15-årig dotter har träffat en 20-årig kille - från Bulgarien...

Jag skulle nog reagerat på precis samma sätt som TS.

Hos mig finns också tanken att man inte vet om killen tagit sig hit till Sverige för att genom relationen till din dotter kunna bosätta sig här och få ett mycket bättre liv (ekonomiskt) här än i Bulgarien.

Det var så bekanta från ett annat fd öststatsland gjorde när de ville ta hit sina vänner och släktingar. Bl a så tog de hit en ung kvinna från sitt hemland, som formligen slängde sig över min bror och ville gifta sig med honom, trots att hon visste om att han hade en sambo!
När min bror artigt tackade nej till giftermål så satte hon in en kontaktannons i lokaltidningen där hon talade om att hon var ute efter att gifta sig med en svensk.

Åldern har ingen betydelse.

Dock så tycker jag din plan om att lära känna honom är HUR BRA SOM HELST!!
Ni fick en väldigt dålig start och det din dotter gjorde var fel och dumt, men hon lär aldrig göra om msistaget igen.

Så sätt dig ner och var trevlig emot både honom och din dotter och säg "Låt oss börja från början, berätta för mig vad ni känner och tänker".

Tycker du hanterat detta jätte bra hittils.
Puffar

Av en massa olika orsaker vet jag detta till 100%.

Den största orsaken är att min dotter aldrig är ute, annat än i skolan. Hon sitter framför sin dator och spelar wow och pratar med sin "kille". Det har inte spelat någon roll hur mycket jag än tjatat på att hon ska ta sig ut i verkligheten, hon sitter kvar där hon sitter. Internettiden har begränsats, men då har hon förflyttat sig till tvsoffan istället. När, var och hur skulle hon hinna ha sex, om hon nu inte har det på en toalett i skolan förståss.....

TS, förstår din oro och tycker att du gjorde helt rätt att åka till hotellet!

Men jag måste skriva en sak. Jag var 15, han 18 när vi träffades på nätet. Pratade i ett och ett halvt år och var helt förälskade. När jag var 17 åkte jag till Australien på språkresa. Oanande föräldrar visste inte varför jag ville just dit. Vi träffades och blev hur kära som hellst. Två år senare gifte vi oss, och fyra år senare (nu) har vi fått en son! Han är mitt livs kärlek trots att jag var ung när vi träffades och oerfaren och allt det där. (Och jag har immigrerat till Australien också .)

Det här KAN vara hennes livs kärlek. Jag tycker absolut att du ska försöka lära känna honom, låta dem dejta (naturligtvis ska hon sköta skolan som prio 1, men jag vet att det inte är lätt, hade själv ett år kvar på gymnasiet när vi träffades). Det kan bli jättebra. Eller så blir det dåligt och då har du låtit din snart vuxna dotter avgöra det själv, och kan finnas där för henne som stöd!

Lycka till och hoppas det blir bra!!

När jag var 14 träffade jag kille som var 18. Vi smög också i början och det hela uppdagas när jag inte åkte till fotbollsträningen som jag sagt utan hem till honom ochsen inte kom hem... Mamma blev förstås jätte rädd och orolig, det förstår jag idag. Hon försökte också förbjuda, och hotade tom att anmäla honom för sex med minderårig (trots vi inte hade haft sex). Men sen lugnade hon ner sig, förstod att ju mer hon förbjöd och gav mit utegångsförbud, desto närmare drogs vi mot varandra...
Istället ändrade hon linje, och inte förrän på äldre dagar har jag kommit på hur smart hon va. Istället för att förbjuda oss att träffas bjöd hon istället hem min kille och mig på mysiga middagar på helgen, och lät oss umgås hemma hos mamma o pappa. På sommaren när vi skulle åka på semester bjöd hon med min kille, istället för att riskera att jag ville stanna hemma själv.
Jag kommer ihåg att jag kände mig så stor och vuxen när mamma bjöd hem mig och min kille på "vuxen" middagar, och tyckte hon var hur schysst som helst som lät honom vara hemma hos oss så mkt han ville på helgerna osv MEN...hon var ju bara smart, hon hade FULL koll på oss och vad vi gjorde! Och dessutom höll hon ju mig borta från de allra första fyllorna för jag lekte vuxenliv med min kille

Hur gick fikan då med dom?

Men jag vill ju inte att ongen ska emigrera....då blir jag ju lissen i ögat! *skoj*

Tack för dina tankar och för att du delade med dig!

