Hur gör man egentligen? SAMT hemmaPAPPOR se hit!

Min sambo ska vara hemmapappa från o med Januari o 6-7 månader framöver. Vi har haft många o långa diskussioner om detta tidigare.... Men, nu verkar han faktiskt peppad men lite orolig för att han inte ska hitta andra pappor i samma situation. Han har ett par kompisar som varit pappalediga tidigare o det har tyckt att det har varit jättehärligt!

Rent ekonomiskt så täcker hans företag upp bra de första tre månaderna, resterande tid får vi helt enkelt bara klara av (kommer förmodligen spara lite extra så att vi har pengar om det skulle tryta).

Hoppas ni får till det! :)

jag har valt att vara hemmamamma i många år och planerar att vara det några år till. rent ekonomiskt så försöker jag att se över alla utgifter och få så bra koll på dem som möjligt. boendet kan man ju sällan göra så mycket åt (bor också i stockholm) men maten...där kan man tjäna in mycket pengar genom att baka allt själv och hitta extrapriserna. att frossa i heminredning och märkeskläder är inget jag kan göra och inget jag lider av heller att inte kunna. du hittar inte mig i shoppingstroken om jag säger så...

pensionen..vi har fört över en del av min mans pension till mig via FK. sedan har jag ett pensionssparande som jag hoppas kunna föra över "extra pengar" som kommer till.

yrkesmässigt har jag en utbildning och om jag är attraktiv eller inte, när/om jag vill tillbaka i branchen så funderar jag inte alltför mycket på det. livet är här och nu, jag har valt detta val just nu för att det känns rätt för oss alla. vill jag tillbaka till arbetslivet så kommer jag säkert behövas någonstans.

jag ser det inte heller som ett "nederlag" i yrkesmeriterna att vara hemma så många år. visst har jag haft fullt upp när jag varit ute och jobbat, men det jobb jag gör hemma är för mig mycket mer intensivt, inlärningsrikt och ger nästan aldrig en paus. jag har valt att ha alla barn/syskon hemma förskola/fritids har inte används. utöver de så får jag en hel del beskök av andra barn som gärna dras in till hemmamammor.

jag hoppas att ni får till det att vara hemma om det är så ni vill ha det. LYCKA TILL!

Vi har tänkt vara hemma åtminstone på deltid så länge det går. Mika är dock bara sex månader än. Min sambo var föräldraledig de första månaderna. Jag fortsatte mina studier (som nu är slut) tio dagar efter förlossningen. Nu är jag hemma och min sambo jobbar halvtid. Jag söker dock jobb också, och vi skulle gärna jobba halvtid var. Hur som helst så har vi diskuterat det där med ledighet/jobb, och vi har helt enkelt bestämt oss för att leva billigt och att skita i prestige (ungefär, i sammanfattning :)) Det gagnar inte Mika att vi oroar oss för sådant som bara är yta. Om någon inte vill anställa oss för att vi förlorat erfarenhet/uppdatering av kunskaper för att vi varit hemma, så får det väl vara så. När vi pluggade klarade vi oss bra på två studielån, och det är ju ungefär lika mycket som EN låg lön, så det borde gå. Vi har valt att inte skaffa bil och har inte en massa dyra nöjen. Jag tror vi gör av med mindre pengar nu när vi har en liten en förresten. Man har ju inte tid riktigt.

Det där var inte alls en detaljerad beskrivning, men jag ville skriva någonting, eftersom jag också funderat på det du skriver om. Jag kanske återkommer.