Igår morse ville lille John inte längre stanna kvar i min mage och nog lyckades han smita ut. Han föddes i vecka 29+5 och hans storstilade (och extremt snabba) entré gjorde att jag bara hann få en kortisonspruta (som inte hann verka riktigt) för att motverka omogna lungor.
Han ligger nu i kuvös och verkar må finfint i övrigt, men vi undrar förstås när han kan tänkas få lämna kuvösen.
Någon med liknande erfarenhet av just omogna lungor?
Det är så olika, en dotter född i v 32 låg i kuvös ett par veckor medan andra dottern född i v 28 låg i kuvös 2 dygn .....
Så här var det för oss:
Vidar kom i 28+3, jag låg inne åtta dygn innan och hann få hela kortisonkuren. Precis när de trodde att det skulle bli en långvarig vistelse på förlossningen eftersom jag verkade stabil och inte öppnade mig så kom första värken, sen kom han 3 timmar senare. Han mådde jättebra första dygnet, låg i kuvös på 31 grader och 46% luftfuktighet med CPAP. Eftersom det gick så bra så tyckte de att vi skulle vänta till dagen efter med att sitta känguru med honom. På natten kom det enda riktiga bakslaget under hela neotiden.
Han fick dubbelsidig pneumothorax (tre toraxdrän totalt) och hamnade i högfrekvensrespirator. Det tog åtta dygn innan vi fick hålla honom, då var han tillbaka i CPAP. Efter det låg han i stängd kuvös ytterligare tre dygn, sedan fick han värmesäng. Då skulle vi flyttas till ett sjukhus närmare hem, vid flytten blev han stressad och så var det tillbaka i CPAP och lite syrgas några dagar. Vidar har en grad II-blödning på vänster sida av hjärnan, vilket ännu inte har absorberats, men det håller läkarna koll på! Vi kom hem efter 62 dygn på neo.
Navelkatetern hade han de första två veckorna, sedan blev kärlen dåliga och han fick en CVK i foten istället, vilken sedan flyttades till handen. Det är bra att de får en central ingång, då de ofta ska ha antibiotikadropp (förebyggande) och teofyllin/koffein-dropp för att stimulera andningen. Det ser ju läskigt och otäckt ut, men det GÅR att sitta med sin bebis fast han har CPAP, CVK och någon nål här och där. I dagsläget ser folk inte att han är för tidigt född om de inte frågar om hans ålder. Han är åtta månader och ganska liten, trots att han var relativt stor vid födseln (1355g och 40cm). Du får gärna inboxa mig också om du vill, behöver stöd, ställa frågor eller vad som helst!
Grattis till din pojke!!
Mina tjejer föddes v 29+1 och vägde ca 1300g så de var lite mindre men jag hann preciiis få den andra kortisonsprutan så deras lungor var ganska mogna för tiden. De hade andninghjälp första dygnet och låg i kuvös ca 10 dagar om jag minns rätt. Hade oxå navelkateter men vi fick ha dem på bröstet redan samma kväll som de föddes (föddes på morgonen vid 05) med både cpap och navelkateter, det var inga problem, bara lite skrämmande med alla sladdar och slangar...
Det låter som din lille son redan har gjort bra framsteg om de tänkt att ta bort cpapen om ett par dagar, vet många som är födda i senare vecka som fått ha den längre.
Mina flickor är nu 20 månader och är helt ikapp utvecklingsmässigt bara lite smalare än andra 1,5-åringar. Tiden går fort även om det inte alltid känns så under tiden på neo.
Hör gärna av dig om du undrar över något
Kramar
Tack så hemskt mycket för era svar! Idag har jag frågat lite mer och fått mer klarhet i hur saker och ting ligger till.
Idag kopplade dom ur respiratorn och in med cpap istället. Hans lungor var bara lindrigt omogna men dom tror ändå att han kommer att få ha cpap:en i några veckor (om jag förstod det hela rätt).
Det känns lugnande att det har gått så bra för er. Vilken tur att dagens teknik och kunnande kommit så långt.
Hej!
Min lille kille föddes i v. 27 (+ 1) och jag hann bara få en kortisonspruta innan han kom ut, den hann verka knappt tolv timmar innan han var ute och han hade omogna lungor. Han var ju tidig!
Han behövde aldrig respirator men låg en och en halv månad i kuvös och hade CPAP i cirka 4 veckor. Så det var ju länge om jag jämför med de andras historier här. Men i vilket fall som helst efter att han slapp kuvös, Cpap och syrgas (efter 9 veckor) har han inte haft några som helst problem med andning, syresättning eller lungor. Han har haft tre mindre förkylningar som inte satt sig på lungorna utan varit helt "normala" förkylningar. Han fyller ett år om två veckor och är go, glad och vild!
Lycka till!
Kram
Ber om ursäkt i förväg till TS, men jag tjuvar tråden lite.
Tänkte bara minnas tillbaka lite.
Min Mikael fick ha CPAP i ganska precis 3 veckor (föddes v28+2).
Jag valde att inte sova kvar på sjukhuset utan varje morgon klev jag upp, åkte till sjukhuset, var där vid 7.30-8.00 ungefär. Varje kväll åkte jag hem vid 20.00-21.30.
