• Lycklig med Grodd

    Min Kompis väninna förlorade ännu ett barn.

    Det tredje. 21 Veckor gammalt, och hon var tvungen att föda det, den här gaangen ocksaa.
    Alla undersökningar säger att hon är fullt frisk.
    Hur kan saadana grymheter hända gaang paa gaang daa??

    En gaang fick hon värkar i 18 veckan. Denna gaangen öppnade modermunnen sig (heter den paa tyska...vet inte vad det kan heta paa svenska...) De skulle just till att sy ihop den, saa fick hon en inflammation och allt var kört.

    Maar saa fruktansvärt daaligt. Stackars kvinna.
    Hur kan man gaa vidare efter naagot saadant?.

  • Svar på tråden Min Kompis väninna förlorade ännu ett barn.
  • Lycklig med Grodd

    Kanske lade jag den här traaden fel...

  • Jojjann

    Vilken tråkigt historia, kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste vara för din väninna...
    Vad säger hennes läkare? Om det är så att hon har en svag livmoderstapp så kan de ju sätta in ett cerklage (så heter det åtminstone här i usa) betydligt tidigare i graviditeten så att den håller ihop längre

  • Lycklig med Grodd

    Jojjan: Jag fattar inte varför läkarna inte gjorde naagot direkt.
    De visst ju att hon har problem med graviditeterna och daa borde de väl eliminera ALLA möjliga risker att förlora barnet eller?!
    Blir saa arg! Stackars stackars henne.
    Jag vet inte om jag skulle orka försöka igen. Hemskt.

  • Amatea

    Usch vad sorgligt
    Jag har en kompis som förlorat ett barn i v.15, ett i v.20 och sedan tvillingar i v.20. Efter det fick hon ett mf i v.8 men vid nästa graviditet fick hon ett cerklage och var sängliggande större delen av graviditeten och hon har nu en jättesöt liten pojke på några månader. Så om problemet beror på försvagad livmodermun (?) borde ju ett cerklage vara värt att testa. Jag förstår inte heller hur man orkar dock...

  • Lycklig med Grodd

    Det jävliga är att de inte hittar naagot fel. Ett utav barnen kom för tidigt för att hon fick värkar (!) i 18 veckan (!). Barnet hhon förlorade nu, hade hon kännt sparkas i magen och allt. det hade sparkat neraat, mot underlivet konstigt nog.

    Trots mina mf är jag "glad" att de kom saa tidigt. Att jag inte behövde gaa igenom det som hon nu tvingats gaa igenom. om och om igen. Fy fan. Kan inte sluta tänka paa det.
    Det gör en vansinnig. Och det finns ingenting jag kan göra för att hjälpa henne.

    Hoppas bara paa att det är som de säger, att tiden läker alla saar. (Vilket är skitsnack i vilket fall).

  • mrs MaYA

    de som hände din väninna, har hänt mig också.

Svar på tråden Min Kompis väninna förlorade ännu ett barn.