Orättvis kamp.....

Förstår att det känns tungt. Själv har jag i och för sig aldrig varit gravid, men jag har väntat på att träffa "den rätte" och nu när jag äntligen gjort det verkar det som om jag kanske för gammal för att få barn... Men även om det känns för j-ligt vissa dagar, så kom ihåg att det finns mycket hjälp att få. Jag tror inte alls att det var din enda chans när du blev gravid förra gången. Du kommer helt säkert att få chansen igen! Det är ju jättepositivt att du ändå har blivit gravid tidigare! Om det gått ett år kanske det är dags att börja fundera över att ta hjälp. För egen del tycker jag att det känns som en stor lättnad att ha kontaktat en fertilitetsmottagning och veta att om det inte hänt något av sig självt till hösten, så kommer vi få chansen att få tillgång till den hjälp som finns. Håller tummarna för att du snart får plussa!

Är ofta inne och läser och försöker peppa här inne då jag varit aktiv själv under flera år. Lyckades till slut med Pergotime. Måste dock säga att jag blir mer arg än medömkande då jag läser ditt inlägg. Du skriver att du försökt i flera år för att bli gravid och sedan när du väl blir det, även om det var med en man som inte var drömprinsen, så gör du abort?!? Förstår inte hur det kan hänga ihop, om det nu just är ett BARN som du längtar efter så borde ju ett barn vara välkommet även om pappan inte stämmer överrens med ditt liv, eller?

Blir bara ledsen för din skuld, du hade chansen men valde bort den av egen fri vilja. Har tyvärr svårt att peppa dig i detta, får bara hoppas att du har turen att uppleva gåvorna graviditet och chansen till ett biologiskt barn igen...

Tänkaren73, tack för dina ord, de värmer! Glad för att du också hitta den rätte, det betyder otroligt mycket när man som vi går igenom det vi gör! Ni kommer säkert att bli föräldrar och jag tror inte att du är för gammal. Låter som att ni har en bra plan, försöka vidare under sommaren för att till hösten kontakta en fertilitetsklinik/gyn för utredning. Vi har påbörjat en utredning och efter en kontraströntgen kunde de inte se ngn passage i äggledarna. Ska göra en titthålsoperation i september för att säkerställa det. Får se vad operationen visar och ta det därifrån. Önskar er en mysig och kärleksfull sommar och jag håller tummarna att ni plussar! =0)

Credo, det du skrev gjorde mig ledsen, förvånad och arg. Om du hade varit i min situation så hade du kanske fattat ett helt annat beslut. För mig handlar det om att jag i mitt bagage bär med mig en uppväxt där jag vuxit upp med skilda föräldrar som ej varit goda vänner och inte gjort det bästa för mig. Därtill upplevelser som varit tråkiga och som jag inte vill gå in på här. Att hamna i kläm är inget ett barn förtjänar. För mig handlar det inte om "ett barn" till varje pris. Nr 1, jag vill vara lycklig och älska mig själv, nr 2 den tilltänkta pappan ska också vara lycklig och älska sig själv, nr 3 vi ska älska varandra och göra varandra lyckliga och hela. Men livet ger inga garantier och det blir inte alltid som man tänkt sig. För mig var aborten inget självklart val och idag kan jag fundera på om det var det rätta jag gjorde. Vill du döma mig, feel free.

Dömer dig absolut inte men har otroligt svårt att förstå formuleringen i överskriften "orättvis kamp". Vad är orättvist? Att du inte blev gravid med man nummer ett som du senare gjorde slut med? Att du blev gravid med "språngbrädan"? Eller att du inte blir gravid med Mannen? Det jag kan tycka är orättvist är hur lätt folk verkar ta på ett människoliv, vare sig man är abortmotståndare eller ej så tror jag att många skulle reagera på just kombinationen ofrivilligt barnlös/abort speciellt om man innan, under eller efter har fått landstingsfinansierade provrörsbefruktningar... Så jag tycker helt enkelt att formuleringen orättvis kamp är ett skämt i detta sammanhang.

Och bagage har vi allihop, man kan ändå i vuxen ålder ansvara för sina handlingar.