Lärde styvsonen cykla i veckan, hans mamma verkade ta illa upp...

såklart inte, hon kan ju inte vara den enda som lär honom saker?

sånt där är väl alltid känsligt, kanske sticker lite i henne sögon att du men inte hon faktiskt lärde honom fullt ut.
Klart du skulle lära honom, men bra att du påpekade att hon "lagt grunderna"!

Nää absolut inte!! Kan tänka mig va glad den lilla killen blev när han äntligen lärt sig! Hon är väl bara avundsjuk för att du lyckades och inte hon.

Suck

Tycker inte du skulle låtit bli att träna med honom men samtidigt så måste du förstå att mamman blir lite ledsen att inte hon "klarade det."
Klart att hennes tidigare träningar också har påverkat när han lärde sig och hon hade säkert hoppats att få vara den som lärde honom.

Sluta inte lära honom saker men ha förståelse att vissa saker vill man som förälder lära sina barn eller åtminstone vara där.

hon blev sotis för att det var du och inte hon som var den han delade detta stora ögonblick med.Alla mins väl när man lärde sig syckla.Och nu kommer han minnas att det var du som var där då och inte mamma.

Äsch då, hon blev ju besviken såklart att hon inte fick lära honom en sån där grej fullt ut, det är ju trots allt hennes barn så det är ju inte så konstigt. Du kanske kan prata med henne om det och säga att du förstår att hon blev ledsen och besviken, men att sonen gjorde praktiskt allt själv. Du försökte inte lära honom att cykla på nåt sätt, det var bara han som ville lära sig det och du hjälpte bara till att hålla upp cykeln så han kunde hålla balansen.
Visa henne att du bryr dig och förstår henne så kommer nog hennes negativa känslor att försvinna.
Hon kommer inte alltid att kunna finnas där när han gör sina första-grejer eftersom att hon och pappan till sonen inte längre bor ihop och det är nåt som är väldigt svårt att acceptera så försök att stötta henne. Om du visar ditt stöd så kommer hon lättare att acceptera läget

Alltså, det var jag och hans pappa som bestämde att nu jäklar skulle han lära sig, eftersom skolan börjar snart och de ska på cykelutflykt nu.

Hade jag trott att hans mamma skulle försöka igen i år hade jag nog låtit henne lära honom, men hemma hos henne är det så att om han trillar slutar han försök, vare sig han gör sig illa eller ej. Jag sa att han fick sluta sjåpa sig och bara cykla.

Naturligtvis har han gjort sig lite illa. Det hör ju till, men utan att gnälla...

Men jag sade till hans mamma att det märktes ju att han tränat lite innan, och att det gick så snabbt bara för det. Men grejen är att hon sagt till sin sambo att försöka övertala honom att lära sig då han inte ville lära sig med henne. Så om det är jag, lillkillens pappa, mamma eller låtsaspappa borde ju egentligen kvitta lika för henne? Och min man som är hans pappa borde ju faktiskt vara i sin fulla rätt att få ta del av sådana ögonblick med?

Kan ju tillägga att hon sa inget negativt om det, utan berömde bara lillkillen för att han var så duktig.

Nej det var bra att du hjälpte honom såklart men jag skulle nog vilja påstå att HAN lärde sig cyckla ;) Inte att du lärde honom eller att hon nästan lärde honom.

Nu skrev jag själv emot mig själv... hjälpa honom att lära sig cykla menade jag såklart!

Min bror hjälpte mig, jag anser inte att han lärde mig att cykla ;)

Som biomamma och bonusmamma tycker jag att du gjort helt rätt!

Tja, som förälder kan man ju inte vara med överallt. Ibland är det jag, ibland min man eller varför inte mor och farföräldrar.

I helgen satt vi några kompisar med våra barn och skulle lära dem knyta skorna. Jag tog någon annans barn och de tog mina. Konflikten kommer sällan då. Barnen biter ihop och focuserar på att klara det istället för att bli arg.

Har själv en bonus tjej på snart 6 som jag ska lära denna veckan. Pinsamt att ha stödhjul i förskoleklassen.