Duschar ihop med ny kille samt vad han säger, jag vill ha åsikter.....

jag skulle ta ett rejält snack med henne o försöka få reda på vem han egentligen är o hur dom träffats. Och också förklara hur viktigt o noga det är att hon ALDRIG gör något hon inte vill... hon måste lära sig att säga nej och att om killen då gör slut var han förmodligen inte den rätta för henne..

Lär henne fort som fasen hur viktigt det är med ordet nej... innan hon råkar ut för något.

Jag skulle känna mig mkt tveksam till denna kille, verkar som om din dotter dessutom inte heller är riktigt bekväm och kanske hon vill ha ditt stöd? Ge henne stöd och råd om hur hon kan stå emot att bli pressad att göra ngt hon eg inte vill.

Jag hade sagt att jag inte accepterade detta hemma.
Då kan hon söga det till honom, att de inte får göra sånt.
Som förälder har du makten att agera och få henne att kunna säga nej.

Men bra att hon tydligen inte ville osm han tänkte!

o vill du markera ordentligt kan du ju alltid prata med honom också nästa gång han dyker upp att det här är ert hem o där bestämmer DU och att han inte har rätt att ta sig några som helst friheter med dottern hemmavid.

Det kan väl också vara så att hon faktiskt aldrig gjort detta förut och att hon kände sig illa till mods alt. nervös inför detta...

Det måste ju inte vara så att han tvingat henne..
Varför gå på så hårt?

Sugmärken är väl heller ingen katastrof...?

tack för åsikter, Men mycket som stör mig i detta är att de gör detta vid första besöket. Tonåringar kanske är sådana men jag skulle aldrig själv gjort så utan liksom tyckt att det var lite magstarkt, skulle skämts inför de nya vuxna(det är ju jag det gammalmodig) Men det är ju ett bra sätt att duscha för att komma vidare i det som jag tror han hade som stark drivande orsak...
Det är ju klart upp till henne att sätta gränserna men här spelade nog rädslan in för att verka "töntig", tyvärr
Jag tror aldrig att hon hade gått och duschat hemma hos någon ny familj första gången efter 2 timmar om vi vänder på det.
Nej i mina ögon inger han ett dåligt intryck, han får givetvis fler chanser redan i morgon faktiskt, då ska han sova över, Tyvärr pga avståndet men jag är glad att de är här så hon inte ska iväg till honom 5 mil bort.

oj, duscha efter 2 tim och redan nu sova över... rask takt minsann. Hur många vuxna brukar vara så snabba? Prata med din dotter och fråga (utan att fördöma) om hur hon känner om det hela och om hon verkligen vill detta i sitt hjärta och inte bara gör det för att inte bli stämplad som tönt eller för att mista honom.

nej det där är som du säger, aaaaaalldeles för magstarkt..låter ju inte ens som tjejen var helt med på det. ta ett rejält snack med henne om det här!

Är det gammalmodigt att vara rädd om sitt barn? Jösses.
Jag låter inte mina döttrar 15 och 17 vara ensamma med sina killkompisar, för jag sätter ett högre värde på dem än man kanske gör när man är tonåring och sårbar för påtryckningar. Jag vill att de ska känna, tycka om och lita på den de blir kära i och slippa hamna i (emotionellt) jobbiga situationer innan de är mogna att ta konsekvenserna av det. Jag vill träffa deras pojkvänner (har varit två hittills). De får bara umgås om de är här hemma. Jag gör mig ärenden till deras rum och "glömmer" att knacka innan jag går in. Vi spelar sällskapsspel, kollar på film och käkar middagar ihop. Jättebra tillfälle för mig att pejla vad det är för slags kille. Bra killar med ärligt uppsåt accepterar sånt. Fastän tjejerna så klart måste grymta lite "för syns skull" inför killen så har de uttryckt tacksamhet emot mig efteråt. De KAN ju ligga runt om de vill det ändå. Men jag tror ändå att min inställning påverkar deras egen syn på saken och sig själva lite. Sugmärken på första träffen = ut med huvudet före. Har inte mina döttrar bättre omdöme än så har jag det åt dem!

