Vill ha tips om jag överreagerar eller inte???

Tycker inte du överdriver.
 
Vad skulle hända om du frågade henne hur hon tycker ni ska göra om sonen är sjuk och ska till dig? Hon kanske mest bara vill bestämma och vad händer om du "låter henne göra det". Omvänd psykologi du vet....

Fattade du nåt av vad jag skrev?

Sen när det gäller det andra så tycker jag ditt ex får ta ett snack med henne. Det ska inte du behöva ta. Han får visa att han är man

JA det har jag sagt till honom...Men han anser hela tiden att det är vårat problem att vi inte kommer överens...

Jag försökte ett tag att ha överseende med henne beteende men detslutade i att hon ringde mig och tyckte att jag inte skulle ge sonen så mycket godis för det är inte bra...och att jag inte skulle ha tv på rummet för att han inte kan sova då...

Jag fick frispel och sen dess tål jag henne inte...Sonen bor hos dem och är hos mig fre-tis varannan vecka då jag bor i en annan stan och nu är gravid i 7:de månaden med ett syskon till sonen...

Men om sonen är sjuk och hemma hos sin pappa så får väl HAN stanna hemma och vara föräldraledig då när inte hon vill? Det är väl varken din eller styvmammans uppgift egentligen?

Sen tror jag nog att det är viktigt att låta henne ta lite plats eftersom hon faktiskt tar hand om sin son väldigt mycket. Jag tror iaf att det känns bäst för barnen om de vuxna samarbetar. Hon är inte barnets förälder, men samtidigt så är hon en viktig anhörig och förebild... och jag antar att du samarbetar med dagispersonal som inte heller är föräldrar. Man behöver inte gilla någon för att samarbeta. Det tvingas vi göra med arbetskollegor osv även om vi inte trivs ihop.

Men jag förstår också att det inte känns lockande om hon visar dålig attityd gentemot dig. Så nej jag tycker inte alls att du överdriver, för det är ju hur du uppfattar det hela. Däremot tror jag att du kanske ska försöka tänka dig in mer i allas sidor av saken. Tilläggas bör att jag inte är styvförälder själv eller hanskas med en. Däremot är jag uppvuxen som barn i en sådan familj.

har gjort det...han får skriva sms till mig och berätta avd han vi så ringer jag upp när jag kan...och om hon gapar i bakrunden så säger jag att antingen får han henne att hålla tyst eller så lägger jag på...

Problemet med det är ju bara att det blir ju nästan aldrig slut diskuterat om det vi måste prata om...

vilken jobbig människa! Han får väl gå ut och prata. Då kanske hon skäms för mycket för att gapa och hålla på....

Jag har haft samma problem med barnets styvmor.

Så jag bytte nr och talade om för pappan att jag inte tänker svara på tel, sms, brv osv från henne.

Det som gäller barnet är mellan honom och mig! Är styven inte nöjd får hon ta det med barnets far!

Varför vill du inte ha kontakt med henne? Hon umgås ju väldigt mycket med ditt barn och det borde ju vara ett stort intresse för din del att veta vem kvinnan är och hur hon är som tar hand om ditt barn på pappatiden. Det optimala för ditt barn borde ju vara att ni är sams. Dessutom trevligare för är båda och SÅ mycket lättare att slippa undan bråk. Varför inte dra ditt strå till stacken, stryka ett sträck över det som varit och möta henne? Ge henne en chans även om det innefattar att du får kämpa en aning och trampa på din stolthet ett tag... Jag lovar och i längden kommer du vinna enormt mycket på det. Det blir dessutom lättare för dig att få igenom saker som du vill om det finns en ömsesidig respekt. Och om hon respekterar dig så kommer hon inte skrika halsen av sig i bakgrunden när du ringer. Din son far illa i nuläget och det är inte värt det.

Du får inte glömma att dagistider och överlämningar också påverkar hennes liv. Att du inte vill göra henne delaktig i detta är säkert upprörande för henne. Hon lever ju tillsammans med ditt barns pappa och det är "deras" dagsplaneringar som bestämms i era samtal inte bara hans. Han kan ju inte ensam tala för dem båda hur deras liv ska planeras. Alla vuxna bör få säga sitt, annars blir det konflikter. Överlämningar vore väl bra att ha i fast schema som alla vuxna är delaktiga över. Där alla känner sig viktiga. Sen kan man alltid vara flexibel när det behövs för ev ändringar. Det är tryggt för barn också att veta var och när man ska vara från dag till dag.

Jag tycker att du snarast ska ringa familjerätten och begära ett samarbetssamtal med pappan, det du beskriver ska inte er son behöva utsättas för.

Saken är den att det är du och er sons pappa som ska ha ett föräldrasamarbete. Han får helt själv ta att stävja problemet med sin partner som tycks vägra acceptera det hela och ställer till scener inför ert barn.

Hur han löser överenskommelser i föräldrasamarbetet med dig inför sin partner är helt och hållet hans problem, inget du eller sonen ska lastas för. Han är den enda ansvariga som du ska behöva ha att göra med när det gäller er gemensamme son.
Det finns ingen familjerätt värd namnet i Sverige som inte skulle stödja det resonemanget.