Syskon hemma, bebis på neo - hur har det varit för er?

Första prematuen så var äldsta barnet med sin mormor & morfar + sin pappa. Sov hemma ibland, hade så dåligt samvete. Han lärde sig aldrig suga på bröstet. :(
Sen var jag hemma några timmar/dagar tror jag.
Sen med sista prematura barnet så var jag bara på sjukhuset hela tiden.
Var på bushuset m dem större någon timma sen åkte jag tillbaka. Var med lillan jämt missade något mål.
Var oxå hemma nån timma på julafton & det var tufft man slets åt båda hållen.
Hemma & sjukhuset.
Var ledsen när jag var hemma & ledsen när jag var på sjukhuset.
Det var en mycket tuff period.
Var på NEO över nyårsafton & jag lade mig 23:55 för att inte bli för deppig.
Men sen när man var hemma var alla lyckliga.
Lillan sög bra från början.
I efterhand tror jag att jag skulle vart på sjukhuset hela tiden med mellersta.
Han var mer pappig i början, fick lite förlossningsdepprission tror jag.
Men det gick över själmant.

Våra tvillingar föddes i v. 33+5 så vi var ju inte så länge på neo, 10 dagar. Jag var hemmifrån i 2 veckor.

Sonen var då 2 år och 2 månader och klarade den tiden galant, nästan som om han förstod.
Vi hade familjerum från dag 2 med barnen så jag sov på sjukan i totalt 2 veckor. Sonen gick på dagis dagtid så då hade maken och jag egentid med småttingarna. Maken hämtade sedan på dagis och kom tillbaka till neo. Vi åt mat tillsammans, såg på bolibompa osv sen åkte de hem när det var dags att sova. Mormor hade sonen över natt ett par gånger så att min man kunde sova hos mig och småttingarna.
Vi hade tillfällig föräldrapenning båda två i totalt 3 veckor (hade hemvård efter neo-vistelsen). 

Våra var i v. 32

För oss hade det inte funkat att bo hela familjen  på neo eftersom vi blev väckta var 3:e timme dygnet runt för att sonda de små och de hade stört storebror och bara gjort hela situationen jobbig.

Neo på KS får man familjerum.. Men tror ej syskon får sova kvar.. Jag och bebis låg bara 1 vecka men likförbannat var det jobbigt..
Fast jag åkte inte hem något alls..

Så jobbigt att storebror inte får gå på Dagis. Vår läkare hade inget att invända mot att storasyster gick på dagis när O var liten.

Ni som har barn utan dagis, pappor som måste jobba och ingen som kan vara barnvakt. Prata med kuratorn på Neo. Ni kanske kan få barnflicka under en period. Blir man själv allvarligt sjuk så kan man ju få det så varför inte i detta läget ?

Min dotter är inte för tidigt född men vi tillbringade 11 veckor på neo för hon föddes med ryggmärgsbråck.
Jag bodde 11 veckor på neo med henne, sambon bodde hos oss ibland då fick vi ordna barnvakt till syskonen men detta var på sommaren så hela familjen kunde komma ganska ofta och sova över. Vi bor 10 mil fr sjukhuset, så pendla för mig gick inte!
Det var jätte jobbigt för mig att vara från de andra barnen. De tyckte oxå att det var en jobbig tid i deras liv så vi har fått bearbeta detta mkt nu efter!
Sänder massor av styrke kramar till er!

Min lilla flicka föddes i vecka 33+6 vi stanade kvar på neo i en vecka samtidigt var våran stora flicka som är 3 år på sjukhus inlagd på BIVA och så hade vi en flicka på 1.5 år hemma så för oss blev det väldigt jobbigt Jag vaqr med den lilla flcikan menad sambon var med 3 åringen och 1,5 åringen var med mig på dagarn då hon inte kunnde var på BIVA med min sambo där den andra dotter låg och på kvällarna så fick hon vara hemma hos våran barnflcika. Tyckte det var riktigt hemskat att inte kunna var hos sina banr samtidigt och ännu jobbigare när två barn ligger inne samntigt men som tur var så var det bara en vecka på NEO men sen blev det några veckor på BIVA med älsta flcikan så vi fick turas om att vara på BIVA och NEO

Oj, det var ett pyssel...nu föddes vår son 36+5 men var sugsvag, vi var på neo/samvård 10 dagar. Första dagarna säg 2-3 var maken med, sonen hos mormor och morfar. Sen var maken hemma med store sonen och han på dagis. Jag var hem efter 4 dagar kände inte att jag kunde vara ifrån den store för länge...(han var nästan 4 år) sov hemma en natt, men hade så dåligt samvete och när jag var på sjukhuset var det omvänt...
Efter 10 dagar bad vi att få bli utskrivna med sond och hemsjukvård. Hade inte funkat för oss heller att ha hela familjen på sjukhuset eftersom han skulle sondas var tredje timme...
Ja just det dagis i kombination med neo...vår store son fick inte träffa lillebror på de 10 dagarna alls, sen fick lillebror inte komma in på dagis de första veckorna...däremot fick faktiskt storebror gå på dagis som vanligt "det var hans vardag" kändes skönt för honom att ha det. Men förstår att det är svårt att er son ska gå och ta hem en massa saker (eller kunna...)
Skickar en massa styrkekramar!

Vår dotter föddes i v 30+2 och var också liten, 850 gram vid födseln. Vår andra dotter hade precis fyllt 5 när lillan föddes. Både jag och min sambo vabbade under tiden som lillan låg på sjukhuset och tillbringade våra dagar på neo. Efter dagis de flesta dagarna kom storasyster och hälsade på lillan och så åkte vi hem tillsammans. Vi valde det här alternativet för att behålla storasysterns liv så ''normalt'' som möjligt. Under helgerna turades vi om att vara hos lillan på neo. Efter 7 v på neo fick lillan komma hem på ''tidig hemgång'' med sond. De sista 5 dagarna innan hemgången bodde jag på sjukhuset och den övriga familjen kom dit på kvällarna på besök. Det fanns ingen möjlighet för hela familjen att bo på sjukhuset. Nu har vi varit hemma i över 2 mån och den svåra tiden på neo känns mer och mer avlägsen.

