2 veckor i Augusti

Min man har sökt ett jobb som startar med en utbildning 40 mil från vårt hemort. Denna utbildning sker i början av augusti.
Min man har en kille sedan tidigare förhållande boende hemma, jag har 4 killar från förut och tillsammans har vi en gemensam skrutt på 1 år också.
Vi har min mans kille heltid, då mamman inte är intresserad av sitt barn och bor numera inte ens i Sverige mer.
Mina barn finns hos oss vh.

Om min man skulle bli erbjuden detta jobb så känner jag mig TVEKSAM att ta allt ansvar över hans son dessa veckor då han har sommarlov. Anledningen till detta beror på att sonen som snart är 15 år betedde sig lite illa förra sommaren. Det handlade främst om droger, han och polarna köpte då och då någon karta Valium och delade, testade hasch osv. Alkohol förekom också. Han klottrade på en skola och åkte fast(fick själv betala skadestånd på 5000 kr)
Han sov över hos kompisar och efteråt kom det fram att han och kompisarna egentligen varit ute hela natten, då dom smygit ut.... Gudarna ska veta vad dom gjorde ute, men det lär ju inte varit lagliga saker känner jag.
Iom att han vände på dygnet var han inte så mysig på förmiddagen, grinig för att hans lillebror väckt honom osv, gick omkring som ett åskmoln resten av dagen.

Jag tycker jättemycket om min bonus, men jag anser väl helt enkelt att det är hans föräldrars ansvar att faktiskt ta hand om honom, på samma sätt som jag och mitt ex gör med mina barn.

Är irriterad på bio mamma, som skiter i sitt barn, som inte har en normal kontakt med sonen what so ever, det enda hon gör rätt när det gäller honom är väl att betala underhållsstöd till honom. Dom har aldrig haft en normal mor/son relation.

Jag har prata med min man och berättat hur jag känner. Jag har föreslagit att grabben kan åka till min mans syster dessa dagar, om han inte vill vara hos sin mamma(vilket man kan förstå).
Min man förstår mig att jag känner som jag gör, men problemet är att mitt samvete har hunnit ikapp mig.. Jag kanske ta ansvaret över grabben dessa dagar?? För familjens skull?Eller bör jag helt enkelt följa mitt hjärta när det gäller detta och gå på min känsla?

Sitter nu och funderar om jag ska följa min känsla här, och kräva av biopappan att han får ordna så att bonus är borta dom dagar han är borta på kursen, eller om jag ska skita i den inre känslan, bita ihop och stå ut för familjens skull???