Är alla tonåringar sådana här?

Har ni prövat att ge honom konsekvenser för hans oansvariga beteende?
Jag tycker ni ska ta ifrån honom datorn i 2 dagar om han gör sådär! För han låter ju lite databeroende också...inte allvarligt beroende, men tillräckligt så att det skulle löna sig om han inte fick använda datorn på två dagar.
Och eftersom att han då lika gärna skulle kunna använda en dator hos en kompis så får han bara ha kompisar hemma hos sig dom där två dagarna. Han får alltså inte gå hem till nån efter skolan, sova över eller så..

har ni prövat med nåt sånt?

Jag tror att konsekvenser är nödvändiga för att få ett barn att följa regler. Regler och konsekvenser förändras med ålder- men man måste nog från början har regler som barnen måste följa.

Genom att fostra våra barn så- lär vi dem också att anpassa sig till livet. För i det verkliga livet så får det konsekvenser om man inte håller sig till reglerna. Det kan gälla en arbetsplats, våra lagar i samhället eller vad som helst- man måste hålla sig till överrenskommelser.

Prata ihop dig med din man och kom fram till vilka era basregler ska vara och vilka konsekvenserna blir om de inte följs. det är viktigt att ni tycker lika. Barn och ungdommar har i alla tider testat sina gränser- och det är då det är viktigt att föräldrarna är enade.

Respekten för varandra är viktig- både från er och barnen. Disskussionerna kring reglerna måste ske respektfullt från er också!

Brist på respekt - ja. Brist på konsekvenser - nej - för jag tror inte på det "tugget" - däremot är han dåligt uppfostrad men det har med gränssättning på det mer psykologiska planet att göra och handlar om hur man haft det tillsammans med sina föräldrar under uppväxten. Kan bara säga att nu (i tonåren) är det försent att starta "projekt uppfostran". Det som inte är gjort tidigare i barndomen går knappast att införa nu! Dessutom har du som bonusförälder inte mandat (i pojkens ögon) att ta itu med den saken utan kunskap om hur man fungerar tillsammans i en familj måste komma från pappa (och mamma)! Ta inte på dig den rollen och bli en "elak styvmor"!

Mycket kan man skylla på tonårstiden men inte allt. Jag tror inte det enbart har med uppforstran att göra för de tar efter kompisar väldigt i denna ålder och då spelar det ingen roll hur väl man uppfostrat sin son. Men jag tror också på tjat och att man ofta pratar om vad som gäller för även om de inte lyssnar så går en liten promille in och de blir bättre och bättre.
Min son har fått en hemsk attityd och jag säger nog flera gånger dagligen åt honom att jag inte accepterar det. Förhoppningsvis förstår han efter ett tag
Så håll ut men låt hans föräldrar ta största ansvaret.

Tycker nog att det är ganska normalt tonårsbeteende i allafall. I den där åldern är de otroligt egoistiska,de kan bara se till sig själva och ingen annan i princip. Visst,man kan tycka att föräldrarna gjort fel i uppfostran,men för det mesta tror jag att föräldrar helt enkelt gör så gott de kan. Min äldsta son var ungefär sådär i 14-15 års åldern,men nu när han snart ska fylla 17 är han helt annorlunda. Märks att han mognat otroligt och är en oerhört gullig kille idag.Och detta med den uppfostran han fått,med mina misstag och allt. Man får helt enkelt hålla ut och välja sina strider. Sen att man får tjata och tjata och tjata,ja så är det att ha en tonåring i huset,som abnocto skrev,förhoppningsvis fattar de.

Min son är 15 år och en helt underbar pojke.Har inga som helst problem med han.Han är snäll och trevlig.De ända som kan vara fel ibland är att han kan ha ett-------------------Humör.Men de går snabbt över igen.Så alla tonåringar är inte alldeles omöjliga.

Det är en sak att bete sig som den typiska tonåringen...som jag gör. Men det han gör emot TS familj sent på kvällarna är extremt respektlöst och det måste få en konsekvens.

6barns mamma skrev 2008-05-27 09:39:37 följande:

Vem har satt reglerna? Har ni som vuxna gjort det eller har ni tillsammans med pojken gjort det? Det kanske kan vara en väg att gå. Han är så pass gammal att han borde få vara med och bestämma.

