oh vad jobbigt ,när jag väntade min son var jag inte rädd ,inte det minsta ,men nu när jag tänker tillbacka på min förlossning då bli jag livrädd ,jag får panik ,hur ska det gå ,det gör så ont är det lättre med barn nu 2 ?
flera mammaor som känner likdant?
usch... jag skulle aldrig ha gått in här o läst era berättelser!
Jag har panik inför min första förlossning beräknad om ca 8 v.
Vill ju så gärna VÅGA föda vaginalt. Men det är sånt som ni erfarat som jag är absolut livrädd för!
min son blir 3 år september den 30 och den andra kommer 2 i 2 efter jul skönt man slipper det .
miralda din förlossning behöver inte vara så jobigt som vårat ,min syster typ hon fick sina barn utan bedövning och allting var kannon men inte mig hon fick inte ensen bristning dagen på va hon utskriven,så alla är olika .
Jag är också skräckslagen inför förlossningen den här gången, när jag födde första var jag inte alls rädd, bara "vanlig" nervositet. Men den förlossningen blev inte alls som jag tänkt mej. Fysiskt var förlossningen inte alls jobbig, tvärtom gick det fort och relativt smärtfritt. Men den mentala biten var jättejobbig, jag var ensam (barnets pappa och jag hade brutit upp), det fanns inte tillräckligt många barnmorskor så jag låg mest ensam på förlossningssalen, ctg-apparaten visade inga sammandragningar trots att jag hade det, så bm trodde knappt på att jag hade ont. Plötsligt kände hon efter och jag var öppen 10cm, trots att ctg inte visat en enda sammandragning!! Så jag krystade en timme och sen var hon ute, jag var i chock eftersom jag inte visste att jag öppnats så mycket, jag trodde ju att öppningsstadiet knappt börjat. Det gick så fort på slutet, jag var i sån chock så jag visste inte om jag drömde eller om det var på riktigt.
Jag ska prata med min bm på mvc på torsdag, kanske jag får gå och prata med någon för jag kan få riktiga panikångestattacker när jag tänker på förlossningen. Har ännu 6v kvar till bf, så jag kanske hinner få hjälp med att lugna ner mej!
Lycka till TS!
Kände samma sak efter förlossning nummer ett. Den gick bra utom ett enormt utdraget utdrivningsskede som var fruktansvärt smärtsamt ( i efterhand kan man säga att det gick bra ändå). Var under hela graviditet nummer två livrädd för ett liknande skede, men alla BM sa att det KOMMER inte bli så jobbigt den här gången. Jag hade svårt att tro dom, men sen när det var dags så tog det "bara" 20 minuter krystvärkar, så det var mycket lättare. Nu ska jag ha nummer tre om några veckor, och oroar mig inte (kanske jag får äta upp sen 
)
Lycka till!
Jag är också rädd inför min andra förlossning. Jag bröt, eller skadade, också svanskotan och det var nästan värre än hela förlossningen. Nu är jag rädd att den ska skadas igen och aldrig mer läka! Känner någon annan också så?
Jag kunde inte alls sitta de två första veckorna pga smärtan i svanskotan. Jag liggammade, kunde inte amma sittande. Hur ska det nu gå om det händer samma igen, jag har ju en 2-åring att ta hand om också. Många tankar som snurrar... Usch... Jag har bf 21/11.
kramis jag känner också som dig jag har ont i svanskotan tills idag och min son han bli 3 år nästa månad undrar hur lång tid kommer det att ta nästa gång ? men jag tror kroppen sköter det själv .
kramis79- exakt det där med svanskotan är jag rädd för, man var ju totalt invalid och hade jättevärk. Kunde inte göra någonting på länge och då var man själv. Har också en 2 åring hemma och bf 24/11. Läk och bm säger att man har svårt att röra sig efter snitt och att det är bättre med vaginal förlossning men det är ju inte våra erfarenheter för vi hade ju ännu svårare att röra oss. Men det är ett jättesvårt beslut att ta om snitt eller ej. Jag har krävt att få göra ett tillväxt ul och kommer kräva snitt om det är en stor bebbe igen. (den ligger i nuläget på 12% över normalvikt) så det verkar ju bli samma historia igen.
