Över natten till pojkvän?

Håller med! Bra att tänka på för föräldrar...tonåringar är faktiskt gamla nog att kunna känna efter själva vad DOM känner och DOM kan ta sina egna beslut, och DERAS beslut borde bli respekterade av föräldrarna. Såvida det inte handlar om att hoppa ifrån en bro eller nåt!

Instämmer.
Jag hade kännt mig enormt kränkt över att inte själv få ta ställning till när jag själv ska få ha sex.

Nu är det bestämt då. Hon har bönat och bett. Hennes tjejkompis+ killen kommer över natten till oss på fredag. Det känns faktiskt lite bättre att flickkompisen är med också.
Men jag vet att det är en tidsfråga innan de vill vara på tuman hand..... Förresten meddelade hon att hans mamma ville ringa och fråga om det är ok, det var ju rart. Köpa kondomer? Hm, då är det ju ännu mer som att säga "varsågod". Men kanske jag kunde köpa hem och sätta i mitt badrumsskåp så att hon ser dem, så kan hon ta i smyg sen om(när..) den dagen kommer.
Killen är nog inte den barnsliga sorten. De går i samma klass men han har varit med i ett tuffare gäng. Men han är nog snäll mot henne. Talade med henne idag, och sa att hon noga ska fundera på om hon vill ge sin oskuld och när. Och hur det kan kännas om han gör slut, om hon då ångrar sig att hon gav den till honom...
Du, som skrev att du fick barn som 15 åring, det är inget att ta som exempel. Du är ett otroligt undantag, som lever än med barnets far, grattis. Sådant är väldigt väldigt ovanligt. Jag jobbar själv med tonåringar och har inte mött en enda tonåringsmamma som fortsatt med pappan, tyvärr.

Mina pojkar (14 och 16 år) har alltid haft flickkompisar så när yngste sonen för 1 år sedan fick "flickvän" ( 2 år äldre)och troligtvis sexdebuterade då var det aldrig diskussion om hon skulle sova över eller ej. Båda sover ofta över hos flickkompisar eller så sover de här! Inget konstigt med det.

Kan också tillägga att jag fortfarande är tillsammans med honom som jag förlorade oskulden till

7 år sedan nu och har en son på 2 ½

Fast här gäller ju inte frågan när de ska ha sex (det kan man inte som förälder styra över) utan när det är OK att ha flick/pojkvännen som sover över. För oss skulle det inte vara OK om det kom nya flickvänner som sov över varje vecka när han är 15-16 år. Har de däremot varit ihop ett tag så är de välkomna hur mycket som helst.
Ser faktiskt inget kränkande i det resonemanget, tycker det är ganska självklart att det finns lite regler.

"Vill de ha sex så har de det ändå"
Så då kan vi ge dem knark eftersom de ju kan få tag i det ändå?
Att TILLÅTA det är att göra pressen de redan har ännu värre (som att säga att vi också förväntar oss att de har sex nu).
Mina döttrar är 17 och 15. De får umgås med killar på allmänna platser tillsammans med andra eller hemma hos oss, men aldrig vara ensam med, eller hemma hos honom förrän de känt varann i några månader först. De kan förstås bryta mot det om de vill. Men de har i bakhuvudet att jag vill att de är rädda om sig. Jag hade gärna haft en förälder som brydde sig om mig och berättade för mig om mitt värde så att jag slapp söka det hos killar när jag var tonåring. Min erfarenhet är att de flesta 15-åringar stressar med att bli vuxna i förtid för att de känner krav utifrån, inte för att de själva vill. Jag vill skydda dem från det. Och efteråt tackar de mig. Faktiskt.