Ja,jag menar INTE att han ska slippa konsekvenser för sitt uppförande som på alla sätt är respektlöst. Indragen månadspeng,utan dator ett tag osv kan ju vara ideer som bör diskuteras. Men ts var ju bekymrad över att detta skulle  vara något mer än vanligt tonårsbeteende och det tror jag inte. Sen finns det ju naturligtvis lugna 15 åringar också som sallybuse skrev. Och omöjliga tycker jag inte att även de tonåringar som beter sig illa är,ofta så mognar även de.

Tycker inte helelr att han ska slippa konsekvenser för sitt beteende, tex som att komma hem sent, men annars tycker jag att det låter som väldigt normalt för en 16 åring

Har 2 tonåringar och den ena är 19, den andra 16. Dom har varit väldigt olika. 19-åringen var "SNÄLL" tills han fyllde 17. Då började han strula med tider och skola. Men vi har haft stenhårda regler och det är utegångsförbud, dataförbud och indragen månadspeng som gällt. Samma med 16-åringen. Han tjuvrökte och fick inte gå ut på en vecka och inte heller någon månadspeng. Lovar dom skriker och svär och är FÖRBANNADE! Men jag har alltid sagt vi är en familj och man tar hänsyn och sköter sig. Gör man inte det ska man inte heller ha några förmåner. Vem har jobbet kvar om du inte går dit eller inte gör något när du är där???? Faktum är att det har fungerat alldeles utmärkt och visst händer det dom glömmer både tid och mobil och läxor. Men i det stora hela så rullar det på.

Men faktum är att DOM också har RÄTT skälla ut mig och min man om vi gör fel!
Och vi i vår tur rättar oss efter dom och ber om ursäkt om vi inte burit oss schysst åt.

Ömsesidig respekt och att man lyssnar på varandra anser jag är den viktigaste byggstenen i hela uppfostran.

Låter jobbigt, men jag tror inte det är något onmormalt beteende i den åldern faktiskt. Speciellt att han inte bryr sig när han tar sönder sina kompisars saker reagerade jag på faktiskt. Föräldrarna brukar väl tonåringar kanske inte ha all respekt i världen för, men polarna brukar ju betyda en del. Ni kanske kan förhandla till er bättre förhållanden med honom? För om ni vill att han ska bete sig vuxet och ansvarsfullt får ni väl kanske ge honom den tilliten också. Att behöva vara hemma kl 23 på en helg låter märkligt för en 16-åring i mina öron. Och att vara tvungen att sitta tyst inne på sitt rum? Han är ju inte 8 år gammal och det är hans hem lika mycket som ert. Så jag tycker väl kanske att både ni och han är i position att ha rätt till högre krav.

Att han skall vara hemma och dessutom vara på sitt rum efter kl 23 på helgerna beror helt enkelt på att han inte är den enda personen i vår familj och eftersom han inte kan visa hänsyn till att andra vill ha lugn och ro när de sover så har vi satt upp dessa regler. Hans småsyskon har rätt till sin sömn även om storebror inte vill gå och lägga sig tidigt. Hade han klarat av att respektera det (och klarat att vara tyst, vilket nog är ganska ovanligt att tonårskillar klarar...) så hade vi självklart kunnat diskutera andra villkor. Ja, det är hans hem också men i vårt hem så bygger villkoren på att man måste respektera varandra. Tonåringen kan inte kräva att övriga 4 (snart 5) familjemedlemmar skall vända på dygnet bara för att han föredrar att göra det.

När det gäller att förhandla med honom så går inte det. Ingenting vi har att erbjuda är värt någonting. Har försökt med längre utetider, högre månadspeng, längre datortider osv osv men ingenting kan motivera honom att följa enkla regler. Att försöka ge honom konsekvenser för sitt agerande är inte heller lätt eftersom han då sticker till sin mamma. (Man kan ju inte gärna låsa in en snart 16-åring kille...)

Det ligger nog mycket i det där att kompisarnas påverkan har minst lika stort inflytande som föräldrarnas uppfostran. Har märkt det ganska tydligt den senaste tiden att de sporrar varandra allt mer och eftersom ingen av föräldrarna verkar säga stopp ordentligt så blir det bara värre och värre.

Som "bonusmamma" ser jag alltid till att hålla mig i bakgrunden. Jag vet att det inte skulle få några positiva konsekvenser om jag lade mig i. Dock försöker jag så gott jag kan stötta min man och självklart får jag säga till om hur jag vill ha det i vårt hem. Det är ju vårt gemensamma hem och då är det meningen att alla skall trivas med villkoren som gäller där.

Jag är 18 år och har aldrig uppfört mig så mot mina föräldrar!
Jag har fyra äldre syskon men ingen av oss har gjort så!