Hej!
Är en mamma på 21 år och är helt ny här, och första gången jag skriver i forumet.. hoppas jag fattar rätt.
1. vad sa era föräldrar när ni/du berättade att du var gravid?
Min mamma och styvpappa sa inget spec efter jag bestämt mig för vad jag skulle göra
(vilket jag tycker var det bästa och mest respektfullt någon kunde göra.) Efter jag berättade den glada nyheten att jag minsan skulle bli mamma blev de glada och mamma sa hoppas det blir en flicka (eftersom min sysster har en son redan tyckte hon att det vore roligt om det blev en tjej som det blev :)!) min pappa berättade jag sisst för men han blev glad, men som en nervös tok ringde han varge dag. (tack för att du bryr dig men gahhh!)
2. Far ni elaka eller dumma kommentarer ex. att "du är för ung"?
Nej, har inte fått en dum komentar alls, inte en ond blick som jag vet om i alla fall. (tur det ser mycket ungre ut än vad jag är) men var med om en sen svår abort när jag var 16 och då fick jag höra hur dum i huvudet jag var för att jag ens övervägde att behålla barnet. Och det gör mig fortfarande arg när jag tänker på det, och finns dem jag inte pratat med efter det.
3. Bor ni tillsammans med pappan till barnet? (tar ej illa upp) vore bara kul o veta.
Ja nu bor vi ihop alla tre, lillen jag och pappsen. Men ända fram till Alexandra var 6 mån så bode vi på olika ställen. Men vi sov nästan jämt tillsammans, antingen hos honom eller mig, och faktiskt var det inga problem alls, det hade sina fördelar med, med lite tid för sig själv och lillen och så vidare.. Och faktisk känner jag ingen stor skillnad alls, kanske beror på att vi ändå var tillsammans nästa hela tiden. Men är roligare nu när vi handlar till ett hem och så mysigt att tänka att här är det vi ska växa vi tre.
4. Känns de annorlunda att umgas med era kompisar som EJ har barn? Tänkte mer att de som ej har barn inte förstar riktigt hur de är o vara mamma mm.
Nej faktiskt inte! Har inte förlorat en ända vän, vissa har man till och med fått bättre relation till. Och det är lika underbart att umgås med mina vänner nu som förut (känner bara en som har en son på 3 år) De är så förstående och alla älskar lilla alexandra.
Men självklar gör man inte samma saker jämt och inte ses varge dag som förut (men det blir ju samma när man än får bran ung som gamal.) Men det är ju också för att man mer vill vara med sitt barn än ut och festa. Men annars har det inte ändrat mycket, tycker jag får mycket mer ut av livet nu än förut!
Det ända jag börjat känna att jag saknar lite är att känna folk som har barn i samma ålder, mest för alexandras skull specielt nu när hon börjar upptäka saker och ting på ett helt annat sätt, leker med sådan energi och vill upptäka allt! :)
ha det bäst!