Många 15åringar tror att de vill ha sex för att de matas överallt med att det är det normala att önska innan man ens fått bröst. Läs bara i Frida om hur man bäst tillfredställer sin pojkvän... Vilken 15åring vill inte vara (vad de TROR är) "normal" och "som alla andra"?
Men om man tar ett ärligt snack om hur de VERKLIGEN skulle önska att det gick till och hur de skulle vilja minnas första gången själva så brukar det inte alls stämma överens med vad de gör och tror förväntas av dem (av partnern, kompisar, omvärld och i värsta fall också föräldrar).

det rimmar illa att jämföra sex med knark tycker jag. jag är emot knark för att det skadar kropp och själ men för sex för att det är underbart och fint. har inte uppfattat det som om mina döttrar upplevt någon press att ha sex eller bli vuxna på något annat sätt, snarare tvärtom. tycker att många föräldrar håller kvar sina tonåringar i någon slags överbeskyddad låtsasvärd för barn alldeles för länge.

kan inte låta bli att undra i vilken verklighet du och dina barn lever, den låter inte särskilt trevlig. vet iofs inte riktigt hur mina barn önskat sig ha sex första gången men är säker på att de inte gör något de inte vill. sov över hos sina pojkvänner gjorde de relativt länge innan de började ha sex som jag förstått det.

tror det är normalt att börja vilja ha sex när man är könsmogen oavsett press från omvärlden eller inte.

17 år och får inte vara med sin kille ensam!!?? Ojoj.. Jag är 19 och träffade min kille när vi va 16. Hade min Mamma sagt till mig när jag var 17 att jag inte fick sova hos honom hade jag nog bara skrattat.. Om man verkligen vill så gör man det nog ändå. Jag menar 17 år!! han/hon får ju rösta och blir myndig inom ett år! Blir lite väl överbeskyddande.. Tror inte det heller är bra. Man måste lära dom att stå på egna ben och tänka lite självinnan dom ska ut i livet. Mamma är ju liksom inte alltid där sen.. Är 17 åringen trygg i sig själv och är en ganska normal 17 åring så tror jag dom är smartare och kan ta mer ansvar än man faktiskt tror! Det kan slå tillbaks om man är FÖR överbeskyddande..

Att förbjuda dem från att ha normala relationer leder bara till att de hatar dig utan att fatta varför. Förbud leder ingenstans, det gör bara saken värre.

Det gäller nog att vara "lagom" ! Släppa taget i lagom takt, vara lagom rädd om och låta tonåringen ta så mycket ansvar som den är mogen för. Det gäller ju i allt, men det är också olika vad som är lagom och rätt för olika tonåringar.

Bara för att man är 15 år, kan man inte som förälder helt ta bort alla gränser som man har. Det är också då som det är viktigt att det finns endel regler.

Vår son är 16 år och har haft två "längre" förhållanden där flickvännerna har sovit över så mycket de vill. Han hade också ett kortare förhållande emellan och där kom aldrig frågan upp. Tror att han själv kände att det förhållandet inte var tillräckligt seriöst för övernattning.
Är väldigt glad över hans sätt att tänka, eftersom det speglar våra värderingar. Att sova över med den man älskar är väldigt mysigt- och kärlek är viktigt. Men det ska finnas kärlek för att
vilja sova tillsammans.

Ja, min vision av sex är också att det ska vara något fint och bra. Om man är mogen att stå på sig, bara göra det man själv vill, säga nej till annat och ta konsekvenserna redan vid 15 är nog olika.
Jag har inte förbjudit mina döttrar att ha pojkvän. Bara sagt att de ska vara ihop ett tag innan de är ensamma/sover hos varann. När min 17-åring var 15 sa hon att jag var överbeskyddande och att "alla andra får ju". Men nu när hon är 17 ser hon en del jämnåringa kompisar som låg runt och gjorde saker de egentligen inte ville och fattar att det inte var något att önska eller sträva efter. Egentligen. Nu tackar hon mig för att jag sa nej då. Hennes krav på standard har liksom blivit högre.
Jag är ingen förespråkare av totalförbud (då gör de kanske saker de inte vill ändå, bara för att trotsa). Men jag tror på att ta ett riktigt snack om vad de verkligen egentligen vill, om de tänker efter själva. Få har nog ens funderat på det. (Kan ju vara nyttigt i alla möjliga sammanhang, också för vuxna ibland). Kalla det överbeskyddande om du vill.
Det kan säkert gå åt pipan ändå, hur man än gör. Det viktigaste är väl ändå dialog, tycker jag.

jag tycker att man ska beskydda sina barn så länge som det verkar behövas. hur länge det behövs är individuellt, handlar inte om födelsenummer utan om mognad och karraktär. beskyddar man längre än vad som behövs och inte tillåter barnet att ta det ansvar det är redo för tror jag man gör både sig själv och sina barn en rejäl otjänst.

håller med dig om att det är viktigt att prata med sina barn om vad de, vill, varför, vad det kan leda till och olika alternativ, även om man inte alltid får något svar eller de svar man skulle önska tror jag det får barnen att tänka efter och det räcker långt.

