Hur vanligt är det att tingsrätten går emot familjerättens utredning?

asg52 skrev: "va fasen irriterad ja blir .. de e väl inte ur barnets bästa om man säger så ... va fan rent ut sagt under nån timme på tingsrätten kan väl den värsta idioten hålla sig o få sig framstå som BRA!! inge illamot dig som skrev .. men ååå irriterad ja blir . Underlag som finns hos fr helst under flera år BÖR ju väga tyngre tycker man .. "
- just detta är ett vägande skäl för att till varje pris själva försöka komma överens istället för att utsätta sig och barnet för tingsrätters ibland obegripliga avgöranden...

Fast du kan fortfarande ta kontroll genom valet att komma överens med honom....

Nej, jag kan bara ta kontroll över mig och mitt liv, inte över någon annan - det har jag lärt mig på den här resan. När jag levde med den här mannen så försökte lirka och greja, allt, allt, allt för att drömmen om familjen inte skulle gå i kras. Men till sist utplånar man sig själv när den andre personen tar och tar. När det dessutom finns misshandel med i det hela så förstår jag inte hur du tänker när du skriver "...du kan fortfarande ta kontroll genom valet att komma överens med honom"
Eller var det inlägget inte rikttat till mig...

Blir rädd att läsa något sådant, att tingsrättens och hovrättens dom kan skiljas åt så helt och hållet - speciellt när det är ett barn inblandat!

Men ändå skönt att höra att det gick vägen för dig och jag hoppas att ditt barn mår bra och att ni kommer till ro.

Tuva 71 skrev "Nej, jag kan bara ta kontroll över mig och mitt liv, inte över någon annan - det har jag lärt mig på den här resan."
Stämmer - men i det ingår ju också valet om man vill gå in i en domstolsprocess eller ej... allt i livet handlar ju om vinster och förluster - och val!

Så klart att livet handlar om att göra val.
Jag lämnade ett middhandelsförhållande eftersom jag insåg att jag inte kunde förändra min man och jag vill inte att vårt barn skulle växa upp och se sin mamma bli misshandlad.

Mitt ex har sedan processat mot mig ang umgänge och då har man valet att gå dit och berätta det man varit med om och vad man tror är möjligt i det som är här och nu.

När man som människa, kvinna och mamma blir hotad till livet av den man man har ett barn tillsammans med, samt att han ska ta barnet ifrån en - då går det inte att samarbeta. Och det är alltid, alltid, alltid en förlust. Men man får vända på det man kan, så att man själv bygger upp och får ett bra liv tillsammans med sitt barn och inte lägga all skuld på sig själv, för att man inte kan lösa ett samarbete. Det krävs som sagt två för det.

Misshandelsförhållande menade jag så klart, snubblade på bokstäverna...

Jag har hört att det är ovanligt att de går emot FRs utredning men det verkar så skrämmande godtyckligt.
Personer som kanske inte har någon som helst kunskap om män som slår och personlighetsstörningar fattar beslut om små barns tillvaro i den här typen av fall. De ser en stackars förorättad pappa som bara vill träffa sitt barn, när mamman vet att han är iskall och en mästare på att manipulera.
Jag har suttit där själv så jag vet. Jag har sett honom vinna sympati hos polisen, sin övervakare, familjerätten och nu senast hos sin psykolog på fängelset (!).
Jag fick vårdnaden men nu har jag nästa fight om övervakat umgänge framför mig och jag är livrädd för att han ska manipulera varenda myndighetsperson av kvinnligt kön. För så är det.
Han är livsfarlig med kvinnor och de sviker mig och barnet, gång på gång. Det spelar ingen roll vad han gör - olaga hot, egenmäktigt förfarande, misshandel och våldtäkt.
De ser bara den missförstådda stackars pappan. Han är vacker, intelligent och charmerande men han är iskall.
Han skrattade också i rätten, hånlog, härmade mig.
Han är så fruktansvärt grym att en människa som inte har varit i närheten av en psykopat aldrig skulle kunna föreställa sig det. I mina mörkaste stunder undrade jag om han var en demon.
Jag vet hur du har det och jag känner med dig.
Kvinnojouren brukade hävda att han skulle straffa ut sig själv även om de skulle ta tid. De här männen avslöjar sig för eller senare. Vi får hoppas på det.
Jag håller verkligen tummarna för dig och barnet.
Bry dig inte om dem som tror att han går att resonera och komma överens med. Ge deras mobilnummer till ditt ex så får de försöka hantera honom själva .
Stå på dig!

Hej Anonym (förstår),

Ja, jag vet att det finns många som tror att man kan resonera och samarbeta med en människa som har en personlighetsstörning - jag trodde ju tyvärr det själv ganska länge. Log när jag läste det där du skrev om att lämna telefonnumret till mitt ex så att de som tror det kan försöka hantera honom själva...:) Ja du, det kan ta sina timmar, dagar och år för att komma till en minsta lösning och när man väl kommit dit så kan de vända på en sekund. Det svänger ju så otroligt, finns ingen stabilitet.

Mitt ex är välutbildad, liksom jag. Ytan ser bra ut. Kvinnor duperas lätt i början, så även inom familjerätten. Medan männen sa med en gång "Tuva, vi kan den här typen av män och nu måste du agera så här..." Kvinnorna såg något annat, en ledsen pappa som med tårar förtvivlat sa att han kämpar för sitt barn och att han hotat att döda barnets mamma, samt slängt ut henne på gatan med barnet osv osv - det ångrade han och han skulle aldrig mer... Kvinnan på familjerätten sa "Nu måste du glömma och gå vidare!" Så gick det två dagar så hade jag hotsamtal och att jag skulle bli styckad och slaktad...samt då att han skulle ta vårt barn ifrån mig.
Det tog sin tid men nu har han straffat ut sig, det finns ingen inom familjerätten eller de på samarbetssamtal som överhuvudtaget går på hans tårar och ord längre. Nu vänder han sin ilska mot dem och få först förstår de (som inte förstod tidigare) mig.

När man själv är en person som känner mycket, som vill väl, som vill att allt ska blir bra och som tror på det som är gott - då är man för människor med personlighetsstörningar narcissism och psykopater, som ett stort öppet och blödande sår för en haj. De hugger, hugger sliter och drar! Därför gäller det att bygga upp sig själv, sätta upp sina gränser och inte visa sin sårbarhet inför dem. Man ska dessutom se till att ha bra skor på sig och springa, springa det fortaste man kan kan så långt bort från dem som möjligt. Men det är ju inte lätt när man är gravid, när man har har ett nyfött barn eller när barnet är fött...man är sårbar då.

Jadå, jag står på mig!:) Det har gått lång tid nu och jag har byggt upp mitt eget jag och liv igen!

Hur är det för dig och dina barn? Hur gick er resa...

Jag förstår precis. Jag har också ett ex. som är psykopat och inte nog med det hon har hittat en man som är ännu värre. Dom har anmält mig till en massa ställen, skickar kränkande SMS, manipulerar och ljuger för myndigheter. Nu har dom sökt helvårdnad av mina 2 pojkar (6 & 9 år) och till min fasa så var familjerättens förslag till tingsrätten: HELVÅRDNAD TILL MAMMAN. Det känns som det är kört.

Lär dig!

Spela ALLTID in dina samtal med pappan. Är du själv med i samtalet är det tillåtet att både spela in och filma. Så du kan slå på filma på din smartphone medan ni pratar,

Tråden är SJU år gammal.