Hur som helst, jag kommer aldrig någonsin att glömma morgonen när jag kliver in på salen och en ur personalen säger "Vi har en överraskning åt dig!" och ser jätteglad ut. Jag tvättade och spritade och gick sen runt kuvösen och CPAPen var borta! Där låg min lille och andades på egen hand, utan hjälp. Tårarna bara rann och rann. Jag tog ut honom ur kuvösen och satt med honom i famnen för första gången utan detta eviga susande. Och jag fortsatte gråta. Den dagen kom det många, många lyckotårar. 
Och naturligtvis!
TS grattis till sonen!
Åh, fick en varm känsla i magen av din historia för jag minns när jag kom tillbaka efter att ha handlat mat (sambon och jag bodde i familjerum på sjukhuset) och kom in på salen för att se Leon utan CPAP, ååååhhh jag blev så stolt och lycklig! 
TS, du har underbara tider framför dig med massor av mysiga "första-gången-händelser". Se till att personalen vet om att du vill vara med när din son t ex får sitt första bad o s v... Om du nu vill det.
Mitt vatten gick 21+1 och jag låg i strikt sängläge i exakt två månader innan Elias föddes 29+5 den 12 april.
Han låg först i vanlig respirator men blev JÄTTESJUK och fick 100% syrgas och lades i högfrekvensrespirator.
Han hade morfin, blod, plasma, blodtryckshöjande, näringsdropp och kvävemonoxid(som de bara ger till bebisar som är riktigt illa däran har jag förstått nu)
När han fick Kvävemonixoden så började allt vända och apparat efter apparat försvann i ganska rask takt.
4 dygn låg han i respirator och sen hamnade han i C-pap..... i två dagar... sen vägrade han ta på den igen och fick tratt och syrgasgrimma. Han hade pyttelite syrgas och låg efter 12 dagar i värmesäng för han höll värmen så bra. Sen åkte han på en förkylning och tiodubblade sitt syrgasbehov 
Till slut hamnade han tillfälligt i C-pap igen för att få vila för han var lite "pustig" och hade lite svårt att göra sig av med sin koldioxid (för att han andades fort och ytligt)
Han hade C-papen lite då och då mest nattetid i ca en vecka.
Elias är kroniskt omognadslungsjuk och får absol inte börja röka eller jobba i kolgruva men ska i övrigt leva ett helt normalt liv med idrott och allt vad ett vanligt liv innebär.
Han blev av med syrgasen i förrgår 40+5 och vi har varit hemma sen han var 38+1 med syrgas i hemmet.
Han inhalerar pulmicort två ggr per dag och får järn två ggr per dag och vitaminer....
Han liksom alla andra prematurer är väldigt infektionskänsliga och vi får inte gå och shoppa på stormarknader och shoppingcenter eller träffa en massa människor....framförallt inte människor med minsta förkylning eller liknande och helst inte inomhus.
Idag är han 41 veckor..... han skulle varit 1 vecka men är drygt 2,5 månader och helt underbar!!!
Hans lungor är så påverkade av att ha legat utan fostervatten så länge.
Han vägde 1520g och var ca 39cm lång (fast det står 41cm på förlossningsjournalen)
Lycka till!!!1
Tack för att ni delade med er!
Full av förhoppning: Oj du och Elias hade sannerligen ingen lätt start. Hur länge är prematurer såpass infektionskänsliga? Känns trist att inte kunna åka och handla som en familj.
Nu ska jag bege mig iväg till sjukhuset igen. Tack återigen för att ni skrivit.
Första året ska man vara försiktiga säger de. Jag får inte gå på öppna förskolan förrän efter RS-virustiderna är över nästa vår till exempel...
Nä det har inte varit lätt... första 8 veckorna trodde de att det var en ofostrig graviditet också så jag gick på kontroller och tog nya blodprover varje vecka i början.... mina HCG halter steg inte som de skulle enligt gynläkaren så han trodde inte att där skulle vara ett tickande hjärta i vecka 8, men det var det.
Sen fick jag reda på att jag hade GBS (grupp B streptokocker) och det är de som tagit hål på hinnorna så vattnet gick i vecka 21.
Lycka till med allt det är en lång resa ni har framför er, men den går fort!
Kram
Gissa hur stor glädjen var när vi imorse kikade in på knattens sal och han hade blivit flyttad! Han har numera lämnat kuvösen och CPAP:en!!
Vi fick hålla honom och det var oerhört mysigt *lycka*.
Grattis!!!!! Oh så skönt för er!!!
Grattis vad skönt!
Vi undvek t ex köpcentrum o s v tills Leon nådde fullgången tid (alltså när han skulle blivit född) ungefär. Eftersom han inte hade det så tufft som många andra för tidigt födda och det var sommar när vi kom hem kände jag att det snarare var bättre att vi började leva ett normalt liv istället. Så vi har gått på öppna förskolan m.m. och Leon har bara blivit förkyld typ tre gånger under sina 15 månader i livet. Det var vanliga förkylningar, inte RS eller nåt sånt.