Jo, jag och dottern åkte i ösregnet och hämtade killen för en fika nere på stan. Det gick bra. Han verkar vara en fin kille med sunda tankar om det mesta. Jag fick tillfälle att ventilera mina tankar om hur dom skött det hela och han höll med om att det var dumt att inte blanda in oss i det här.
Han sa också att han hade full förståelse över att vi "stormat" in på hotellrummet och faktiskt över hur dotterns biopappa agerat. Hade en svensk man tagit sig till Bulgarien och fått med sig en bulgarisk tjej till ett hotellrum hade det inte stannat vid vad som hände här....det var hans egna ord. Jag vet inte.

Hur som helst så är arbetstillståndsansökan på väg. Han har gett upp det här med att få hyra en lägenhet, utan verkar fundera på att investera i en bostad. Fast det var väldigt dyrt i jämförelse med i Bulgarien sa han....*l*....

Han har många tankar om framtiden. Många vägar öppna angående sysselsättning. Studier till tandläkare eller ekonom. Arbete, han har många kontakter i Bulgarien vad gäller tekniska saker som mobiltfner och sånt; skulle kunna öppna en butik och direktimportera sånt....Ja. Han har funderat lät det som.

Innan han kom hit låg han i det militära, i flottan, då är man borta i 4 månader och på Tisdag åker han hem för att åka på ytterligare en resa. Medan han är ute på sjön ska han fixa det sista som behövs fixas och sedan vill han komma tillbaka hit för att starta sitt liv här.

Allt känns helt okej.
Det kommer att finnas regler när det gäller deras umgänge om den dagen kommer att han flyttar hit.
Det förklarade jag noggrant, och han höll med och förstod - sa han *l*

Nu har vi problemet kvar att berätta för dotterns biopappa hur allt ligger till. Han är helt inne på att stoppa eventuella arbetstillstånd osv...han har beslagtagit datorn och knäckt dotterns lösenord till hotmail och Msn. Han har sparat och skrivit ut alla mejl mellan dottern och killen. Dessutom har han bytt lösen och login så att hon inte kommer att komma åt det igen....?! Vad som händer när hon märker det orkar jag inte ens tänka på.

Va skönt att det verkar vara en vettig kille i allafall. Tycker han verkar sund med hur han tänker och vill i livet.

Önskar er all lycka till

Usch o fy för dotterns biopappa som har snokat så mycket i dotterns privatliv. Kommer bli hus i helvete när hon får reda på det! Tycker så synd om henne
Tur att hon har dig iaf som har lite vett i skallen och hanterar detta på bästa möjliga sätt!

Oj oj oj. Om min pappa hade gjort så så hade jag aldrig pratat med honom igen säger jag ju bara. Det är faktiskt väldigt fel gjort av dotterns pappa! Väldigt respektlöst. Och ja... det bevisar ju för dottern (i hennes värld) att hon hade rätt i att inte tala om det för er från början.

Ts, är så glad i alla fall att det gick bra på fikat! Som ovanstående skrev, skönt att din dotter har dig som en vettig person i allt det här i alla fall!

Att pappan fick spader är ju inte så märkligt men han kan ju inte stanna kvar i sin affekt. Tror han dotter är 12 fortfarande? Han skapar nya problem som inte verkar funnits innan och riskerar att sabba relationen till dottern. Du bör prata med honom så han sansar sig. Hon är på väg att bli en ung kvinna nu. Lycka till!

Hur har det gått TS?

Jag tycker att du har agerat väldigt klokt och rätt. Man kan aldrig förbjuda, men sätta gränser är väldigt vettigt. Genom att träffa honom har du också visat dem respekt och välvilja.

Dotterns pappa däremot har gått över alla gränser. Förstår att han är orolig- men det löser inget utan skapar nog bara mer problem.

I ett sånt här läge gäller det nog att skapa en bra relation till sin tonåring- som du gjorde, för att bygga relationer, få förtroenden och vara delaktig, kunna hjälpa henne att inte göra felaktiga beslut.
Pappans övertramp här kan vara riktigt svåra att reparera. Hur ska de kunna lita på varandra i framtiden?

Jag vill börja med att ge ts cred för sitt agerande och resonemang. Jag förstår att du blev skitorolig när du fick reda på att din dotter befann sig på ett hotellrum med en kille/man som hon träffat på internet, och jag förstår att det i den situationen inte fanns någonting annat att göra än att storma hotellrummet.
Att du ändå är storsint och vuxen nog att ta din dotters känslor för den här killen på allvar, och vilja ge honom en chans, tycker jag är jättebra och din dotter borde vara stolt och glad över att ha en sådan mamma! Jag tror att få mammor skulle klara av att ´resonera så klokt i en sånhär situation, det är lätt att låta känslorna och oron ta över.

