Har man som förälder rätt att tvinga barn/tonåringar till vissa saker?

Till alla er som håller med TS, kom ihåg att vi snackar inte om ätstörningar (ligga och spy upp maten) eller att bli undernärd. Vi snackar om att hitta mat som personen gillar. Under tiden så håller sig den flickan levande på det hon VILL äta.

TS, nu blir jag förvånad! Du säger att du födde upp din 5-åring på typ bananer och glass men att det är en helt annan sak om en tonåring äter sånt. NEWSFLASH. Det är det inte. Båda växer precis lika mycket. Det handlar bara om att hitta saker som dom vill äta, som är nyttiga. Du kan inte stoppa din dotter från att vara vegetetarian bara för att du inte gillar det hon äter. That's it. OM du gör det så blir det matstrejk och dottern kommer må tusen gånger värre. Vi snackar alltså om en övergångsperiod då hon lär sig vad i den vegetariska kosten hon VILL äta. Precis som med ditt barn som blev vegetarian. Bara det att det tar längre tid att hitta saker som hon vill äta när hon är äldre.
Varför säga "Nu tycker jag det har tagit alldeles för lång tid för dig att hitta nåt att äta. Nu får du bli köttätare igen och jag ska tvinga i dig maten som du avskyr"??

"Eftersom att hon inte vill till en dietist så får man jobba hemifrån. Det är i ett så pass lindrigt stadie så man kan inte ens kalla det en ätstörning. Om mina föräldrar hade tvingat iväg mig till en dietist för det jag äter idag så hade jag faktiskt skrattat åt dom. Det hade varit en så patetisk grej att göra."

Jag vet inte om jag resonerar konstigt.

Men för att vara helt ärlig så skulle jag hellre anses vara patetisk än någon som skiter i att det KAN finnas ett problem.

Sen så beror väl graden av ätstörning och om det finns ett problem på hur pass smal man redan och övrig livsstil också.
Så det går ju att varken säga att det är bra eller dåligt enbart baserat på vad en person valt bort ifrån kosten.

Äter man så man kanske egentligen inte får i sig det man behöver i näringsväg i kombination med hård träning så kan man lugnt säga att personen i fråga behöver lite vägledning i kost och motion.
Men handlar det om någon som helt enkelt äter "lite för lite" men inte rör sig så mycket så blir det annat.

Jag skulle ju uppenbarligen INTE strunta i barnets hälsa eftersom att jag skriver att jag skulle köpa hem allt hon behöver för att hon ska må bra och försöka göra mitt bästa för att hitta maträtter hon vill äta. Så jag är knappast patetisk, jag har ALDRIG skrivit att man ska strunta i det. Läs noggrannare.

Dessutom så är det här INTE en ätstärning...jisses jag orkar knappt skriva det nå fler gånger.

haha förlåt, aa jag är rätt upprörd

Jag menade inte riktigt så Jag skulle inte skratta åt dom för att dom var oroliga, jag skulle ha skrattat för att PROBLEMET är så patetiskt. Det är ingen stor grej (som vissa här säger att det är) utan det är något som man hur lätt som helst kan klara av att lösa hemma det va så jag menade

Precis, valet av kost har inte mycket att göra med om man har en ätstörning eller inte. PRECIS det budskapet jag har försökt få fram hela tiden Just den här dottern som vi pratar om har snackat litegrann om att hon tycker hon är lite överviktig, att hon inte gillar sitt utseende osv. Och DET är ett tecke på en ätstörning som kan vara på G. Men inte sättet hon äter på
Hon gillar inte kött helt enkelt, och det kan jag helt förstå henne för. (Det stod i hennes mammas tråd att hon hade sagt att hon inte gillade konstistensen på kött och det är ju inge konstigt med )

Här är tråden vi pratar om

www.familjeliv.se/Forum-3-102/m33870253.html

Jag skulle inte tvinga. Däremot tror jag ändå att jag skulle få med mig min tonåring på ett snack hos tex. en dietist om jag tyckte det behövdes.

Jag har i allvarliga situationer fått med mig min tonåring på saker som först mött stort motstånd. Genom att prata för det, ge det en ärlig chans och låtit något"proffs" få säga sitt har både jag och tonåringen hittat en väg att må bättre och hitta en förståelse. Det är ibland lättare att få inputter utifrån för att hitta vägen att gå vidare.

Om jag vet vad du menar? Jag utgår självklart enbart ifrån det du skriver. Jag är inte synsk och kan inte på långa vägar veta vad du har för erfarenheter. Och du vet inte något om mina erfarenheter. Jag säger det jag tycker om det du skriver och mina åsikter. Konstigare än så är det inte. Eller hur??

Men snälla, såklart jag vet att det inte handlar om mig. Jag refererar bara till saker som har hänt i mitt liv för att ge er större förståelse om mina åsikter.

Jag vet inte hur ni definerar ordet "tvinga" men uppenbarligen så tänker vi inte på samma sätt. Jag hoppar ur tråden nu för jag känner inte att den leder någonstans. Hoppas vi syns i en tråd där energin är lite roligare. Hej!

Så kan det vara Ja vi ses!