Ts, hur har det gått?

Du skriver bra Frk Palindrom, det är väl så jag önskar det kunde fungera här men tyvärr gör det inte det. Gått och gått jag vet faktiskt inte men det verkar ha runnit ut mer och mer i sanden. Sovit över har han inte gjort det blev aldrig att han kom den där gången. Han har varit här 1 gång dagtid och hon har varit dit dagtid 3-4ggr och sovit en gång. Då hade jag ett "bra prat" med killens mamma innan. Nu har dotterna varit ute i en cykel olycka och knäskålen har hoppat ur led så det är kryckor. Tror NI att pojkvännen behagat sig hit på besök NIX det har gått 10 dagar sedan olyckan. SKITSTÖVEL vilket jag konstaterade första gången, jag har slängt med det till henne att nu får ju han komma hit och att det är dålig stil att han inte kommit och hälsat på. Han har inga busspengar!! blev svaret, det kostar ca 75:- då spann jag vidare på att det ordnar man ju om intresse finnes.
Vet ej om hon fattade vinken.
Nu har jag tänkt som så att nästa gång det dyker upp en ny kille då ska jag lägga mig i lite mer om sådana här tendenser visar sig fast jag får dottern helt vänd mot mig. Hon blir då mer och mer hemifrån vilket jag är ännu rddare för.
Tyvärr är dottern väldigt omogen och förstår liksom inte det hela sammanhanget och inne i en fas då allt jag säger ger tillfälle till utbrott och hotelser om att sticka etc.

prata med henne och säg att det är okej att säga nej och man måste inte göra det man inte vill.. Lär henne att vara stolt över sig själv och vara en självständig ung kvinna som gör precis vad hon vill när hon känner för det (när det kommer till sex och killar) Min första upplevelse av att förlora min oskuld och mitt första förhållande är allt annat än bra.. Och jag har lärt mig den hårda vägen att säga ifrån.. Än i dag kan det vara svårt..
Hade någon bara sagt till mig när jag var 16, att du behöver inte göra som han vill och tvingar han dig är han inte värd det.. Så hade det nog varit en annan sak.. :) Hoppas det går bra! vet inte om mitt "tal" var till nån nytta alls :P haha

Oj, det där jobbiga läget har nog alla tonårsföräldrar varit i någon gång. Tonåringen spjärnar och gör dumma/självdestruktiva saker trots att hon själv kanske inte vill, bara för att trotsa och bevisa att hon minsann är kapabel att fatta självständiga beslut nu (hahahoho, nja hon vill och ska träna på det i a f).
Trots är väl ett tecken på att tonåringen känner sig misstrodd eller överkörd kanske...
I det läget kan man:
1: Låta tonåringen göra som hon vill för att slippa tjafs. Det kan tonåringen tolka som A: det mamma valt att bråka om var egentligen inte så viktigt, alltså är det onödigt att lyssna på mamma. B: OM det var viktigt och mamma ändå viker sig så måste det betyda att mamma sviker/inte bryr sig om mig.
2: Stå på sig. (Enda alternativet när det handlar om sånt man bara inte KAN acceptera under några som helst omståndigheter).
Det kan bli världskrig. I värsta fall driver man tonåringen ifrån sig till att bli en ögontjänare som inte vågar vända sig till en för hjälp om hon råkar illa ut. Därför måste den här strategin måste användas restriktivt. Dr. Phil brukar säga "välj dina krig. Men se till att vinna de du väljer".
3: Förhandla. Tiden är förbi när det gick att säga till sitt barn vad/hur hon skulle göra. En tonåring vill få bekräftat att hon klarar sig som självständig vuxen (vilket hon tror att hon redan är).
Exempel:
Jag: "Ta med dig gummistövlar. Vi kommer behöva vada ut med kanoterna en bit i vattnet och kommer bli blöta om fötterna annars."
15åringen: (tänker; hon tror jag är fem år och dum i huvudet, fan heller att jag tänker lyda häxan.)" Jag vet inte var gummistövlarna är och jag tänker fan inte leta. Det får du göra. Förresten är det onödigt. Man kan ju vada ut barfota istället."
Jag: "Fan att du alltid ska tjafsa. Det är iskallt i forsen. Leta rätt på gummistövlarna, annars stannar du hemma från paddelturen."
Resultat: Dotter sur hemma. Mamma trött ute.
Exempel:
Jag: "Vi kommer antagligen att behöva vada ut med kanoterna i vattnet på några ställen ser det ut som på kartan. Jag kommer att frysa tårna av mig..."
15-åringen: "Nejdå, vi packar med oss gummistövlar och raggsockor. Jag ska leta fram dem." (tror att idén är hennes!)
Resultat: Glad dotter och mamma ute på paddeltur.
Kanske det funkar bättre om du bara berättar hur det var för dig när du var ung och vad du är rädd ska hända din dotter, utan att säga åt henne vad hon ska göra. Diskutera och kom fram till en lösning båda kan gilla.
Bara en tanke från mig. Håller med talare ovan: lär henne säga nej.
Hoppas det är till någon hjälp eller att ni kommer på nåt som funkar för er.
Styrkekram