Jag tror att det är jätteviktigt att du förklarar för din dotter varför ni handlade som ni gjorde, så att hon förstår allvaret i situationen. Nu råkade den här killen vara schysst, men han hade lika gärna kunnat vara någon med mycket obehagligare avsikter och då hade din dotter varit helt utlämnad åt hans vilja.
Jag tycker även att du i framtiden gör rätt om du är lite reserverad i förhållande till den här killen och ifrågasätter hans avsikter, även om din dotter mycket väl kan reagera med att hon tycker att du lägger dig i lite för mycket. Det är lätt att bli lurad när man är förälskad, det har ingenting med ålder att göra... Att träffa honom för en fika är en utmärkt idé.

Jag vill inte skrämma upp dig, men jag har själv erfarenhet av att bli rejält blåst av en internetförälskelse i mina tidiga tonår, och för mig slutade det tyvärr i ett trauma som har tagit många år att bearbeta.
Jag var väldigt mogen för min ålder och fann inget intellektuellt utbyte bland mina jämnåriga, varken hos killar eller tjejer. Jag kände mig som en outsider, och det naturliga blev därför att jag sökte mig till äldre. Kanske är din dotter likadan?
Via en internetsajt för ungdomar kom jag i kontakt med J, en kille i de yngre tjugoåren. Vår mail- och chattkontakt blev genast väldigt intensiv. Jag förundrades över hans vackra formuleringar och mogna tankegångar, och jag tyckte att han "såg" mig. Ganska snart började vi prata i telefon med varandra. Vi kunde sitta i telefon flera timmar per dag. Han sjöng och spelade egenskrivna sånger till mig på sin gitarr och sa att han var förälskad i mig, men betonade hela tiden att jag var för ung och att vi helt enkelt inte kunde ta saken vidare.
Det tog hela två år av intensiv kontakt innan han "helt enkelt inte kunde hålla sig längre" och vi bestämde oss för att träffas.
Den första gången vi träffades var allt fantastiskt. Vi småpratade, kramades och kysstes. Jag trodde att han var förälskad. Jag reflekterade inte över det faktum att vi träffades på ett väldigt avskilt ställe, där ingen han kände kunde se oss. Jag var ju kär...
Någon vecka senare bjöd han mig hem till sig. Han bodde en timme bort med tåg, och erbjöd sig att betala biljetten. Jag ljög för mina föräldrar att jag skulle till en kompis över natten, och åkte dit. Han kom inte och mötte mig vid stationen utan förklarade den ganska krångliga vägen på telefon, men jag reagerade inte på det heller.
Kvällen började bra men slutade med en fullbordad våldtäkt. Efteråt gav han mig pengar till tågbiljetten hem.
Jag kände sådan skam att jag försatt mig i en sådan situation att jag aldrig anmälde. Jag tyckte att jag fick skylla mig själv. Dessutom kunde jag aldrig få bilden av lugna, poetiska, välartikulerade, roliga J att gå ihop med en våldtäktsman. Så jag la skulden på mig själv istället.

Jag tror tyvärr inte att min historia är särskilt ovanlig. Det finns nog många män därute som med utarbetade tekniker kämpar som J för att få en flicka så mycket på fall att de inte vågar anmäla när brottet väl är begått. På samma gång som han våldtog mig krossade han ju mitt hjärta och mina innerligaste tonårsdrömmar. Han våldtog inte på en gång utan byggde först upp min tillit och mitt förtroende för honom. En mycket förfinad brottsmetod...

Jag vill som sagt inte skrämma upp dig men tycker att du har all anledning att vara på din vakt. Dina tankar om vad en snygg kille från andra sidan kontinenten har för avsikter med just din tonårsdotter är befogade, och jag tycker att du har rätt att kräva utförliga svar på det.
Man kan känna sig oerhört vuxen och mogen som 15 åring, men man är faktiskt fortfarande ett barn, och de inre sår man kan ådra sig i god tro är något man kan behöva bära med sig hela livet.

Jag önskar dig all lycka till, och ursäktar för ett långt inlägg men jag vill bara förklara att de metoder som våldtäktsmän använder sig av på internet kan vara långt mer förfinade än vad man kanske kan tro.

Jag skulle vara på min vakt mot den här killen,
det verkar högst märkligt att han som 20 åring ingår en relation med en 15 åring från ett annat land.
Jag tror att han har andra avsikter än vad hon har tyvärr.

Tja, ville han ha någon att gifta sig med, så skulle han inte ta en 15-åring.