En känsla av "Vi" och "Dom"

Låter konstigt kanske, men har någonsin någon av er andra som lever i nya familjer någonsin upplevt känslan av att det är "du och dina barn" och så är det "Han/Hon och dennes barn?
Nu är det ju semestertider igen och den känslan har infunnit sig här IGEN....nu är vi inne på vårt fjärde år tillsammans, men så fort det kommer till semestertid så blir allt bara knas :( Vi är så himla olika!!! Jag och mina pojkar är morgonpigga, rastlösa och vill göra något när vi är lediga. Sambon och hans son är morgontrötta och kan ligga halva dagen, äter aldrig frukost med oss andra...SS kan gå raka vägen från sängen och sitta och glo på TV resten av dagen, och sambon sätter sig framför datorn.
Jag blir sur och slamrar extra mycket med kastruller och disk förstås, vilket inte gör det hela bättre *jag vet*
När dagen nästan är slut så kan det bli diskussion om att
-ska vi inte hitta på något???Från HONOM????
Det slutar med att jag blir jättearg och säger att vi har haft HELA dagen på oss att hitta på något!!! Jag ska ta hand om hund och barn och handla och laga mat och planera och organisera, medans han i stort sett bara behöver äta sova och S****A...Och det är samma visa varje år, jag tror jag blir helt galen....
Eller rättare sagt jag blir ledsen, för jag vill inte ha det så här eftersom jag älskar den här familjen, men på sommaren fungerar ingenting?! Till råga på allt elände så lämnas jag helt utanför i sambons och hans ex planerande för hur SS ska vara här. Det byts dagar och veckor hit och dit över mitt huvud, vilket också skapar en djup klyfta. Många är de gånger då vi inte har våra barn samtidigt på sommaren så att vi kan göra familjeaktiviteter. Sambon syns överhuvudtaget knappt till hemma när hans son inte är här, utan då är jag mest ensam med hunden och mina barn :(
Visst, jag kan förstå att han vill passa på att hålla på med sina intressen när han är ledig och har möjlighet, men när hans son är här och inte mina barn är här så är jag absolut inte så osynlig som han är. Det ska tittas på SS fotbollsmatcher och hälsas på hos släkt och vänner och dittan o dattan. Det känns som att allt ska vara på deras villkor och vi är helt oviktiga *snyft*
Jag vet inte om jag över-reagerar, men det skulle vara intressant att höra om fler än jag känner så här ibland?