Vad bra skrivet och suveränt exempel! Känner igen mig själv som trotsig tonåring för så där 100 år sedan... hahahaha

Tack.
Ja, det känns som hundra år sen, helt avlägset. Man vill ju knappt minnas. Hu. Men jag har också varit 15 (jo det är sant) och förälskad en gång. Killen var en av de "coola" som hade status. Så naturligtvis måste jag vara med honom, för att själv få status tänkte jag. Yeah, right. När vi festade sa han att vi var ihop och jag var så förälskad att jag gjorde allt för honom. På måndagen efteråt hälsade han inte ens på mig. När han spred ut horrykten om mig trodde alla honom (ingen vågade väl annat, alla var fega precis som jag). Min självkänsla krossades. Jag var förstås varken den första eller sista tjejen han gjorde så mot.
När jag berättar om det lyssnar min dotter (faktiskt!) mer än när jag bara går på om min egen mamma-oro som hon ju rimligen inte kan fatta nåt alls av.
Fortfarande som vuxen är "farliga killar" status. Perbrant och ligan som väl inte direkt har som signum att behandla sina kvinnor som prinsessor ses som sexsymboler. *Tar mig för pannan*. Hon måste lära sig att värja sig.

ja klart dom har sex, givetvis.

och om hon har valt en hygglig kille? tja, det beror på din uppfostran, men samtidigt får man ha i åtanke att "alla" männsikor gör misstag.

jag personligen hade nog tvekat rejält för att gå och duscha med tjejen hemma hos hennes föräldrar första gången..
hade snarare försökt bearbeta mig in i familjen och den vardagliga situationen för att sedan få ett manipulativt övertag

Säg aldrig "när jag var ung så..."!! Berätta istället bara historier om hur det var, det kan vara trevligt.

Hur menar du? Att inte berätta om när man var ung men att berätta om hur det var????

>>Nati

Jag bara tänkte på en sak här. Om min mamma hade påpekat att killen inte kommer och hälsar på hade jag antagligen dragit till med vad som helst för att ursäkta honom. Hon vill ju kanske slippa erkänna att hon antagligen är jätteledsen för att hon inte är viktigare än så för killen. När du klankar ner på killen så klankar du ner på hennes omdöme och hon har ju säkert insett själv att det inte var så allvarligt från hans sida. Tror bara du gör henne mer ledsen, genom att dessutom påpeka att han är en skitstövel.
Såklart är det svårt att sätta sig in i er situation, men det var bara en tanke. jag hade ett par kompisar som inte var så bra kompisar förr, och jag hittade på grejer för att jag tyckte det var skämmigt att det inte verkade bry sig så mycket om mig. Man vill ju gärna att ens föräldrar ska tro att alla tycker om en.