Är ni som tycker det är tråkigt att vara f-lediga "öppna" med det eller skäms ni för det...?

Jag tyckte det var roligt i början men när det började närma sig ett år så var det långtråkigt=) Inte riktigt min grej att gå hemma och sitta vid lekplatser och vara på öppna förskolan. Och visst var jag "öppen" med det=)

Jag var helt öppen med det.

Varför skulle jag skämmas över en sån sak?

Visste att denna fråga skulle dyka upp men det kan man ju göra när det verkar vara en allmän uppfattning att föräldrarlediga mammor och pappor ska vara tacksamma för att dem kan vara lediga så länge i Sverige...

Inte så mycket fråga egentligen som påstående. Kanske skulle haft med ett utropstecken oxå. *S*
Jag skäms överhuvudtaget inte för nåt jag gör eller känner.

Jag tyckte visserligen inte att hela föräldraledigheten var tråkig, men skulle aldrig klara av att vara hemma i 1-2 år. 8 månader var jag hemma och de sista kändes verkligen långa. Jag var öppen med det.

Jag är så trött på att vara hemma nu. Min dotter är snart 10 månader.
Nu håller vi på och flyttar så det händer ju lite vilket är kul, men annars tycker jag det här lunket är så jävla tråkigt rent ut sagt. Längtar efter att få börja jobba igen. Det kommer kännas som rena semestern....

Jag är inte helt öppen med att jag inte trivs med att bara gå hemma hela dagarna, då jag har märkt på folk i min omgivning tror att jag kanske inte älskar mitt barn. (Vilke jag självklart gör!) De försöker komma med tips om vad man kan hitta på (som öppna förskolan, babysim, babysång). Men bara för att man fått barn blir man ju inte automatiskt intresserad av att gå på såna aktiviteter.

Hade faktiskt en diskussion om detta med en kvinnlig kollega som hade precis samma uppfattning som mig: Man älskar inte sitt barn mindre för att man vill vara någonting annat än mamma ett tag!

Jag var hemma på heltid i 5 mån och efter det har jag och min man delat 50/50 på föräldraledigheten. Nu är sonen 13 mån. det har varit helt perfekt. Det är kul att jobba och kul att vara hemma när man får variera så.
Jag har också varit öppen med att jag tycker det är skönt att växla. Tycker inte man ska skämmas för att man mår bättre som människa av att få jobba lite också.

Jag tycker ändå att det beror på. Jag skäms inte eller tycker att det är dåligt av mig att ha tråkigt, men jag kanske ändå inte pratar med alla om allting. Jag började jobba tio dagar efter förlossningen och har trivts jättebra med det (eller jag pluggade, men var borta hemifrån sex timmar per dag i alla fall). Min sambo var pappaledig från början. Ibland kunde någon med en medkännande ton fråga om jag inte saknade min bebis på dagarna, och jag tror att jag i början höll med dem mer än jag borde ha gjort, sade att man får bita ihop, för det är ju inte många familjer som har råd att vara hemma båda två eller någonting sådant, men egentligen trivdes jag ju väldigt bra. Det var jättekul att komma hem till vår lilla filur på eftermiddagen, men jag hade skitkul i skolan också, och det var inte så att jag gick och tänkte på henne hela tiden.

Jag är så öppen så tyvärr kräks snart min omgivning på mig

Jag har hittat en skön blogg, en anonym.. Det är så jävla tröstande att läsa den, för jag känner igen mig i så mycket! morduktig.blogspot.com/