Problem med två (eller t o m tre) språk + adoption?

Man skulle inte kunna tro att min mamma är språklärare när man läser mitt inlägg..Grammatiska fel och stavfel.. Men skriver snabbt och pratar i telefon samtidigt...

Där var ett av mina exempel, dvs Esperandos son.

Jag känner även till en norsk flicka som adopterades från Indien (eller Sri Lanka, jag är lite osäker faktiskt) som treåring och nu pratar hon norska, engelska och franska då mamman är fransk, pappan norrman och föräldrarna talar engelska med varandra (pappan kan inte franska). Det har gått jättebra men hon var ju något senare med att tala flytande. Engelskan är det språk hon kan sämst då ingen egentligen talar till henne på det språket. Hennes mamma pratar franska med henne, när hon var yngre svarade hon ofta på franska, nu är norskan mer dominerande och hon svarar mamman (som kan norska hyfsat) på norska för det mesta.

På våran kurs sa de att man ska tala sitt känslospråk med barnet. Har man två känslospråk i familjen ska man använda dessa. De sa inget om att det var olika för olika åldrar.

Jag tror att det alltid kommer att finnas två åsikter om barens språkinlärning. Det fanns massor med studier på 70 talet som visade hur skadligt det är med två språk. Idag har de visat sig att det inte riktigt fanns grund för den oron. De flesta andra generationens invandrare kan både sitt modersmål och svenska flytande. Sen kan det bli att det ena språket blir starkare. Självklart kan det vara annorlunda när man adopterar men som jag har förstått, minns tyvärr inte vart jag läste den forskningen så är barn runt tre års ålder väldigt mottagliga mot nya språk. Kanske ska man välja ett språk först som man kommunicerar med hela familjen och sen fasa in de andra språken försiktigt? I vår familj har vi två språk plus svenska. Så vi kommer prata svenska först och främst och sedan fasa försiktigt in våra språk. Tex med att läsa barnböcker, använda vissa ord etc.Vår hemutredare frågade inte hur vi tänkt göra med språken.

Chiara08...jag är ingen expert men man ska inte blanda in ord på ett annat språk i ett annat språk...om du förstår vad jag menar.
Jag skrev i annan tråd ang detta och hur man kan jämföra barnet hjärna med en bil..(hm...missförstå mig rätt..)

En bil funkar perfekt om man lägger bensin där bensinen ska vara, oljan där oljan ska vara och vattnet likaså. Blandar man ihop vätskorna så pajar bilen...

...fast nu lät jag som en besserwisser...och det vill jag inte direkt vara..

Vår dotter ver 4 år och 10 månader när vi hämtade hem henne från Colombia och hon talar spanska, svenska och har börjat med isländskan (hennes farmor är från Island).

Och vi har då inte sett det problematiska i detta!

Hon kan komma till mig och be mig om något, om jag är upptage(toa eller amning) så ber jag henne fråga sin pappa och hon säger vad hon vill på svenska och det är alltid exakt samma sak som hon sa till mig på spanska.
Hon växlar mellan språken helt obehindrat

När det gäller isländskan kan jag med stolthet säga att hon har lärt sig mer på 10 månader än vad jag gjort på drygt 8 år
Jag blir alldeles varm när jag hör henne chattra med sin farmor,mostrar och gamlemostrar på isländska för det språket är inte lätt att lära sig ( jag förstår men talar det inte) !

Jag brukar säga att spanska är mitt modersmål, men sanningen är att jag pratar italienska och franska lika bra och jag lärde mig de tre språken samtidigt. Och jag har inga "hål" i någon av språken.

Jag pratar för det mesta italienska med min mamma och morfar och mammas syskon.

Franskan talar jag med min farmor och ibland med pappa och hans syskon

Spanskan talar jag med alla i min stora, tjocka släkt.

Tack för alla svar..
Hittade Christina Lagergrens e-mail och skrev ett mail till henne! Vi får se om hon svarar..

Eftersom det ju ligger lite i framtiden för vår del med adoption så kan det hända att min man lärt sig hyfsat bra svenska till dess, i så fall kan vi kan minska ner det till två språk i familjen. Jag får väl börja intensivundervisa honom

En annan fundering: hur blir det egentligen att inte förstå vad min man säger till mitt barn? Om min man nu ska prata sitt modersmål till barnet..och jag inte fattar nåt..hmm..
Nån tanke om detta?

