Jag är lyckligt förlovad med en Engelsman, och han bor i England, jag i Sverige. Han har varit här i Sverige många gånger och han har stannat länge, han trivs här, han gillar naturen och människorna, samt språket. Jag har lärt honom mycket svenska, men det räcker inte för att hitta ett jobb här, om han bor här nu.
Saken är den, jag vill att han flyttar till Sverige, vi vill starta ett liv tillsammans, bo tillsammans, ha familj. (skev en tråd om detta för länge sen) Han har tyckt att det är intressant att tänka sig bo här, men nu är han so orolig att flytta hit. (Jag tål inte luften i England, tyvärr, jag kan ju inte flytta då!) Det är verkligen jobbigt att han känner så här, men han jobbar ihjäl sig hemma i England (inte för att det är landets fel) men jag bara känner i mitt hjärta att han kommer ha det bättre i Sverige, jag bara vet detta.
Han har ingen som stöttar honom hemma i England, hans familj och vänner gör allt i sin makt för att han inte ska flytta. Dom gör det på fel sätt, dom borde berätta att dom finns där vad han än väljer att göra. Men han vet att han måste flytta till Sverige för att vi ska kunna bo tillsammans just nu, för jag kämpar med hälso problem, och flytta går inte nu, för mig.
Jag känner att han ska flytta eftersom ingen verkligen stötta honom där, i Sverige stöttar då alla mig, vad jag än väljer. Men det som håller honom i England är hans STORA oroa angående ekonomi och pengar i Sverige, och att han inte kan svenska än. Han kan några små meningar, men inte mycket. Hur ska vi göra! Han har sagt att om han ska flytta så måste han vänta minst 2 år, men jag tycker det är dumt, varför ska vi vänta?
Jag har sagt att allt kommer att ordna sig här, han måste försöka, men jag kan inte övertala honom. Hur ska man kunna övertala någon till att flytta? Jag vet bara innerst inne att det skulle vara det rätta steget för honom, han är inte lycklig i England, det har han sagt. Men hur ska han våga ta steget? Han kan inte, han oroar sig så mycket att han inte vet vart han ska ta vägen. Tur att han pratar ut om det. Men åh, vi skulle kunna planera om han bara sa "Nu flyttar jag!" Jag vet att vi kommer överleva ekonomiskt, jag kan försörja oss tills hans hittar ett litet jobb. Men saken är den att han vägrar ta ett arbete utanför hans eget 'område' vilket är musik. Men han måste ju börja lite smått, ta det han får. Det är så himla tungt.
:(
Ursäkta att jag skrev så mycket. Jag kände bara med er i denna tråd.