På min avdelning så kan syskon få sova kvar i familjerummen sista tiden för att hela familjen ska kunna vara tillsammans.

mitt vatten gick i vecka 21+1 och jag låg i strikt sängläge i en sjukhussäng i två månader innan Elias föddes 29+5

Vi hade Isabelle 3,5 år sedan innan och min sambo tog henne till förskolan på morgonen och hämtade henne på eftermiddagen. varannan dag åkte de och hälsade på mig på sjukhuset och då satt Isabelle i min sjukhussäng och kollade på tv eller spelade dator.... bärbar dvd rekommenderas.
Varannan dag stannade de hemma och åt hemma och Thomas städade, tvättade och nattade.....
De dagar de var hos mig brukade lillan däcka på bussen på vägen hem från sjukhuset så han fick bära henne hem från bussen och lägga henne och då åt de varsin färdigrätt på sjukhuset hos mig.

Isabelle och Thomas blev sjuka och då fick jag inte träffa dem alls på över en vecka... det var fruktansvärt och jag låg och grät hela tiden medan jag kämpade för min sons liv (läkarna hade sagt att han skulle födas när som helst och inte gå att rädda)

När han kom ut 2,5 månader för tidigt, adades han själv först och skrek, men inom ett dygn blev han dödligt lungsjuk och fick liggai högfrekvensrespirator som slog in luft med 600 slag i minuten i hans lungor, så han låg och skakade och samtidigt solade i sin kuvös då han hade gulsot också. Han fick 100% syrgas för lungorna var så åtgångna av att ha legat utan fostervatten i två månader.
Han fick en livsuppehållande åtgärd till slut, en kväveoxidbehandling och den gjorde susen och hjälpte.... sak efter sak försvann runt kuvösen.

Dagen efter han föddes så flyttade jag hem från sjukhuset för att min dotter höll på att kollapsa. Jag lämnade henne i förskolan på morgonen och åkte till sjukhuset där jag var hela dagen. Jag pumpade mjölk var tredje timme och sen satt jag hos honom med händerna i kuvösen på honom. Sen åkte jag och hämtade min dotter i förskolan och lagade mat till henne, och då åkte Thomas bussen från Malmö till Lund och kom lagom till nästa mål som han gav lilleman via sonden. Sen kom han hem vid 21 på kvällen....
Ibland åkte jag dit igen på kvällen och Thomas hem... eller så åkte vi dit hela familjen och turades om att vara inne på salen hos Elias, och att vara i dagrummet med Isabelle.

Isabelle fick komma in och klappa sin lillebror i kuvösen om hon tvättade sina händer och spritade dem och INTE var sjuk på något vis....

Vi åkte hem med syrgas när lilleman var 38+1 och när han var 40+5 släppte han syrgasen.

2 månader och 4 dagar korrigerat (från när han skulle varit född) blev han helt friskförklarad... hans lungsjukdom är borta och han ska räknas som en helt vanlig tvåmånaders bebis..... Vi har haft en extrem tur efter vår extrema otur och nu kan vi äntligen börja leva.... det är nu två dagar sedan

Allt går... men det är jävligt tufft!!!!!

Lycka till!

Elias är här

det var jobbigt med den näst yngste som tog avstånd från mig helt

mina tvillingar föddes i v34+4 och vi blev kvar på neo i 10dagar.
vilöste det så att jag skulle vara kvar på sjkhuset oh pappn skulle komma oh hälsa på på dagarna. eftersom vi hade en litn kille p 14 månader hemma och han skulle få ha detnågorlunfa noralt.
min son var då bara 14 månader och pga förkylning kunde han inte komma och hälsa på på de första 6 dygnen sen tvillignarna föddes. när han väl kom och hälsade på så hade vi varit ifrån varandra i 7dygn och han kände knappt igen mig.
det kändeds om om hjärtat skulle slitas ur kroppen på mig när jag äntligen fick träffa min pojk igen och han bara klamra sig fast vid pappas axel och gömde sig

ville verkligen inte stnna kvar på sjukhuset längre men var tvungen för mina tjejer skull
på 11e dagen fick vi äntligen åka hem, lill tjejen hade fortfarande sond. men tack och lov för att neovård i hemmet finns.

nu är mina tjejer 7 veckor gamla och mår kanon.storebror är jätte hjälpsam och snäll mot sina snåsystrar

vi tog med våran dotter till neo så hon fick träffa sin lillebor och även andra familjer, vissa dagar sov de över, hela sista veckan sov dom hela tiden på neo...annars åkte min man emellan och jag var kvar med vår son som kom i v 35+4 vägde då 1754g 42cm. 3,5 vecka stannade vi på sjukhuset. vi har heller ingen släkt på nära håll.

Det är ett jäkla pysslande och en tuff tid att ha ett barn på neo, speciellt om det finns barn sen tidigare. Hur man än vrider och vänder sig så är det knepigt...
Man får helt enkelt ta det och tänka att det ska bli bättre sen när hela familjen är samlad, för det blir det!
Vår son låg på neo i tremånader och varje helg hade vi hans halvsyskon. Alla tog stryk på något sätt under denna tid men ett tag efter han kommit hem så blev allt bra igen och alla hittade sina nya roller och fick sina behov tillgodosedda. Lycka till, det känns som en evighet men snart är ni hemma!