Fat din man ska tla sitt känslospråk till sitt barn..och man måste ha bott många år i Sverige för att svenskan ska bli ett känslospråk...
Samt att han kommer att ha brytning (charmigt iofs..men)och mindre flyt, och det kommer ert barn att kopiera.

Det där är inga problem, vi har goda vänner med barn (biobarn) där mamman är från Schweiz och pappan förstår inte alls schweizertyska som hon pratar med barnen (6 och 3 år), har aldrig varit något problem. Barnen VET att pappa inte förstår mammas språk. Barnen är också trespråkiga; Svenska (pappans språk & så bor de i Sverige), Schweizertyska (mammans språk) och så engelska som de fått på köpet då föräldrarna möttes i USA och talade det språket med varann de första åren och sedan fortsatt med det av gammal vana (även om mamman pratar väldigt bra svenska numera).

Min man har inga problem med att jag talar spanska med barnen
Han förstår dock mer spanska än vad han är villig att erkänna.....

men gud...nu ger jag mig.....

Besser...... *puss på dig* Hahahaha

Hihi..kul att ämnet skapar sån iver, esperando..

Men jag menar inte att min man ska prata svenska med barnet, han ska prata sitt modersmål. Men att vi kanske kan prata svenska med varandra, vi två, istället för engelska. Så blir det två språk i familjen istället för tre.

hahaha. Jag blir väldigt ivrig av detta ämne.. Men jag tror att man får känna vad som passar sin familj och sitt barn bäst. Lycka till och hoppas ni får ert barn snart.

Tycker redan jag fått många exempel här i tråden att det verkar gå bra "trots" många språk! Känner mig lite mer optimistisk nu..
Nu gäller det bara att bestämma sig för att ta steget för adoption! Åh..jag vill bara strunta i hela ivf-svängen och adoptera nu.
Men,men..det är en annan diskussion..

Att bli god trespråkig är inte någon lätt uppgift och krävs extra arbete men det är ingen omöjlighet om barnet kommer i kontakt med de tre språken i och utanför hemmet. Det kanske inte kommer att vara en perfekt balans mellan de tre språken men svenskan kommer att bli majoritetsspråket.

Vi är en tvåspråkig familj och jag pratar ett språk med min dotter som min man inte förstår. Vi var båda motiverade till att fostra vår dotter tvåspråkigt och vi är/var medvetna att det kommer att vara en ansträngning som vi är villiga att göra. Vår strategi är att vara så konsekvent som möjligt även om det ibland verkar oartigt och onaturligt.

Det viktiga är som Christina L. påpekade till mig i telefon att tala sitt känslospråk med barnet.

Prata på era respektive modersmål med barnet!



Ett barn kan lära sig (och skilja på) upp till fyra olika språk flytande, samtidigt!

Läs gärna böcker eller lyssna på föreläsningar av flerspråkighetsforskaren Gunilla Ladberg.

http://webcreation.se/gunilla/?q=content/sprakinlarning-och-flersprakighet

Jag är själv fullt tvåspråkig men talar i vanliga fall bara svenska med min helsvenska man hemma, eftersom han inte kan mitt andra språk. Men nu när vi adopterat så försöker jag mer och mer tala mitt andra språk med vårt barn, så att han får det språket "gratis", dvs slipper plugga det senare i livet.

Barn lär sig så himla lätt! 

PS Jag hade till och med kunnat vara 3-språkig eftersom min pappa talar ytterligare ett språk från hans hemland. Men han vägrade tala något annat än svenska när han kom till Sverige, så vi barn lärde oss aldrig hans språk. Kan knappt ett ord på det språket... Jättesynd tycker jag! DS

Har sett en liknande adoption hos vänner. Spanska och svenska växlas utan problem. Barn är otroliga på att suga åt sig. De kan ta lite längre tid på sig första tiden att få ordning på alla språk men i slutändan går det väldigt bra. (Har även sett tvåspråkiga familjer utan adoptionsbakgrund som det går bra för). De är ibland lite tysta i början men plötsligt börjar de tala obehindrat efter att ha sugit åt sig allt en tid.