Ska du på aurorasamtal?
maribel - Ja, det är en jobbig sits. Jag vill helst föda vaginalt, men känner skräck för om svanskotan knäcks igen. Hua. Jag vet inte om min bebis är stor eller ej, vid rutin ultraljudet i v. 21 var h*n normalstor, till och med några dagar "mindre". Jag ska också försöka få ett tillväxt ul senare i grav för att se om barnet blir stort eller ej. Aurorasamtal, nej jag tror inte det. Jag hoppas att det räcker att prata med bm och läkare om dilemmat. Ska du gå på aurorasamtal?
Lycka till! Vi har ju bf nästan samma dag!
Jag känner precis lika dant. Jag va inget orolig för min första förlossning men nu känner jag mig väldigt rädd. Min första förlossning va väldigt jobbig. Det gick på 6 timmar så det kan jag inte klaga på men jag hade ingen paus mellan värkarn. Fick ingen bedövning för att de trodde att moderkakan hade lossnat. Sonen var stor vägde 4760 g så de fick ta honom med sugklocka. Han andades inte när han kom ut så de sprang iväg med honom på en gång. Jag gick sönder ganska mycker + att livmodertappen nästan gick helt av så det bar iväg till operation nästan på en gång. Förlorade 2 liter blod så jag va ganska så trött en lång tid efteråt. Ska nog försöka få prata med Aurora och se om de kan lugna mig lite.
Lycka till!
Har varit på Aurora och fick träffa en ganska dålig bm. Hon insisterade på vaginal förlossning och rekommenderade boken "våga föda" och profylax men jag vågar FÖDA men jag vill inte SPRICKA. Ska tillbaka och träffa henne igen, fick iallafall igenom ett tillväxt ul v.36. Min läk sa däremot att det är stor chans att barn 2 väger ännu mer särskilt då det är en pojke och att jag får samma besvär igen med svanskotan och att de spricker.Men varför kan inte bm säga samma.
Vid min första förlossning blev det operation efter förlossningen för att ta ut moderkakan. Jag blödde väldigt mycket. Nu när det är 3 månader kvar till förlossning med nummer 2, så känner jag mig väldigt orolig för att detta skall hända igen.
//Mvh anna
Jag hade en jättebra andra förlossning. Tyckte att den första var hemsk. Ville då ha epidural men fick ingen eftersom läkaren var upptagen. Var på förlossningen då i ca 4 tim. Ville bestämt ha epidural under andra men det hanns inte med då hela förlossningen gick på 1 tim och 10 min. Kom in till BB med lätt molvärk och var då öppen 5cm. Anser att jag hade en ren lyxförlossningen andra gången. Ont gjorde det men hade bara 15 registrerade värkar under den tiden då de mätte varav två krystvärkar.Bröt inte svanskotan och fick inga bristningar andra gången vilket hände under första. Så andra kan gå jättebra.
Var inte nervös eller rädd egentligen inför någon av mina 2 förlossningar, jag har inställningen att jag tar det som det kommer då, smärtlindring osv osv... Barn 1 hängde dom på magen för att få ut, bajsat i magen o skrek ej då han kom ut o sprack en hel del... Barn 2 rasade hjärtljuden på, bajsat i magen o sugklocka för honom.. sprack knappt något. Vid en ev tredje grav + förlossning.. känner jag idag ren rädsla...
Jag vägrar födda normal, har problem med höften och rygg och vill verkligen ha snitt, men fattar inte varför man inte kan välja?
Jag är rädd att fà problem sen efter förlossningen, har dà tidigare haft sà mycket problem med ryggen och bena och hade dà väldiga smärtor, var sängliggande tidigare... sedan feb 2006, är det mycket bättre, kan dock fortfarande inte springa och sporta riktigt, men varför vill dock dessa personer att jag ska födda vaginalt+ vill verkligen inte spricka..
Inte bara för att det är finare eller snyggare med fult ärr... förstàr mig inte pà personalen där ibland.. ska träffa läkaren 19 sep, ska bli intressant för dà ska jag diskutera detta med snitt med honom.. är redo att kämpa.