.... Hur hittar man tillbaks?

prata m någon professionell, gör saker bara ni två, prata om hur ni träffades, mys osv testa och se kanske går det det är helt klart värt ett försök m som sagt var ärlig redan nu m hur du känner att det känns jobbigt o att du inte kan lova nått m vill ge ert förhållande en sista chans, lycka till

Det känns så taskigt att säga så men du kanske har rätt. Men på något sätt känns det som om jag säger så så kommer det vara helt kört sen.

Jag sitter lite i samma situation, fast jag är din sambo och du är min... Han älskar mig och har känslor kvar, men vill att det ska vara som "förut". Men hur kan det bli som förut?? Vi har en kille på 19 månader och livet kan inte bli som när vi inte hade honom igen - jag hävdar ju att man får "omvärdera" (i brist på bättre ord) livet man har nu och rätta till de delarna som inte fungerar.

Iaf så är jag just nu helt förkrossad men trots allt, kan jag ju säga - hellre att han talade om det än att han bara en dag gick... Vi ska förresten försöka med familjerådgivning och jag hoppas att det kommer gå bra - för jag kan inte tänka mig ett liv utan honom...

Lycka till iaf, med vad du än bestämmer dig för!

Åk iväg bara ni två. Skaffa barnvakt.Övernatt nånstans själva eller åk ut och ät middag. Det går att rädda. Försök att prata med varandra om vad ni vill. Det är svårt att inte glida ifrån varandra. Det går att hitta tillbaka. Har själv gjort det.

Jag tycker ni ska åka iväg tillsammans och göra något ni två bara. Och inte känna något tvång att typ vara romantiska, ha sex eller likande. Bara åka iväg och sen se hur ni känner att bara vara tillsammans. Ni bör åka väg i mer än en dag för annars är det riska att ni bara pratar om barnen.

Barnvakt är guld för förhållandet! Mitt tips är att göra något enkelt tillsammans, som att gå på bio och se en romantisk film. Då har man ingen press på sig att få till samtalsämnen, men man kanske minns tillbaka till hur det var när man var nykär. Man kan gå på fest tillsammans, utan barn och ha kul tillsammans med kompisar. Eller bara en enkel fika, medans barnet sover i vagnen.

Lycka till!

När det gått så långt tror jag att man behöver hjälp att prata med varandra. Någon som kan hjälpa till att reda ut vart kärnan av problemet ligger, sätta ord på känslor och göra det lite lättare att ta ett så svårt beslut.

Tycker definitivt att det är något man ska lägga lite extra vikt vid, försöka lite extra hårt, när man har barn - men är det så att kärleken inte finns där, så är det bäst att skiljas åt - på ett bra sätt.

Lycka till!

Försök allt för att lappa ihop förhållandet för ert barns skull. Kanske slutar det med att ni går skilda vägar men då vet du att du verkligen försökte ALLT. Så vad skulle ni kunna prova? 1, Prata med din man och säg lite inlindat hur du känner men förklara samtidigt att du är beredd att göra allt för att ni ska hitta tillbaka till varandra. 2, Boka tid på familjerådgivningen (ring kommunens växel) - de hjälper er samtala på ett konstruktivt sätt. 3, Har ni några anhöriga i närheten ex. föräldrar? Berätta ärligt för dem (men inte för andra) att ni har stora problem och att ni gör allt för att inte skiljas. Då kommer de förhoppningsvis ställa upp mer som barnvakt så att ni kan få göra saker tillsammans (kanske behöver ni också egentid). 4, Du säger att det är viktigt med rättvisa. Bråkar ni om hushållsarbete osv? Försök i så fall skaffa städhjälp om det ryms inom budgeten. Bråkar ni om pengar så gå till er personliga bankman och få lite tips osv. Försök undanröja sådana vardagsproblem som kan ställa till det. Lycka till!

