hur ska man va som bonusmamma egentligen?

Man sätter hårt mot hårt och kräver att han visar respekt mot ert gemensamma liv, och inte bara mot sig själv.
Har ni bokat annat så får exet fixa barnvakt på annat håll.
Vill nu inte killen ens fira semester med dig utan bokat annat, så är det nog dags att han väljer hur han vill ha det, antingen bo och sköta sig själv eller visa normal hänsyn och leva tillsammans med dig.
Man kan ju naturligtvis inte bara köra sin egen linje när där är ett barn att ta hänsyn till, men viljan att kompromissa måste komma från båda.

Jo man är två personer som är föräldrar, men det betyder inte att världen stannar när mamman säger till. Även den andre föräldern måste få kunna planera nåt med sin partner och inte bara stå beredd att rycka in när det passar henne.
Jag själv hade inte accepterat att hoppa så fort hans ex hade "krävt" det. Men nu hade vi det så att om hon råkade få reda på att vi skulle göra nåt, då ville hon genast att barnen skulle komma, enbart för att hon hoppades att det att det skulle skapa bråk här. Så när han sa nej körde hon med vilken dålig pappa han var osv. Som tur var så var barnen så stora att dom såg genom hennes dumheter.

Hur man ska vara?
Jo du, man ska älska barnet mer än sitt biologiska, låta "bonusen" bestämma allt för det är bara ett oskyldigt litet barn som aldrig bett om att bli född, du ska vara snällare än alla utom mamman, du ska lägga ut pengar på dem och stå ut med pissbeteende för att "det är så synd om dem".
Du ska finnas som en hjälpande hand i vått och torrt, inte ställa några krav eller försöka uppfostra. Du skall finna dig i att du ofta är roten till allt det onda men ta det hela med ett leende "för barnets skull".
Du får aldrig nämna att du älskar ditt ev biologiska barn mer eller behandla barnen orättvist, med undantag att bonusen får det bättre, du ska köpa julklappar men aldrig få något tillbaka, inte ens ett tack eftersom allt du gör är din skyldighet.

Lycka till.

Så sant så..

Jag blir bara trött när jag läser Sosserator08's inlägg... Har sett denna person uttala sig så här korkat så många gånger på FL nu att det är helt otroligt att den här personen orkar hålla på... Tydligen är det en sanslöst kränkt person som inte kan tänka klart längre utan bara spyr ur sig en massa galla. Trist! Jag kan inte ens se det roliga i den typen av ironi. Det här är barns (både bios och bonus) uppväxtmiljö vi pratar om.. Känns inte ok att bete sig så här omoget då. Kanske inte så konstigt att bonusar reagerar obstinat om s k vuxna beter sig så här?

Med en sådan attityd skapar vi inget gott samhälle!!

Nåja, för att svara på TS fråga:

En bonusmamma (eller en person som lever med en som har barn sedan tidigare - jag vänder mig mot att man MÅSTE bli en slags förälder för att man går in i den relationen) ska visa respekt och kräva respekt - precis som i alla andra relationer man som människa har.

I många fall tror jag att det handlar om tydlighet. Exempelvis tycker jag att man som "bonusförälder" har rätt att kräva ex schema för lång tid framöver. Hur ser det ut vid semester, helgdagar osv? Man måste ha en möjlighet att planera sitt liv - när man har barnet och när man inte har barnet. Man ska inte acceptera plötsliga förändringar i schemat som omkullkastar ex planerade "vuxensemestrar" el liknande. En sådan besvikelse sitter i länge och går kanske tyvärr ut över barnet (vare sig man vill det el ej).

Jag tycker att man måste ha en dialog med sin partner om vilken relation man vill ha till barnet. Man ska väl inte tvingas att agera förälder om man inte vill det? Dock innebär det INTE att man inte ska visa barnet respekt eller omtanke eller aldrig ta hänsyn till barnets behov. Det är ren humanism och något helt annat än att anta en föräldraroll. Samtidigt ska man kräva respekt från barnet. Där har ens partner ett stort ansvar för att styra upp detta så att det inte blir den elaka styvföräldern som får stå för pekpinnarna. Jag har läst många inlägg här på FL som vittnar om sanslöst flata pappor... (flata både mot barnet och mot den biologiska mamman)

Har man egna barn kanske det är lättare att förstå barnets behov och varför barn ibland agerar som de gör. Ilska och vansinnesutbrott kanske inte nödvändigtvis handlar om dig som "bonusförälder" utan om förtvivlan över att inte känna sig hemma någonstans - att alltid känna sig som en besökare var man än är. Barn kan inte sätta ord på sådana saker och det kommer lätt fram på andra (otroligt jobbiga) sätt.

Min dotters bonusmamma är som jag skrivit tidigare mycket bra. Hon är tydlig med regler osv men visar också förståelse för att det ibland är förvirrande för min dotter med olika "regelböcker". Hennes barn är varannan vecka hos sin pappa och jag tror att jag och hon förstår varandra så bra eftersom vi upplever samma sak. Vi har inte alltid våra barn hos oss, vi längtar efter dem och vi hoppas att de har det bra när de inte är hos oss. Hon vet om det och jag tror att det är därför hon är mån om att min dotter inte ska känna sig som en "besökare" när hon är där. Hon skulle inte vilja att hennes egna barn kände det så. Detta tror jag är viktigt. Denna känsla av att inte bara vara en besökare tror jag är viktig att förmedla till barnet för att skapa en god relation - oavsett om man väljer att inta en föräldraroll eller ej.

Det här blev långt - men jag anser att TS fråga är viktig att ta på allvar och väsentlig att diskutera på ett vuxet sätt.

Kramar till alla ni som kämpar

Anonym (svarar ts) skrev 2008-06-25 11:01:44 följande:

Instämmer 100% med Sosserator.
Men jag känner mig kränkt. Det är inte styvbarnens fel. Det är min mans och exets fel. Vi har bra relation med barnen.

Varför bor vi fortfarande tillsammans? Älskar min man? Vanesak? Kankse för barnens bästa?

Jag var 23 år när vi flyttade ihop. Ha, ha, ha.

Ja, inte vet jag men jag vill brja med att säga att träffar man en partner med barn så kommer man inte ens på tredje plats! Barnen går först! Har man barn kan planrena bli ändrade, har bonusbarnen struliga biomammor är det bara att bita ihop...eller säga ifrån...det är ditt val, vad du väljer.

Jag har ett biobarn och två bonuspojkar. Vi lever inte ihop men även under de veckor jag inte har min dotter anser jag att jag är förälder till henne fullt ut, det kan alltid hända något. Jag kan inte dividera med hennes pappa om det har hänt ngt som gör att han inte kan ha hand om henne.

Visst, det är trist med inställda planer men har man barn så har man......

Hoppas iallafall att du finer en balans!