3 åring med höftgips

Ojoj stackare, Vi hade ett lårbensbrott i vintras med en månad i trådsträck och sen en månad i gips. Vi kunde inte sätta skrutt i bilstolen för han fick inte plats vi fick sjukresa om vi skulle iväg ngn stans så han kunde sitta i rullstolen. Största problemet var att hålla gipset rent fy vad det stank på slutet. Fruktansvärd sittställning också nästn bättre att ha dem i sträcken Min kille har ju iofs en svår spasticitet att kämpa mot också. Bred rullstol skulle jag rekomendea finns rullar som man kan fälla i lite liggläge också det underlättar vid lyft att ha rulle och inte vagn. Värsta med hela processen var nog när de tog bort gipset tog flera veckor tills han vågade röra på benet och första tiden skrek han precis som om benet var brutet så fort han rörde det detta ska tydligen vara ganska vanligt. Nu så är benet fortfarande inte ok men det kan bero på hans funktionsnedsättning. Benet har dessutom blivit betydligt kortare också.

Det låter inte kul.
Tydligen ser Ragnars brott bra ut och ligger så långt från båda tillväxtsonerna det kan komma. Han ligger i sträck nu och kommer att göra en vecka till. Anledningen till att han kommer att få gips så tidigt är att vi måste flyga hem om två veckor eftersom vi inte bor i Sverige. Han ska visst sen bara ha gips 2-3 veckor.
När vi frågade om sjukgymnastik eller liknande efter att han blivit av med gipset så sa de att det oftast inte behövdes på så små barn och att de började gå igen på ett par dagar. Men det är väl olika.
Ragnar är väldigt irriterad på att ligga i sträck nu. Han verkar inte ha om och säger att benet är helt igen. Han försöker sätta sig upp och ligger på sidan på natten.
Så jag har sett fram emot att han får gips om en vecka. Vi ska i alla fall få låna en rullstol, en bred då. Ha sett fram emot att kunna komma ut ur huset igen.

Mitt barnbarn, halkade på ett vått golv i en affär. Hans benbrott blev komplicerat, vridet och total brott mellan benändarna. Gips på bägge benen, runt magen och ryggen. Att vara tre år och vistas detta vis är nästan outhärdligt för alla. Men döm om min förvåning när han på mindre än en vecka gick från att ha hur ont som helst till lek. Han ålade, hasade och drog sig fram under skratt och glädje. Ingen analgetika behövdes. En mycket tacksam mormor. Ps. Han bor i London och där är ALL läkarvård + sjukhusvård gratis+medicin. Ds.