hjälp mig att ha en liten aning...

jag tror det är lika svårt att ha fyra små knoddisar i huset som fyra tonåringar. dom är helt oförutsägbara.
mina föräldrar har bara två tonåringar i huset. den ena är en ängel (syrran) och den andra är rena rama djävulen (jag )...så du kan ju få lite av varje då...som sagt, allt handlar ju om deras personligheter. men om du älskar barn och är redo att lägga ner energi på deras uppväxt så är det såklart att du ska ha fler! kanske börja med en till under en period av några år, för att vänja dig vid flera barn?

Ja det beror ju som sagt på vilka personligheter som barnen får, det vet man ju aldrig. Så man får väl tänka sig det värsta och utgå från det =)

Jag är fullt nöjd med två tonåringar och vet inte om jag orkat med fler, även om det varit roligt med många barn. Men å andra sidan kanske det hade blivit lättare om man haft fler av samma kön. Så ingen kan nog säga i förväg hur ens tonåringar blir, dyrt blir det i vilket fall som helst

Ja dyrt blir det nog alltid...hoppas man får bra jobb =)

Kan ju också tillägga att tid behöver man inte ha för sina tonåringar för de är aldrig hemma så det behöver du inte bekymra dig om

hehe näe men tid för att se hur de mår när de väl är hemma kanske =)))

men varför tror du, abnocto, att det skulle bli lättare att ha fler av samma kön? att de kanske umgås med samma vänner eller hur menar du ?

säg inte det du. jag är BARA hemma. men man får inte se så mycket av mig ändå eftersom att jag sitter framför datorn hela dagarna.

Man lever ju i den situationen man är i och vänjer sig snabbt. Jag har två tonåringar o tycker inte det är jobbigare än att ha två småbarn i huset.

näe det är klart...man växer väl in sig hela tiden i sin familjesituation...
tack för era erfarenheter!!!

Littel: kanske de skulle umgås mer med varandra om man hade två tjejer nära varandra eller två killar. Jag har en av varje och de har helt olika kompisgäng.
Beverly; håller med dig, ibland är tonåringar hemma men sitter på rummet med stängd dörr framför datorn

Min 19 åring var jättelugn när hon var mindre, nu är hon ute o flänger jämt.

Min 18 åring var överjävlig när hon var yngre, nu är hon jättelugn..

Så, man har ingen aning, men vanligtvis blir det goda medborgare av dom oxå...

Jag har en kille på 21, en kille på 18, en tjej på 16 och en kille på 12. Alltså, egentligen funkar det bra. Dom bråkar ytterst sällan, och gör en massa roliga grejer ihop - faktist. Klyscigt, men sant! Hockey, fotboll, kryssningar. Det som kan vara skitjobbigt är skolan. Det är verkligen inte lätt att få ihop det när det är fullt hus hemma. Men så är det väl fast man bara har två barn också?

Fråga om det är något.

Min erfarenhet: småbarn=jobbigt. Tonåringar=jobbigt. Tiden däremellan "skolbarnstiden" tyckte jag däremot innebar en liten "paus". Vad som också är jobbigt med tonåringar är att om de har pojk/flickvänner så har man dubbelt så många tonåringar hemma plötsligt. Våra barn är skötsamma på det stora hela så jag ska väl inte klaga alltför mkt...