30+ och sambo som är tveksam att skaffa barn.
Jag börjar längta efter att bilda familj, och jag lever med den som jag vill bilda familj med. Jag vill inte ha barn för att andra har det. Utan för att jag vill vara i en egen familj.
Jag är rätt nöjd i mitt liv förutom det.Dock får jag hela tiden kommentarer om att jag inte har några barn, villket gör att jag drar mig mer och mer undan när det finns " föräldrar" i närheten.
Min sambo tvekar att skaffa barn till den här " krav och stress- världen", och ha det i lägenhet i stan känns inte heller något roligt , då vi bägge är uppväxta i hus, mer lantligt, med mer yta och trygghet. Att vi ska vänta , men jag är 32 nu.
Jag kan också tveka, med tanke på hur det ser ut i världen. Och att jag är lite rädd för graviditeten och förlossning och trångboddhet. Men barn har jag alltid gillat. Och jag vill gärna bilda familj med min allra bästa vän/sambo/käraste.
Vad gör man?
Vill inte tjata, övertala, lura till mig en graviditet. Utan att man vill och önskar tillsammans.Om man är oense ska man bara lägga ner då? ( Tänker ju absolut inte söka upp en "villig" partner bara för en saks skull, det skulle ju kännas jätte hemskt)