minnen från värkarna vid missfallet.

Tycker absolut att du ska prata med bm. Det är bra om de på förlossningen vet detta så att de kan hjälpa dig på allra bästa sätt. Kanske har de någon på mvc som är extra bra på att prata om detta. Förstår dina känslor. Men du får tänka att den här gången är smärtorna positiva - nu ska du få ditt efterlängtade barn. Kram och lycka till!

värkarna gör ont.. och de kommer göra ont på förlossningen med men du får tänka att efter varje värk kommer du ju närmare din bebis.. o du klara ju av missfallet o du kommer klara av förlossningen med även om de inte känns som de just då =) de e inte alla som har särskilt ont av värkarna heller.. som jag .. ja hade inte särskilt ont förens krystvärkarna började.. tyckte bara de va obehagligt när värkarna kom.. o alla förlossningar är ju olika..

Tack för stöttandet. ska prata med min BM om detta så får vi hoppas att jag glömmer bort alla dessa tankar under förlossningen.

Det finns ju smärtlindring =)

joo.. men ryggbedövning kan jag kanske inte ta pga mediciner jag tar nu.
o det är väl kanske den som hjälper mest, jag vet inte.
men finns ju ändå många andra som hjälper ändå kanske.
ska prata med Bm om de..

Det tycker jag att du ska göra. Epiduralen gör underverk för vissa andra ingenting. Vissa tar bara lustgas andra klarar inte av den alls. Det finns mycket att välja på och ingen förlossning är de andre lik. det finns ingenting som inte säger att du kanske tycket det är hur enkelt som hellst och inte gör ett dugg ont. =) Ett missfall är förstås väldigt psykiskt jobbigt och det kan inte göra saken bättre när man ska försöka slappna av för att minska smärtan och att då veta att det är försent usch det måste vara hemskt.

Jag är i precis samma situation som du, fick ett ma i vecka 12 och det ville inte komma ut av sig själv så jag blev inlagd med cytotec-tabletter. De värkarna jag hade då var det värsta jag varit med om. Fick morfin men kräktes ändå av smärtan. Och psykiskt var det ju bara hemskt, inte en strimma ljus alls.

Jag försöker tänka inför förlossningen att nu kommer det ändå handla om en "positiv" smärta, förhoppningsvis kommer det en levande bebis som resultat. Det känns som att det borde göra det lättare att stå ut. Har tänkt ta upp det med min bm lite närmare förlossningen, är bara i vecka 24 nu.

har aldrig fått missfall men har gjort 2 aborter och de gjorde SKITONT. någon gång reflekterade jag över att det kanske var så det skulle kännas att föda barn på riktigt, men så var det absolut inte. inte för mig iaf. aborterna var som att dunka stortån i tröskeln 146 gånger om, förlossningen gjorde inte alls ont utan var bara fysiskt påfrestande, som att springa fort som fan, långt som fan med en jävla massa extra vikter. inte särskilt bekvämt, men en intressant och inte särskilt smärtsam upplevelse.

Jag känner samma sak som dig.
Hade en underbar förlossning med dottern. 5 timmar från första värken.
Sen fick jag mf i v.10 och hade så himla ont. Det fastna en stor del i livmodertappen och jag låg på morfin större delen av missfallet. Hade så ont innan att jag låg på sjukhusgolvet och skrek.

Nu är jag gravid i v.22 och tänker att "tänk om förlossningen denna gång gör lika ont som missfallet."
Uscha, jag vill verkligen bli planerat igångsatt före BF så jag vet att jag hinner få EDA...!