Sverigelängtan stärks när man fått barn?

Är hemflyttad - och det kändes rätt att göra nu när vi hade barn. Nederländerna är för ojämlikt och för mycket folk och trångt. Som singel och nygift hade jag det jättebra i NL, men med barn kändes det väldigt instängt att inte kunna låta barnen springa ute lite grand fritt och leka - utan de fick hålla sig till den 5x7 m stora "trädgård" vi hade - eller så fick man gå någon km för att komma till en vettig lekplats. Alla små närlekplatser i bostadsområdet var nerlusade med hundbajs och mopedgangsters..
Skillnaden mot att bo på landet här i Sverige är ENORM!

Det var inte så mycket att jag absolut ville flytta hem - min man ville få pröva på att bo i Sverige också. Men nu när vi bott här ett tag kan vi inte tänka oss att flytta tillbaka än på många år. Sverige är ett toppland för småbarnsföräldrar!!

Innan jag blev gravid hade jag knappt ens behov av att ha kontakt med svenskar - men i samband med graviditeten blev det ändå hemskt viktigt. jag behövde få prata av mig om "konstiga" holländska saker när det handlade om graviditeter, föräldraskap och barn. Och när barnen var födda blev det viktigt att hitta fler svenskspråkiga, för att ge svenska en chans.

På samma sätt försöker vi nu ha kontakt med holländskspråkiga familjer, det känns viktigt att ge barnen av båda kulturerna!

Moster Ia: intressant! hade fatt for mig att Holland var jamlikt och bra for smabarnsforaldrar men dar ser man. skont att ni trivs bra hemma i Svea!

Visst ar det som manga har skriver, att nar man far barn sa borjar man tanka lite annorlunda, lite allvarligare, for nu ar det ju inte bara mej sjalv att tanka pa. Jag och min man har dock valt att bo i Bulgarien med vara barn, visst saknar man en del fran Sverige, men anda far barnen ett sa rikare liv, de ar tvasprakiga, tva kulturer, mm. Jag pratar hela tiden svenska med dem och de ser pa svenska filmer, vi laser svenska bocker och Bamse. (Astrid Lindgren ar pa topp just nu). Vi aker hem ca 1 gang per ar, men jag forsoker variera lite sa att det ibland blir midsommar, ibland pask, ibland jul, sa att de far se lite svenska traditioner ocksa. Min aldste son gar i skola har, men samtidigt forsoker jag undervisa honom i svenska ocksa, for det kan ju komma en dag nar han blir stor da han tex vill lasa vidare i Sverige eller flytta dit. Skolan har ar mer kravande an i Sverige, mer laxor, matten ar tex pa en hogre niva, betyg fr.o.m tvaan, mm, men samtidigt blir barnen kanske mer ansvarsfulla.
Vi bor i hus i ett lugnt omrade, sa barnen ar ute och leker hela dagarna. Sommaren ar ju sa laaang och harlig och varm, och sommarlovet for min andreklassare borjade idag och de ar lediga tom 15 september!!!
Men anda, att lamna den svenska "sakerheten" och klippa av navelstrangen med barnbidrag och dagis och ICA och Semper och BVC och skolsystem och skolskjuss och fritis mm - det ar ju som att ge sej ut och "ga pa vatten"... men samtidigt ar det en spannande utmaning, ett aventyr som inte alla svenska barn far chansen att vara med om!!!

olimpia:
Ack ja - det är egentligen först när man blir förälder som man märker av att Holland faktiskt dras med en massa gamla ideer om kvinnor och män och föräldraskap och barn.
Och om man då jämför med Sverige så är det bra mycket enklare att vara förälder i Sverige.
Men det finns givetvis också positiva saker med Holland, det är inte bara öken att vara mamma därnere Mammorna har högre status, som mammor och hemmafruar då - för en bra mamma jobbar inte. Föräldraledigheten är närmast obefintlig och dagis så dyrt att man får välja att klara sig på en lön (gissa vems lön?). Papporna får däremot jobba extra hårt under småbarnsåren. Förlossningsvården är förresten något som jag tycker är riktigt bra med Holland- med mycket valfrihet och en speciellt utbildad hemtjänst för barnsängstiden (de första 10 dagarna)(man får hjälp i hushållet, passning av äldre barn, hjälp med babyvård och amning och hon håller koll på mammans hälsa också).

Däremot märkte vi att vi fick bättre barnomsorg i Sverige och att vi med samma löner och ungefär samma skattenivå fick 10 000 kr över i månaden efter vi flyttade till Sverige!