bnm:
Att läsa din tråd är som att läsa nåt jag själv skrivit. !! Känner igen mig nåt så otroligt mycket.
Hur är det nu för er?
Jag skrev själv en tråd som jag ska kopiera in länken till här:

www.familjeliv.se/Forum-3-42/m33572365.html

Här kommer en till som känner samma sak. Under den senaste tiden har jag tappat lusten mer och mer till min sambo. Vi har en dotter på 6 mån som är helt underbar. Vi hade problem i relationen redan innan vi fick barn men har gått i terapi (1gång) och tyckte det blev bättre och vi fick vissa verktyg. Det som retar mig mycket är hur olika vi sköter hemmet. Jag tar det största ansvaret och städar, tvättar mm mm. Han hänger i soffan med datorn när han kommer hem från jobbet. Alltid trött. Hur fan ska man kunna känna sexuell lust till nån som bara ligger ner och sällan lyfter röven. Jag blir spyfärdig bara jag tänker på det. Men det värsta är nog att vi sällan har något att snacka om. Vi sitter tysta mitt emot varann när vi äter och jag tycker det är skitjobbigt och har tagit upp det men han ser inte att det är nåt problem utan tycker jag har problem med tystnaden. Vi har heller inte samma humor. Det är inte ofta vi skrattar åt varandra. Allt sånt är väl ändå viktigt. Han tycker inte det. VARFÖR inte. Jag fattar inte varför vi tjejer tänker på sånt här men inte dom.
Vad ska man göra? Jag får panik när jag inte känner lust till han. Vi har det annars jättebra sexuellt och är verkligen nära men nu vill jag inte ens att han tar i mig. Jag har oxå tänkt att det kanske är vår dotter som kommit i vägen. Jag känner sån otrolig kärlek till henne och blir liksom tillfredställd känns det som. Hemskt va?

Hilda6:
Förstår va du menar. Just det där med att inte ha nåt att säga varann... Hur kul är det om man lever tillsammans? O inte kunna skrata tillsammans? Så har vi det oxå, inte alls samma humor o ingenting att prata om (utöver de underbara ungarna man har såklart!)

Hur länge har du känt så här?
För i ditt läge så har ni ju fortfarande en väldigt liten bebis o mycket är nytt för er, för många nyblivna föräldrar är det väldigt vanligt att man tappar lusten. Just sexuellt.
Så omtumlande att få barn o kroppen kanske inte har återhämtat sig än heller. Om du ammar t.ex så saknar man ju vissa hormoner o huvudet är fullt av att tänka på den lilla.
Bara en liten parantes

Hej det är så här att jag och min man har precis gift oss för ungefär 2 månader seddan tillbaka och nu i fredags så har vi små tjaffsat så kommer han till en punkt att han vill skilja sig.
Vi har varit tillsammans i 3 år under som tre åren när vi bråkar så brukar han komma till den punkten att han vill göra slut eller lämna mig. Igår kväll så satt vi & pratade så säger han till mig att jag är envis tjurskallig utav mig och att han inte älskar mig längre eller är ej kär i mig. 
men jag älskar honom väldigt mycket men han tror inte på mig han har inte kvar några känslor för mig men jag vill så jätte gärna fortsätta med honom och kunna bevisa allting för han.

Hjääälp vad ska jag ta mig till???       

ibland kan vi irritera oss väldigt mycket på småsaker och ens partner pga just sömnbrist och stress i vardagen. Och man tänker att det skulle avra annorlund med någon annan. Men oftast är det inte så. Om du är irriterad över millimeterrättvisa, kommer du vara det med alal partners gissningsvis. man kan ställa sig dessa frågor om vardagsproblemen, och många gånger så kommer man fram till att man själv är ju halva problemet, och därmed kommer man itne undan för att man byter partner . Jag säger itne att man ska vara kvar i ett uselt förhållande, men dessa "ytliga" problem bör inte vara orsäken till en brytning alltför lättvindigt. 

kan du tänka tillbaka på vad du föll för hos din partner?  kan du minnas när du var attraherad av hen? blir du glad av att tänka på hen och minnen etc? OM man har de känslorna kvar som positiva, då finns kanske kärleken kvar och man msåte bara bryta sitt dåliga vardagsmönster, kanske med hjälp av en professionell. men jag tror 99 % av alal som får barn går igenom samma saker, att vardagslivet bara tar överhanden och man tapapr bort relationen och sexlivet. 

 

''Pojkens'' jag hoppas att du har rätt...