Idrottstalang men vägrar fortsätta

låt han välja själv - ångrar han sig kan man ju alltid börja om på nytt och det vet han säkert om också.. att sluta innebär ju inte att sluta för all evig framtid...

Sant, men med tanke på att det är elitnivå så är möjligheterna kanske inte lika stora att komma tillbaka.
Jag vet inte..?
Och det är det jag är rädd för att han ska ångra sen.
Jag tjatar inte att han ska fortsätta utan har en dialog där jag försöker få fram om det bara är en impulshandling pga nya kompisar som lockar eller om han verkigen ledsnat, men blir inte klok på svaret han ger.
Undrar därför om någon här ute har erfarenhet av detta och hur dom känt senare längre fram.

Han kan inte vet om han ångrar sig ifall han inte slutar.

;o)

jag tränade på relativt hög nivå när jag var yngre (barn) o ångrar inte en dag att jag fattade beslutet att sluta träna helt... det tar fruktanvärt mycket tid o energi att träna på hög nivå, är inte som att spela fotboll 2 ggr i veckan direkt...
jag personligen mådde bättre när jag kunde ägna all tid jag förut tränade till att ägna mig mer åt skola o vänner...

men det är ju bara min sida av saken... o som sagt var, ångrar han sig senare så är det ändå han som gjort ett aktivt val o får ta konsekvenserna från det. vilket kan vara att inte komma upp på samma nivå igen, eller få träna fruktansvärt hårt för att komma "ikapp"

SKITSAMMA VILKEN NIVÅ HAN ÄR PÅ!!!!

Jag citerar min underbara danslärare (Han har vunnit SM, EM och VM flera gånger och har ändå denna underbara attityd till tävlingarna)
"Hoppas det går bra för dig på tävlingarna, men fokusera inte så mycket på resultatet. Ha KUL!! :D Glöm inte det! Ha roligt!"

Vill han inte så vill han inte. Om din son en dag vill börja om med vad han än gör så visst, han kanske inte kommer tbx till samma nivå med huvudsaken är ju att han får göra något han älskar!
Jag skulle ALDRIG dansa om jag inte älskade känslan av det, sen är det alltid superkul att utvecklas som dansare...men i slutändan så är det känslan jag får när jag dansar som betyder nåt

Spelar ingen roll om han är på elitnivå, man sportar ju inte bara för pengars skull? Visst kommer han kanske ångra sig, men man kan alltid komma tillbaka. Låt han bestämma själv och berätta att ni tror att han kan ångra sig.

Min son som börjar gymnasiet i höst skall också sluta träna då det tar för mycket tid. Han simtränar 4-5 dagr/v 2-2½ timmars pass. Jag tror kroppen kommer att få spunk efter så mycket träning och sluta abrupt. Han skall ju givetvis träna på egenhand, men det blir ju aldrig samma sak.

Hur menar du med att kroppen kommer få spunk?

Vanan vid mycket träning. Spunk=spader eller liknande uttryck.

Okej, men du kan vara lugn..så länge han bara håller sig aktiv som du säger att han kommer göra, dvs. träna på egen hand, så kommer hans kropp inte bete sig på nåt underligare sätt än någon annans. Sen om han går upp typ 3 kilo så gör ju inte det så mycket, att kalla det "spader" är väl att ta i lite väl mycket..

Han har gått ner 2 kg under 1 månad då han ej tränar, är snarare underviktig (179cm 55 kg)Jag önskar att han går upp några kg!

Jag höll på med sportdans på elitnivå och slutade när det blev för mycket, tyckte inte det var roligt längre. Kanske kom det hastigt för mina föräldrar, men ibland kan ju sådana här tankar ligga och mala ett bra tag innan de uttrycks.
Jag ångrade mig inte, fick barn och hade aldrig haft tid med både och. Visst har jag fina minnen som jag tänker på ibland, men jag kan ändå se att då var det inte roligt längre och träning majoriteten av veckans dagar var inget som jag uppskattade.

Det är bra att ni pratar om det så han förstår vad det är han gör, men valet är ju till syvene och sist hans eget.

Jaha jamen dåså Då är det väl bara att vara glad att han ska sluta träna så mycket!

Lagom är bäst!

Precis min poäng Bra att han kommer fortsätta röra på sig, varken för mycket eller för lite träning är bra för en.

Var när jag var i tonåren och varit skadad och sjuk en längre period i samma sits som din son, slutade med min elitidrott bums. Och jag kan bara säga att jag ångrar mitt beslut, varje vecka tänker jag på det?om jag inte slutat. (ca 10 år sedan) Vill fortfarande inte se på idrott på tv.

Försökte ca 1½ år senare att komma tillbaka men det är tufft när man varit borta från träningen eftersom det är hårt och det ligger många timmar bakom. Man har mycket att komma ikapp och kroppen är inte heller van vid träningen på samma sätt.

Vad det är i hans situation som helt plötsligt "felar" får ni väl försöka luska ut. Antagligen är det något eftersom han abrupt vill sluta. Kanske intresse för tjejer/festande? Är det bara gymmet han vill gå till så kanske hans tränare (du skriver inte vilken sport det är) kan göra ett program så att han något pass kan träna i gymet med de nya polarna? Är det bara sådant så kan man ju alltid lösa det. Kanske är han lite påhoppad av kompisar pga avundsjuka? Han vill kanske smälta in i mängden? Det önskade jag många gånger. Och såklart viktigt att han inte känner press från er att fortsätta men att ni vill det för hans skull.

Elitidrott tar otroligt mycket tid, hela ens liv och energi går åt. Men samtidigt ger det så otroligt mkt mer tillbaka, något som man aldrig kan få någon annanstans. Det ger dessutom erfarenheter att ha med sig i bagaget hela livet. Så trots att jag själv vet vad det innebär tidsmässigt, fysiskt och psykiskt, önskar jag att mina barn fastnar för något och blir duktiga...skulle lägga all min lediga tid på körningar, funktionärsskap etc just för att de ska få allt man får via idrott.

Så jag förstår din oro till fullo! Och jag förstår också vad du menar med elitidrottssatsning?slutar han nu och är borta tex ett år kan det vara kört sen!
Så det enda jag kan råda till är att försök att få honom att förstå det och vad konsekvensen kan bli. Sen är det ju såklart hans beslut men ett sådant beslut om man har talang och framgång tar man inte på en eftermiddag.
Och vill man inte så vill man inte ? och då når man ju inte heller toppen men kan nöja sig med att vara en glad och trivsam motionär!

Det låter som om det var jag som var ts och hade skrivit ilägget i våras, fast då angående min dotter som tränat och tävlat framgångsrikt i flera år med sina ponnyer. Hon bestämde sig en dag i mar för att TVÄRSLUTA med ALLT vad gällde hästar.Hon har precis som din son fått kompisar som inte håller på med samma intresse.
I början var jag helt förstörd, för det var ett stort intresse som vi båda delade, Var ute var och varannan helg och tävlade och hade roligt, träffade mycket människor. Kändes som om jag "slösat bort halva mitt liv" på någon som i ett nafs bara kastade bort allt. Trots det accepterade jag hennes beslut. Har inte tjatat på henne om att fortsätta och så nu helt plötsligt vill hon börja igen! Känner mig lite skeptisk, men samtidigt oerhört glad. vet ju att hon innerst inne har saknat hästarna, men inte velat erkänna för mig. Har sett att hon lagt upp massor med bilder på Bilddagboken om att hon saknar tiden.

Så ts, håll ut! Han kanske ändrar sig. Han behöver troligtvis som min dotter, en paus, om han hållit på länge att träna och tävla.