Helt ny blivande prematurmamma här :-)
Hej hej... 
Har läst runt mycket nu kring prematurbarn/föräldrar.
Tänte jag skullle dela med mig lite av min egen historia och hoppas på lite delade erfarenheter, tips och stöd.
Jag är 21år gammal och väntar mitt första barn med min sambo.
Jag var beräknad 31Juli men
den 6 Maj (v.27+4) "gick" mitt vatten.
Vart dock hemskcikad då dem på sjukhuset efter en gyn-kontroll trodde det var kraftiga flytningar.
Gick med sipprande vatten i 1vecka sen åkte jag in igen.
DÅ tog dem prov som visade att det var fostervatten.
Jag vart inlagd på sjukhus 14dagar (med ctg-koll varje dag, blodprov varannan, ständig temp-koll, samt desa 2st kortisonsprutor för barnets lungmognad.)
Eftersom allt har varit "bra" (förutom fostervattnet som läcker VARJE dag och gör fortfarande än idag)
så vart jag utskriven häromdagen.
Men jag åker ändå till sjukhuset 1gång om dagen (ctg+blodprov).
Är idag i v.30+5 och dem säger att jag får gå till v.34 sedan sätter dem igång mig/förlossningen OM inget annat händer som startar det hela(infektion/annat).
Så nu sitter jag här hemma. Ja, det mesta har väl hunnit sjunkit in nu men minns hur rädd och ensam jag kände mig ibörjan. Jag kände en sån orättvisa då jag verkligen försökt göra saker "rätt" under graviditeten. (Min syster väntar ochså sitt första barn och är bara 3veckor längre gången än jag så vi har "följt" varandras graviditeter. Vi båda var rökare förut, jag slutade direkt (vilket var VÄLDIGT svårt men jag kämpade) men hon har storrökt under hela sin graviditet. Denna orättvisa. Varför jag?
Och denna idelabild av en stor frisk bebis som läggs på ens bröst så man får mysa... Byts ut mot att sticka in ett finger i en kuvös. Den insikten har varit svår för mig.
Ja, skulle juh kunna skriva i evigheter....
Men nu vill jag gärna höra från er andra, hur ser eran histora ut? Vattenavgång? Sjukhusvistelse? Hur gick förlossningen? Nån som blivit igångsatt? Hur gick det sen?
Ja, jag vill veta allt!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-06-20 22:46
Har fått min son nu...
Lite kort berättelse finns på min profil.
När jag känner mig redo så kanske jag lägger upp hela historien, kanske kan funka som bra terapi (som ni kanske förstår så har allt inte gått så bra..)
Men vi kämpar på....
Tack för alla inlägg.
Kram