Och jag slapp sura kommentarer av gubbar på mitt jobb om att jag borde vara hemma och att kvinnor som jobbade dels ansvarade för Nederländernas arbetslöshet och dels för all ungdomskriminalitet.
(Det spelade ingen roll att jag visade på att den enskilda gemensamma nämnaren för ungdomskriminalitet är att fadern är frånvarande i familjen, eller att det var stört omöjligt att få in kompetent personal till den avdelning vi jobbade på...)

Här är en hemvändare till. Flyttade från Irland när dottern var 4 månader efter att ha bott och stortrivts där i fem år. Jag ville närmre mina gamla kompisar som hade barn och framför allt så har jag möjlighet att vara hemma längre med henne i Sverige. Bättre och billigare förskolor, öppna förskolor, bra BVC, ja listan kan göras lång. Jag kände att jag blev ganska isolerad som mamma på Irland då mycket av umgänget sker på puben. Inte riktigt som i Sverige!
Men hoppas på att kunna flytta tillbaka om några år, då vi saknar Irland mycket!

Jag har inga barn än. Men en av de större avgörande anledningarna till att jag flyttade från Sverige var för att jag vill inte uppfostra mina barn där.
Nu har jag inga än, men jag tror chansen är väldigt liten att jag kommer vilja flytta tillbaka när jag får barn.

Här är en till som längtar hem! Mormor, fin natur, säkert och bra dagis är högst på listan av anledningar till att flytta hem...

Vi har flyttat till Australien efter tva ar i Sverige. Min man ar Nya Zeelandare och vi har en eson pa ett ar. Jag trodde aldrig att jag skulle langta hem sa har! Samtidigt ar jag medveten om att man latt glorifierar Sverige lite. Da vi senast bodde dar tillsammans blev det ibland alltfor uppenbart hur mycket svarare det ar att ha ett lika rikt socialt liv som har. Det ar som att man umgas helt enkelt lite mindre med de vanner man har, att lara kanny nya bekanta gar otroligt mycket langsammare. Ett langt samtal med en okand pa busshallsplatsen blir "dagens spektakulara handelse", medan det har ar mycket mer naturligt och inte sa ovantat med sana moten. Vad jag saknar med Sverge sa otroligt mycket ar att allt ar valbekant, kanslan av att vara hemma och att verkligen ha koll pa hur allt funkar. Mest saknar jag familjen och att inte kunna dela var son med dom. Den kanslan ar mycket varre an jag kunnat forestalla mig.
Moster Ia: Ja, jamstalldhet ar sa viktigt och Aus ligger ocksa langt efter Sverige.
Takex: Varfor skulle du inte vilja uppfostra dina barn i Sverige?

På grund av hur det är där borta just nu. Otrukturerat, barn lär sig ingen respekt, skricker jävla kärring och fitta till sina föräldrar. Går inte gymnasiet, super och har sig. Och sen all invandring som gör landet så osäkert, både brottsligt och kulturellt.

Pa vilket vis gor invandringen landet osakert kulturellt? Personligen vore jag mer oroad over att lata mitt barn vaxa upp bland rasism och trangsynthet, vilket jag i och for sig tror forekommer mest overallt i olika grad.

Takex: Vilket land bor du i?

Jag bor pa Irland sen 6ar tillbaks.Har en dotter pa 1ar.Har ingen hemlangtan men det ar klart man inser att nar man har barn saknar man hjalpen fran sin mamma.Dessutom inser man hur bra barnomsorgen ar i sverige.Bara en sadan sak att barnen far en lagad lunch pa dagis.Har pa Irland far man skicka med dem en lunch box.

Dessutom ar Irland annu inte jamstallt.Aven fast det gar framat.Bara en sadan sak att killen "ska" ga ut oftare an tjejen.
Men annars ar allt kanon har.Jag menar i Sverige kanns det valdigt sa som att man ska folja alla "regler"medans har gor man lite mer som man sjalv tycker passar an sjalv.

Ja inte blev ni val klokare efter detta.Men en sak vet jag det ar komplicerat(men det basta)att uppfostra ett barn,vilket land man an bor i:)

I början ville jag inget hellre än att flytta tillbaka till Sverige. Just för naturen faktiskt, jag ville att han skulle få uppleva allt det jag upplevde som barn. Men sen dess har jag spenderat mycket tid här på FL och blivit mer eller mindre kurerad från sådana idéer. Sverige känns för mycket förbud och pekpinnar. Och alla dessa bessewissrar som verkar finnas som inte drar sig ett dugg för att tala om för andra att de minsann inte vet/vill sina barns bästa och/eller försöker ta livet av dem. Puh! Fast med lite tur så är FL inte representativt för Sverige... Eller?