• Kajee

    Äpplet faller inte långt?

    Jag undrar en sak med tanke på att mina barn har fått en ny utökad familj. Exet har nämligen flyttat ihop med en ny kvinna och hon har med sig två barn i boet, 13 och 15 år gamla. Jag tycker att hon verkar vara en jättebra person och tycker att det känns skönt att veta att hon behandlar mina barn på ett bra sätt.
    Däremot har mina barn lite problem med sina nya "syskon" De fungerar inte alls ihop. Mina egna barn har alltid kommit bra överens och syskonbråk är sällsynta. Och om jag ska vara ärlig skulle jag inte vilja att mina barn umgicks med barn som beter sig som de här två om jag hade ett val.
    Det är alkohol, rökning, komma hem klockan 3 på natten, dålig respekt mot sin mamma, mobbning av andra barn i skolan (inte mina dock) och en massa annat.

    Nu slog det mig plötsligt... Varifrån kommer sånt här? På något sätt - borde inte en förälder ha något med utvecklingen av ett barn att göra? Jag är kluven eftersom jag tycker att barnens mamma verkar göra så gott hon kan, men resultatet?

    Vad tror ni?

  • Svar på tråden Äpplet faller inte långt?
  • Fillay
    Kajee skrev 2008-09-02 14:02:33 följande:
    Det är alkohol, rökning, komma hem klockan 3 på natten, dålig respekt mot sin mamma, mobbning av andra barn i skolan (inte mina dock) och en massa annat.
    13 och 15 år gamla?! OJ!! Jag är kanske fördomsfull, men självklart tror jag det beror på föräldrarna när så unga människor uppför sig på det sättet.. Fast du vet kanske inte så mycket om dessa barnens pappa?
  • Chivasreal

    Måste det komma från föräldrarna? Det kanske är dålig tillsyn det handlar om? Om du känner så skulle jag vänta med flytta ihop.

  • Fillay
    Chivasreal skrev 2008-09-02 14:32:20 följande:
    Måste det komma från föräldrarna? Det kanske är dålig tillsyn det handlar om? Om du känner så skulle jag vänta med flytta ihop.
    Dålig tllsyn handlar väl om föräldrarna det också?
  • Chivasreal

    ja självklart jag menar det kanske inte är ärftligt utan tillåter man sina barn 13,15 år vara ute till 3 på natten så är det väl tillsynen av föräldrarna det handlar om?

  • Kajee

    Jp precis - det hör ju liksom ihop med föräldrarna kan man säga. Deras pappa är knappt närvarande. Han bor långt härifrån och har barnen var tredje helg.

    För min del är det alldeles för tidigt att ha såna "fritidsaktiviteter" i den åldern. Visst kan det hänga ihop med ett visst tonårstrots, men jag vet inte min äldsta dotter är 13 (precis som exets sambos yngsta) och hon är inte i närheten av alkohol, rökning eller att dejta 19-åringar.
    Jag kanske har tur med så "ordentliga och tråkiga" barn, men jag vill ju gärna tro att det till viss del hör ihop med att jag har koll på vad mina barn sysslar med etc

    (Vill också påpeka att det är exets sambo och hennes barn det rör sig om. Det är alltså inte JAG som överväger att flytta ihop med någon.)

  • Kajee
    Chivasreal skrev 2008-09-02 14:43:06 följande:
    ja självklart jag menar det kanske inte är ärftligt utan tillåter man sina barn 13,15 år vara ute till 3 på natten så är det väl tillsynen av föräldrarna det handlar om?
    Ja jag menar ju inte direkt att det skulle vara någon ärftlig gen de har fått precis...
  • thelim

    Barn reagera olika på separationer. Hennes barn, med en frånvarande pappa( enligt Ts )kan må dåligt av alla förändringar och ge utrycket på detta sätt. Det behöver inte vara "fel" på mamman utan "livssituationen" gör det. De kanske är väldigt mjuka innerst inne men är rädda för att plocka fram det. Vi människor är så olika i våra reaktioner.

    Dessutom, att vara ensam mamma med hela ansvaret själv är inte lätt. Orka vara konsekvent hela tiden utan stöd är skit svårt.

  • Chivasreal

    ja jag har oxå varit ensam med 3 barn då pappa bott 30mil ifrån oss men man måste ändå försöka hålal vissa gränser visst jag förstår det är lätt å inte orka men för ens egen skull är det bättre å försöka på bästa sätt å till 3 på morron är lite å ta i tycker jag.

Svar på tråden Äpplet faller inte långt?