kejsarsnitt VS vaginalt?

Cia o krabaten skrev 2008-07-23 19:44:07 följande:

ja. men å andra sidan kan man inte vara säker på deras ord =) men jag SKA HA KEJSARSNITT! thats it!

Jag måste bara få skriva till dig. Jag hade det ungefär så som du säger. Sen när jag väl satt där så fick jag inte välja. Då va det en jäkla kamp. Kolla om du kanske kan få träffa din läkare tidigare, så du har lite tid på dig att kämpa vidare fall läkaren är på fel humör.

okej. det ska jag göra, ska till BM i slutet av augusti och då ska jag fråga om det är inskrivet i journalen att jag ska föda kejsarsnitt. för antar att det kommer tas upp..

Fan att läkare ska vara så jobbiga. att dom inte bara kan lyssna och förstå, dom ska alltid hålla på å komplisera!

Jag fick inte mitt snitt lätt. Fick kämpa mig blå! Tror det kvittar om din BM skriver in i din journal att du önskar föda med snitt, är ju alltid en läkare som bestämmer. Så mitt råd. Se till att få träffa en så tidigt som möjligt, så du slipper kämpa i slutet.

okej. ska göra det..
=)
hoppas jag slippe rkömpa =)

Titta gärna in på min sida. Den första förlossningen (kejsarsnitt) var HEMSK men den andra var vaginal och UNDERBAR!!

Jag har fött mitt första barn med snitt pga rädsla.
Gick hur bra som helst, stannade på bb 2 nätter, på benen samma kväll och duschade.

Jag behövde bara be om det, förvisso såg de min förskräckelse, var berädd göra abort om jag inte fick snitt.
Lycka till!

Kikade in hos dig, tänkte bara tala om för TS att akutsnitt och planerat snitt är två HELT OLIKA förlossningar.
TS lyssna inte på skräckhistorier om akutsnitt efter hundra timmars värkarbete för det kommer aldrig hända dig om du får ett planerat snitt.

Jag har fött (tre vaginalt)två med planerade snitt av rädsla. Det första planerade var toppen - som ett rosa skimmer... andra planerade var ett h*vete där man inte lyckades sätta bedövningen trots mängder med försök fram till de hävdade att det kunde skada mig att fortsätta, då blev jag sövd. :(

Det är viktigt för din egen skull att du tar upp detta med din BM så hon kan remittera dig för konsultation hos läkaren och ni gemensamt diskuterar igenom alternativ och slutligen fattar ett beslut. Kanske önskar de att du går på någon form av samtal hos Aurora före beslutet.

Du har STOR möjlighet att påverka beslutet - du har rätt att påverka din vård och är du rädd - stå på dig!

Lycka till!

TS har redan gått igenom ett sådant snitt

Såg det, men ville bara påpeka att det absolut inte är samma sak med planerat.

Jo men var det inte så TS hade det första förlossningen, våra förlossningar var ju ganska lika... eller hur?! Men det jag ville visa var att det inte alls är samma sak andra gången. Min vaginala förlossning för fyra månader sedan är ju rena solskenshistorien om man jämför med min första som käns hämtad från helvetet...

Jag vill bara tillägga en aspekt som kanske hamnar lite i bakgrunden men som jag anser vara av stor vikt trots allt. Hur väl man kan ta hand om barnet efter förlossningen ! Jag fick planerat snitt med min son pga en föreliggande moderkaka och jag gillade inte den upplevelsen alls. Själva snittet utfördes väldigt väl, jag kände inget obehag eller så men efteråt började helvetet. Jag hade så fruktansvärt ont dom första timmarna efter snittet trots mängder av morfin. Jag kunde inte ta hand om min son utan var helt beroende av min man och sjuksköterskorna. Någon frukost på sängen med ett barn i famnen var det inte tal om etc. Sedan följer ju en ganska lång återhämtningsperiod efter ett snitt. Jag födde i februari och det var mycket snö så det tog ett tag innan jag själv klarade av att ta med min son och gå till affären och handla pga snövallar etc. Det tar ett tag innan man återhämtar sig. Jag tyckte personligen att det var jätte jobbigt då jag är en väldigt stark person normalt. Den här gången ska jag föda vaginalt och ser fram emot det. Visst känner jag mig också rädd till viss del, men jag tror ändock att det kommer att vara värt det efteråt. Bara en annan vinkel på diskussionen.