Ja, jag håller med dig. Att försöka med kommunikation. Fråga den unga vad de anser om saker och ting. Varför tror du att det är 18 års gräns till myndighet, köpa/dricka alkohol, sälja cigaretter? Och varför finns det en lovlighetsålder för sex? Varför tror du att det gäller just dessa åldrar? Kan mognaden variera för olika? Hur märker man det? Var går gränsen för hur illa man beter sig mot sina föräldrar? Vad betyder respekt? Varför tror du föräldrarna hindrar de unga att göra vissa saker? Diskussionerna kan föras i det oändliga. Provade själv på denna typ av diskussion igår med 15 åringen och det kom förvånansvärt vettiga åsikter. Sen var det vissa saker hon inte hade kunskap om, t.ex att hjärnan ännu utvecklas, och att alkohol dödar hjärnceller.
Vet inte om det var nån nytta med diskussionen men jag tror hon fick en tankeställare om vissa saker.

I Ts situation skulle jag berätta för dottern vad jag var rädd för: Att hon ska göra saker hon egentligen inte vill, hamna i svårigheter hon inte är mogen att tackla (graviditet, sjukdom, krossat hjärta) och att killen skulle svika henne. Kanske har dottern inga vettiga svar på vad hon skulle göra i en sån situation. Men om hon har pratat med någon (mamma) som också varit tonåring och faktiskt bryr sig om henne kanske hon får lättare att värja sig.
Väg omständigheterna mot varandra:
Verkar killen okej (umgås lite med hans föräldrar)?
Är han shysst mot henne i vardagssituationer?
Verkar hon ha skinn på näsan nog att våga försvara sig mot honom i ett trängt läge?
Är svaren ja kanske du kan föreslå att hon går till ungdomsmottagningen och visar dig recept på p-piller, för att lugna dig innan du släpper iväg henne?
Om svaren är nej, får du väl stå ut med hennes tjat då. Hon dör inte av att vänta lite.
På UM finns det oftast bra folk som kan prata med tjejer om sånt här om de inte vill lyssna på mamma. Ring och rådfråga dem.

Tänkte bara berätta hur det har varit för mig, vad mina föräldrar bestämde om att sova över. Är 20 år nu, och blev tillsammans med min första kille när jag var 15, han var ett år äldre än mig. Jag kan säga direkt att jag kännde mig pressad av kompisar att ha sex med honom, det var något som förväntades av mig, nästan varje dag när jag kom till skolan så frågade mina kompisar om vi hade gjort det ännu osv. Till sist orkade jag inte med frågorna längre och sa att vi hade det, även om vi inte alls hade gjort det.

Jag fick inte sova med min kille föränn jag minst hade fyllt 16, men det dröjde längre än så iaf. Jag fyller år tidigt på året och vi sov tillsammmans första gången under sommarlovet. Vi hade inte sex föränn då. Visst vi hade legat och hånglat och sånt, tagit på varandra osv men aldrig gått längre.

Visst vi hade kunnat ha hur mycket sex som helst, men vi valde att vänta. Så visst kan en 15 åring själv bestämma vad hon vill. Det svåraste för mig har varit pressen, som tur var kunde jag ljuga bort den. Från killen har jag aldrig kännt mig tvingad att ha sex, vi var ju kära i varandra och älskade varandra långt innan vi hade sex. Det kändes jättebra att han sa att han älskade mig INNAN vi hade sex med varandra, och att det var han som sa det först.

Mamma har mest varit orolig för att jag ska bli gravid, så jag började äta p-piller den sommaren. Jag och den killen var tillsammans 3 år och är fortfarande vänner. Så jag ångrar inte att han fick min oskuld.

Vad man som förälder "ska" göra är ju svårt att säga, men jag kommer nog att göra som min mamma har gjort. Jag tycker att hon gjorde helt rätt.