Problem med sköldkörteln? Del 10

Jag började med Levaxin för snart 7 månader sedan och jag har försökt gått ner i vikt, utan framgång! För snart 2 veckor sedan började jag med viktväktarna och gick ner 1,9 kg första veckan så det känns som det har släppt för mig!

Så ge inte upp tjejer! 

Jamen det var ju lite uppiggande att läsa! O Grattis till din viktnedgång! Ska fortsätta med VV trots att jag inte går ner, då kanske jag iaf håller den vikt jag har nu o inte går upp en massa... Men trist känns det... Just nu har jag bara lust att tröstäta en massa gott. Men jag ska försöka vara duktig! Det är lättare när man hör att andra lyckas! Så tack!

Hej!
Ville bara säga att mina ca 6 x-tra kilon bara rasade av mig så fort jag började äta levaxin. När jag sedan slutade amma så gick jag ner ytterligare...Innan jag åt levaxin så satt kilona som berg, sen gjorde jag ingenting men de försvann iaf. Sen skall det sägas att min hypo upptäcktes i stort sett direkt, så den hade väl inte "satt sig" i kroppen.

Skönt att höra att det gått bra för ännu en! Det är 5 månader sedan jag födde min dotter. Hyper upptäcktes för ca 2 månader sedan och nu har den alltså övergått i hypo. Är det tidigt upptäckt? Vet Du?

Jag gick obehandlad i typ 2,5 år...

Jag har känt en obehaglig känsla i halsen i princip hela tiden. KÄnns ungefär som jag har fått ett slag mot halsen.Har gått ner i vikt ganska snabbt på de sista två månaderna pga problem med gallan. Var till läkaren idag då det ibland känns som om knuten knyter sig och att jag knappt får luft. Läkaren kände och tyckte att det var min sköldkörtel som jag har problem med för det var där som det ömmade. Så idag har jag tagit prover och får svar om en vecka. Har humörsvängningar, känslig, lättirriterad, gått ner i vikt osv.
Är det här symtom med obehagkänslan osv typisk när man har problem med sköldkörteln?
Går det att operera sig fastän man har problem med sköldkörteln?

optimisten,
Kolla länken i TS, där kan du läsa mer om symtpom *kram*

Hej på er, ett tag sen sist, här går allt i sin gilla gång, har lyckats fått avboka 2 operationer här pga eländiga förkylningar och har en ny tid nu den 19 maj.
Håret ramlar fortfarande och jag bara förväntar mig bli flintis.
Hela jag har svullnat upp av mediciner, gick ju så fint ner när jag fick graves, men går stadigt upp nu.

Men nu ett till problem. Min äldsta son har fått bölder som växer vid sidan av halsen, så vi var till vc och dom trodde sväljkörtlarna hade fått sig en inflammaiton.
Inget har släppt så min kompis lessna ur och tog honom till doktorn där hon jobbar och dom tog alla tänkbara prover. Det var ett endaste prov som visade fel, och det var TRAK :-/
Det låg i överkant...

Vad innebär det om det ligger över men inget annat.?
kram till er!!

Himla massa barn

Hallå jag är ny här på och vet ärligt talat inte vart jag ska vända mig så jag gör ett försök här ifall ni kanske kan hjälpa mig eller känner igen symptomen, jag går in i väggen snart. Allt började väl egentligen för ca 2 månader sedan efter jag fick min pojke. Hade fruktansvärd ryggont och ont i benet vilket jag förmodar var (ischias) ingen aning på stavningen där. Hade även halsont som värk ungefär och kändes hela tiden som att jag hade världens klump varje gång jah svalde, läkaren tog prover på min omsättning men kunde inte se några avvikelser ( har själv inte fått se proverna). Ca tre veckor efter det började jag må allt sämre både fysiskt och psysiskt. Haft en hejdundrande migrän till och från även spänningshuvudvärk som kommer titt som tätt. Mina ben har börjat värka nästan som en jobbig växtvärk, fötterna värker imellanåt och armarna känns som bly, känner mig fruktansvärt muskeltrött även fat jag inte ansträngt mig. Börjat se suddigare och ibland svårt att koncentrera mig, värker i fingrarna, darriga händer, blek hy, illamående, knappt någon aptit, stickningar i händer och fötter, fruktansvärt nere, fobi för att vara ensam, känner mig alltid trött nästan för trött, ögonen hänger knappt med, yrsel till och från osv. Jag är livrädd ärligt talat, känns som jag försvinner mer och mer, har ingen ork till någonting eller motivation, hjärtat slår ovanligt hårt och jag har svårt att få luft. Va fan är det som händer med mig?! Jag vill kunna umgås med min son, gå ut och gå, känna mig frisk nog för att TA HAND OM MITT BARN! Känner mig så j***a hjälplös, gråter hela tiden....Jag mår rent ut sagt skit av det här! Finns det någon, någon som känner igen detta eller har någon aning? Jag är inte inbillningsjuk, ja vill bli tagen på allvar för något i min kropp är helt åt helskotta rent ut sagt! Vore oerhört tacksam för svar!

Kontakta mig i inboxen om du vill prata med ett gäng superduktiga inom detta område på fb. Det är en sluten grupp så du måste bli inbjuden.

Stor kram på dig!

Hej! Här kommer ett inlägg som börjar mycket som det som skrevs av BabZ. Jag vänder mig nu hit för jag håller på att bli galen och vet inte var jag ska bli av. 

Jag har precis fyllt 20 år och har en rätt lång historia med "problem". Som tioåring började problem med magen, illamående framförallt. Sen har magen varit upp och ner tillslut började jag få problem med själva tarmfunktionen också och då kunde de äntligen (för deras del) säga IBS.

För 1,5 år sen började jag få problem med vallningar, svettningar och bara sådär gick jag upp ca 10-15 kilo. Jag har alltid haft en grym ämnesomsättning innan så detta kom som en stor chock. Jag är medveten om att många upplever en förändring i ämnesomsättning när man blir sådär 20 år så till en början försökte jag bara se på det som att jag kanske hade lurat mig i själv i hur jag åt. Men symptomen blev bara värre, när jag plötsligt fick leva med att bli röd i huvudet av minsta lilla ansträngning, svettades i ansiktet, darrig, svullen, fruktansvärt trött och då vikten.  

Nu har 1,5 år gått. Man har inte hittat någonting, jag har som max gått ner ett par kilo även fast jag äter grymt och tränar bra. Jag är 20 år och har inget liv och det håller verkligen på att i princip ta livet av mig. Allting har blivit en ständig oro ovanpå allt. Att inte känna igen sig själv i spegeln, att inte kunna uppskatta att umgås med folk för jag bara upplevs som ansträngd och generad (från mig själv)..

Och nu är jag så förvirrad för mina symptom stämmer så bra överens på en rubbning i sköldkörteln, bara det att jag tycker det låter som symptom av både en underfunktion och överfunktion? Kan det stämma? Läkarna säger dessutom att värdena på sköldkörteln ser normala ut!? 

Nu blev detta ett superlångt inlägg, men skulle så hemskt mycket uppskatta om någon tog sig tid att läsa och svara..