hehe åå jag har sån beslutsångest =) jag bara matar in mig massa historier om förlossningar och så. så känner bara mer och mer obehag. men försöker inte att tänka på det.. =) det får väl sluta som det gör =) på ett eller annat vis kommer ungen ut =)

jag tyckte inte dte var så jobbigt med snittet, inga problem och jag har ganska hög smärttröskel. så sånna problem har jag inte.. =)

jag skulle be att få prata med en aurora lr vad det nu heter i ditt landsting och få prata igenom förlosningen så kommer det kanske bli lättare att få bena ut vad du vill. Jag hade själv en jobbig första förlossning och var orolig inför min nästa så jag fick gå hos aurora och prata med en underbar kvinna där som var jätte snäll. Jag valde att kämpa mig mot ett kejsarsnitt men det är ju inte säkert att det är det du vill göra. Men med hjälp av aurora kan du kanske hitta vad du vill och göra upp en plan för det. Så be bm kicka remiss till aurora är mitt råd. För mig räckte det med ett samtal å så kände jag vad jag ville och auroran hjälpte mig uppnå det.Ju tidigare du tar tag i det dessto bättre så slipper det bli en oro och stress mot slutet av graviditeten.

Ja du måste få gå igenom ordentligt vad som hände förra gången oavsett vad det sedan blir ju. Det är inget rolig sits att vara orolig och bära på jobbiga minnen! Jag är rätt övertygad om att det kommer att bli lättare att ta ställning till hur du ska göra om du får den möjligheten. Och håller du fast vid snitt och får mothugg är det också lättare att ha benat ut allt och satt ord på känslor och upplevelser och varför det är jobbigt för just dig.

Jag fick göra snitt första gången på grund av rädsla i kombination med ett stort barn. Nu väntar jag mitt andra barn och kan inte fatta hur jag kunde välja snitt...
Det går snabbt, det är kliniskt, övervakat, sterilt och det gör bara ont efteråt, men då känns det ordentligt.
Efter operationen fick jag ligga flera timmar på uppvaket, trots att jag var vaken under operationen och kunde då inte vara med mitt barn. Först var jag tvungen att röra på tårna...Det tog tre långa timmar.

Om jag hade fått vara med mitt barn efter förlossningen
Om magen inte hade gjort så ont vid amningen eller vid minsta rörelse
Om det inte var så riskabelt med en bukoperaton
Om jag hade sluppit ryggmärgsbedövning och att bli fylld med vätska under tiden (rutin)
Om det hade varit det bästa för mitt barn...så kanske jag hade valt det utan att tveka igen. Men det kan jag inte. Jag vill uppleva en förlossning, göra det tillsammans med min man och jag utgår ifrån att jag ska få den hjälp och det stöd som jag behöver för att klara det.

Min BM har precis sagt till mig att de inte gärna sätter igång en förlossning tidigare när man gjort KS innan, risken finns att ärret kan brista eftersom man inte vet hur intensiva värkarna blir. De måste dock sätta igång mig tidigare. Mitt bäcken är inte väldigt trångt, men min son som beräknades till över fyra kilo var för stor.

Hoppas du kommer fram till vad du vill göra. Sanningen är att man ALDRIG vet hur en förlossning blir. Det finns de som har fött vaginalt två gånger och upplever en helvetesförlossning tredje gången. Ett kejsarsnitt kan vara en fantastisk upplevelse eller bara klinisk, som för mig.
Lycka till att välja rätt! Tycker själv att det är svårt just för att man inte kan förutse någonting.