Familjen hemma i Sverige

Våra barn träffar sina farföräldrar (boende i USA) ca två gånger om året när dom kommer till Sverige. Dom vet att dom har en farmor och farfar, och kallar dom också för farmor och farfar, men har ingen relation till dom som så. Pratar sällan om dom spontant utan det är vi som får dra igång ett samtal om farföräldrarna och visa bilder etc.

Det är väldigt tråkigt när man tänker på det, och jag som växte upp med både mor- och farföräldrar väldigt nära vet ju att det är en förlust, men eftersom det alltid har varit såhär så har barnen inte ont utav det. Dom vet ju inget annat.
Barnen har tacksamt nog också väldigt närvarande morföräldrar.

Vi hade, pga makens jobb, också funderingar på att flytta till USA men beslutade oss för att inte göra det. Det skulle bli för ensamt för oss, och barnen skulle sakna mormor/morfar, gammelmormor, kusiner osv alldeles för mycket.

«The president buys annesophie!»

Jamieolivia: Ja, det ar inga latta fragor det dar. Vi bor i Australien och kommer troligtvis att bo har atmnstone ett par ar till. Min man ar fran Nya Zealand. VI tanker som sa att da vi vill ha ett barn till blir det Sverige.

Visst, jobbmojligheterna ar garanterat battre for min man har, och nagot samre for mig (men inte lika mkt samre som Sverige ar for honom). Vi har anda kommit fram till att Sverige funkar battre den dag vi har tva barn (om allt gar enligt planerna, det vet man ju aldrig Barnomsorgen ar bade billigare o battre i Sverige, och det ar lattare att dela foraldraledighet osv... Sen kan man ju inte komma ifran att jobbmassigt ar det ju ingen hit att byta land stup i kvarten for nan av oss, men du da vi bara har en 15 manaders gar det an.

Da vi aker tillbaka till Sverige blir det mer langsiktigt tanker vi. Det ar latt att man idealiserar det andra landet ibland, men det finns verkligen for o nackdelar med bada. Har ni bott i Usa forut? Traffades ni dar? Nar vill ni ha en till?

Mina foraldrar har inte hellre mojlighet att komma hit en massa ganger per ar, men en gang iaf och sa aker vi en gang.

Det ar som du skrev detta med familjen som gor det svart...

Tack för era svar!

Det är just det där med familjen. Vi har mest familj här och endast en farmor i USA. Känns väldigt tråkigt. Jag har många syskon också som vi då inte kommer att träffa heller.

Vi träffades i USA och bodde där i två år. När jag blev med barn förra året åkte vi hem till Sverige. Nu, efter ett år, har vi inte kommit så långt ännu och det kommer att bli svårt ekonomiskt ganska snart. Vi funderar på att skaffa barn igen om ung två år, om allt går som planerat...

Det är dyrt med barntillsyn i USA, men å andra sidan kommer vi båda att tjäna mer pengar...

Det är så svårt!

Jamieolivia: Ja, det ar sant, tjanar man mer pengar sa kanske man anda vinner pa en flytt i slutandan... Tanker ni som sa att om ni flyttar sa ar det mer eller mindre for gott? Vad lutar det at? Hur trivdes du i USA? Nyfiken...

Jag trivdes bra i USA, gillade folket, öppenheten gentemot varandra. Bodde i NYC, men vill gärna uppfostra barnen i en mindre stad, men vi får nog börja med NYC som vi känner till bäst först. Jo, vi tänker långsiktigt att bo där för gott i så fall. Vi kommer nog inte att kunna flytta dit på minst ett år iaf, mycket kan ju hända då också. Kanske vinner nån miljon :p
Men, man ska ju alltid kunna veta att man kan komma hem till Sverige igen...som sagt, USA är ett bra land som jag trivs i, men det är släkten här hemma som det känns jobbigt att lämna. Å andra sidan vänjer man sig snabbt vid att vara ifrån dem, det vet jag sen tidigare. Jag vill dock att mina barn ska ha en bra relation till dem.
Hur trivs du i Australien?

Mina barn pratar med min mamma pa telefon nästan varje dag sa de känner igen henne pa rösten nâr hon kommer pa besök.

Hon och pappa kommer ungefär en gang om aret men stannar da en lângre tid. Nu i ar stannar de en manad.

Mamma brukar komma sjâlv nagon helg eller 2 under sommar och var-manaderna ocksa. Resten av aret är det telefonkontakt som gâller.

Jamieolivia: Vi trivs valdigt bra har. Vi har mycket bra vanner, som dessutom bor i samma stadsdel. De flesta av vara kompisar ar i en liknande situation som oss, par som kommer fran olika lander och saknar sin familj de med. Vi har dock inte tankt stanna har for gott, utan tanker oss 2-3 ar till. Sen blir det Sverige, fast tanken ar anda att nan gang komma tillbaka. Kanske da sonen ska borja hogstadiet eller nan gang da det skulle kunna funka rent praktiskt. Men det kanns samtidigt sjukt att planera sa langt!

Precis som att du skrev att du gillade oppenheten i USA, sa kanner jag likadant infor manniskor attityd har. Det ar helt enkelt inte sa svart att lara kanna nya manniskor, utan det sker sa enkelt och avslappnat.

Det gar ju liksom inte, for man vet aldrig vad som hander. Man far njuta av nuet mer, det ar latt att grubbla for mycket pa var man ska bo och nar. Kanske ar det naivt att tro att man kan flytta, aven om det bara blir en flytt, under barnets skolgang. Kanske vore det for uppslitande? Vad tror ni?

Sjalv skulle jag kunna tanka mig att ha de har aren i Aus och sen flytta till Sverige for gott. Min sambo daremot har svart for det dar "for gott", vilket jag forstar! Huvudsaken ar att man haller ihop som familj i vatt och torrt tror jag. Det ar en trygghet i sig.

Skiptonmaria: Vilka bra tips! Var bor ni? Tank om min mamma kunde komma over en helg sadar, nu blir jag avis!

SkiptonMaria: Superbra tips du, det ska jag verkligen tänka på, nu när farmorn bor borta också och om vi flyttar. Jag antar att man får kämpa lite extra för att få ihop det.

Nickis: Jo, min man har också det där "för gott" framför ögonen. Han säger att han inte kan föreställa sig här om tio år. Men som du sa, är man en familj måste man hålla ihop och det är det viktigaste. Vi har ju ändå valt en man från ett annat land :)
Jag tror er plan låter bra, flytta hem till Sverige ett tag och sen tillbaka, men sen kommer ju barnet/barnen att ha en åsikt då också. Kan vara svårt att lämna vänner och skola och allt. Å andra sidan är det ett äventyr som ger mycket erfarenhet. Min dröm skulle ju vara att kunna bo på båda ställen halva året typ. Tänk vad perfekt det skulle vara :)