klassens tönt

Usch ser inte fram emot den dagen då min lilla dotter ska börja i skolan =(
Jag vart mobbad i 9 år..
Ska hålla koll på denna tråd och se om jag också får lite tips..

Min Linus är oxå sådär otroligt snäll, ger saker till dem han tycker om som han själv vill ha för att han tycker om sin vän och skyddar sin vän när det blir tjafs och bråk, känns ju gulligt och så men jag känner precis som du att kanske andra barn de "dumma" kommer att utnyttja det. Att han kommer bli överkörd jag vill att han skall ta hand om sig själv i första hand och inte försöka vara andra tillags som jag var när jag var barn (säker därför jag blev mobbad).

Men det behöver ju inte bli så självklart, utan det kan ju vara så att barnen uppskattar det som det blev med din lille.

Men hur gör man då om man vill att barnen skall forsätta vara sig själv (sitt goda jag) men ändå vill uppmuntra dem att ta hand om sig själva oxå inte bara vara snäll mot andra utan även ta hand om sig själv för det är ju viktigare än att vara populär eller få en massa vänner tycker jag.

Jag blev mobbad i 5 år jag hade ont i magen varje dag jag skulle till skolan, tillslut kändes det som om jag förtjänade att bli behandlad som skit...

Jag kan säga ärligt att jag är nervös inför barnens skolgång men jag tänker positivt.

Att nu när jag har haft denna erfarenhet kan jag själv lättare se ifall barnen skulle utsättas för sådant (även när dem inte berättar det) för det gjorde inte jag (jag berättade inte till mina föräldrar att jag blev mobbad.

Så du kommer nog inte heller ha några problem med att känna på dig ifall något inte stämmer med dina barn i skolan om dem blir mobbade eller retade.

Det är nog det ända positiva jag kan se med denna erfarenhet av flera års mobbning och sedan att jag är den jag är idag tack vare denna hemska erfarenhet.

Och javisst jag skolkade men jag har läst upp allt igen på komvux, men jag tackar inte mina mobbare för ett ända skit och inte mina fröknar heller dem som tittade bort. Utan jag vet att WHAT COMES AROUND GOES AROUND...

Dvs dem som mobbar har egna problem, och dem får egna barn nån gång i livet..Mitt liv har gått vidare..

Jag blev inte enbart mobbad av mina klasskamrater, utan också av lärare.. började redan på dagis, sen i lågstadiet sen började det i högstadiet igen..

Jag skolkade en massa också, så jag fick inte börja den linjen jag ville, ska börja plugga nu distans på komvux. Vill inte gå i skolan med andra.. Även fast jag flyttat ifrån min gamla komun..

Men jag skulle faktist vilja möta mina mobbare idag, visa dom att jag har allt det jag ville ha som de sa att jag inte skulle få. Undrar också hur dom har det idag, om de har det lika bra som jag..

Jag har också varit mobbad i många år; först som vuxen har det gått upp för mig att jag även var delaktig i mobbningen av andra, vilket gör riktigt ont att tänka på.
Jag pratar mycket med min dotter om grupptryck, och att man ska gå sin egen väg, våga göra det som känns rätt för en själv, och inte följa flocken...
Hon har blivit utsatt i flera situationer, som inte har upprepat sig, allting har löst sig, men vad jag känner igen från min egen barndom är hur flata dom vuxna är, snabba att komma med bortförklaringar och undanflykter hellre än att ta reda på vad som har hänt och sedan snabbt fördöma våld och kränkningar...
Jag tror att man ska prata mycket med sina barn om hur det är ok att bete sig, hur är det ok att andra beter sig, och vad ska man inte acceptera vare sig mot sig själv eller andra.

Skit i dem, förlåt dem så du kan gå vidare..Dem har det säkert jättebra.

Av lärare oxå? på vilket sätt mobbade dem dig? Jag skall tillbaka till skolan igen till höst, tänker fan inte ge mig för någon annan.

Går till skolan träffar nya människor och studerar, aldrig att jag håller mig hemma, tycker inte nån om det kan dem stanna hemma. Vem bryr sig.

Tröttnade för länge sen att försöka anpassa mig till andra. Dem som mobbar är dem som skall bort från skolan inte vi.

Dessutom vill jag vara en förebild för mina pojkar, numera är jag glad att gå till skolan. Menar inte att du behöver göra samma utan bara berättar om mig alltså..

Dagis fröken blev trött på mig och visste att jag va rädd för vatten, så hon hällde ett glas vatten i huvudet på mig. I lågstadiet frös läraren ut mig och hjälpte mig inte, och i högstadiet umgicks de unga lärarna med de populära och tittade bort när de hörde och såg va de gjorde mot mig och mina vänner och de tog mig som exempel i olika sammanhang.

Har inte läste hela tråden, bara TS, och känner igen din oro. Jag tror att det bästa man kan göra för förhindra att ens barn ska råka illa ut är att försöka hjälpa dem att bygga upp en bra självkänsla. Då klarar man även att stöta på idioter som är taskiga mot en utan att för den skull bli helt knäckt. Vad det gäller att bygga upp barns självkänsla har Jesper Juul skrivit endel, men det finns även andra (bla har jag läst om workshops för föräldrar).

Du är välkomen att inboxa mig, så kan vi prata där, har inte redigt tid att sitta vid trådarna påå fl just nu

Jag känner igen det där lite grann, i högstadiet exempelvis fröknarna visste att jag var utfryst och inte hade vänner ändå sket dem i mig... ingen som tog upp det med mina föräldrar eller med mig.. dålig stil bland lärare som skall funka som stöd (förebild,vuxen kontakt eller bara nån att snacka med) finns massa sådana människor som jobbar med barn även idag.

Sedan på gymnasiet var det en lärare som "umgicks" med de populära snobbarna på skolan medan de andra "mindre modemedvetna" eller "opopulära" behandlade hon som skit rent av!

Det folk inte tänker på är ju att det finns även osäkerhet där, att de fröknar som väljer att "titta bort" själva är osäkra eller inte vågar stå emot... Medan om jag ser nåt sånt gör något åt saken.

Dvs dessa "fröknar" var själva offer för grupptryck eller rädda att bli "opopulära" i de populäras ögon...Och de andra lika så FEGISAR....

Jesper Juul? Låter intressant e det en författare vad heter hans bok/böcker?

lite boktips från mig om hur man stärker barnens självkänsla..

"Våga Vara" Jana söderberg
"EQ på Svenska" Bodil (minns inte efternamnet)

tänkte du prata om nåt speciellt inboxa gärna isåfall?

Nån som har flera boktips??? Till de vuxna/barn jag har fler till vuxna..

"Rum för dig" Lisa Fabre
"Självkänsla nu" Mia Törnblom

De flesta väljer att titta bort, som allt annat...Titta bara på vilken värld vi lever i? Barn svälter,dör,våldtas,säljs och vi lägger oss gott på kvällen. Hade alla gjort lite hade det nog inte varit såhär, samma är det med mobbning. Tror jag.

Ja det är sjukt att såna lärare får jobba på skolor.. Sen har mage att säga på föreldramöte att jaaaa det går inte så bra för er dotter i dessa ämnen m.m..
Nää man hade ju ingen lust att sitta där och höra att jag inte kunde detta tal och kan någon berätta hur man löser det m.m

www.adlibris.com/se/searchresult.aspx&quickvalue=jesper+juul&title=jesper+juul&fromproduct=False

Jesper Juul är en dansk författare och famileterapeut. Självkänsla är ett genomgående tema i hans böcker, jag länkar min adlibrissökning (han finns i pocket).