miralda

Äldre 7 Sep 19:41

21 svar

NI med förlossningsskräck ( inför eran första förlossning?)?? Hur gick det?

Jag är gravid och är livrädd för smärtan vid förlossningen!
Att inte kunna hantera den,tappa kontrollen och att jag inte tycker smärtlindringen hjälper tillräckligt.

Jag har nu förberett mig optimalt med att läsa, aurourasamtal, planering av smärtlindring osv.
Så nu är det bara att vänta.....

Hoppas ju på att jag kan gå därifrån och tycka att det inte va så farligt som jag väntat!?

Undrar om nån känt liknande och vill veta vad ni tyckte om förlossningen?

Var det värre än du trott?
Vart det som du tänkt med smärtlindringen?
Vad gjorde du för att förbereda dig?

Tacksam för MÅNGA inlägg

EmmaRoSa

Äldre 8 Sep 12:03

#11

Jag va också såklart nervös men när det började närma sig så va jag cool lugn och tänkte det finns ändå inget jag kan påverka speciellt utan det får bli som det blir, när det sedan startade så fann man sig i det liksom och jag tyckte absolut inte det va så farligt utan har bara positiva minnen från min förlossning och fast det tog 27 timmar allt som allt skulle jag lätt kunna göra om det man får ju världens finaste lilla barn det är en positiv smärta som man får någonting utav.

Lycka till och tänk inte så mycket på det slappna av och ta det som det kommer det gjorde jag och allt blev super bra..//Emma

Eisa

Äldre 8 Sep 20:22

#12

Var skiträdd men fick världens lättaste förlossning.

Eisa

Äldre 8 Sep 20:24

#13

Var det värre än du trott?
NEJ, mycket bättre! Gick fort och inte så värst ont.

Vart det som du tänkt med smärtlindringen?
Ja. Fick EDA men hade inte behövt om jag vetat att det inte skulle bli värre.

Vad gjorde du för att förbereda dig?
Oroade mig

natalie72

Äldre 8 Sep 21:45

#14

Var, liksom du, jätterädd för just smärtan och för att spricka. Gick i samtal (här i malmö kallas de för Mathilda) och var helt övertygad om att jag på något underligt vis skulle dö av smärtan (fast intellektet sa att så säkert inte var fallet)

Jag förberedde mig som sagt genom dessa samtal, besök på förlossningen, böcker osv. Har ett stort kontrollbehov, och måste få känna att jag förberett mig så gott det går.

Låg inne 3 veckor på BB för lindrig havandeskapsförgiftning (kanske ödet- så att jag fick tid på mig att vänja mig... ) och jag måste säga att förlossningen blev mycket bättre än väntat. Visst gjorde det ont, men det gick att hantera. Hade tillsammans med BM under samtalen skrivit en förlossningsplan som jag var nöjd med och det kändes bra.

Vad gäller bedövning hade jag först värmedyna och akupunktur (hjälpte sådär...) petidin (för att bli lite lugnare och mer avslappnad), lustgas och epidural. Tyckte att detta funkade bra!

Dock blev jag väldigt uppjagad och ville inte mer, strax innan det var dax att krysta, men jag tog mig igenom det också.

Nu i efterhand känns det toppen att ha gått från att tro att man ska dö/vilja övertala bm om snitt till att faktiskt se fram emot nästa förlossning (som är beräknad till den 24/9)

Visst är jag lite nojjig nu också (i första hand för att det ska gå så fort att jag inte hinner få smärtlindring) men jag ser ändå fram emot förlossningen, det är, trots att det inte är smärtfritt, en fantastisk upplevelse, som avslutas med att den finaste bebisen i världen kommer!

Sorry att det blev ett långt inlägg!
Stort lycka till!!

miralda

Äldre 8 Sep 22:01

#15

Det va just en sån berättelse man vill höra

Känner igen mig i det du skriver.
Hoppas jag får en liknande positiv upplevelse som du bara

jag har oxå fått träna lite - blev inlagd ett dygn med dropp på förlossningen i v 33.
Och det gav mig en positiv bild av förlossningen, personalen och rutinerna. Tror det var väldigt nyttigt för mig.

Kul att det gick bra fr dig. Och hoppas det blir minst lika bra denna gång. Hoppas jag hinner före dig (jag e beräknad till den 8/10).
Vill bara få det överstökat nu, och få träffa MITT efterlängtade barn!
Tack o lycka till!

natalie72 skrev 2008-09-08 21:45:45 följande:

Var, liksom du, jätterädd för just smärtan och för att spricka. Gick i samtal (här i malmö kallas de för Mathilda) och var helt övertygad om att jag på något underligt vis skulle dö av smärtan (fast intellektet sa att så säkert inte var fallet)Jag förberedde mig som sagt genom dessa samtal, besök på förlossningen, böcker osv. Har ett stort kontrollbehov, och måste få känna att jag förberett mig så gott det går.Låg inne 3 veckor på BB för lindrig havandeskapsförgiftning (kanske ödet- så att jag fick tid på mig att vänja mig... ) och jag måste säga att förlossningen blev mycket bättre än väntat. Visst gjorde det ont, men det gick att hantera. Hade tillsammans med BM under samtalen skrivit en förlossningsplan som jag var nöjd med och det kändes bra.Vad gäller bedövning hade jag först värmedyna och akupunktur (hjälpte sådär...) petidin (för att bli lite lugnare och mer avslappnad), lustgas och epidural. Tyckte att detta funkade bra!Dock blev jag väldigt uppjagad och ville inte mer, strax innan det var dax att krysta, men jag tog mig igenom det också.Nu i efterhand känns det toppen att ha gått från att tro att man ska dö/vilja övertala bm om snitt till att faktiskt se fram emot nästa förlossning (som är beräknad till den 24/9)Visst är jag lite nojjig nu också (i första hand för att det ska gå så fort att jag inte hinner få smärtlindring) men jag ser ändå fram emot förlossningen, det är, trots att det inte är smärtfritt, en fantastisk upplevelse, som avslutas med att den finaste bebisen i världen kommer!Sorry att det blev ett långt inlägg!Stort lycka till!!

asfaltsblomman

Äldre 9 Sep 21:11

#16

jag var LIVRÄDD inför förlossningen, faktum att jag var så rädd att jag tvekat att bli gravid.

Min förlossning blev inte alls sså hemsk som jag trodde, blev aldrig rädd, fick inte en gnutta panik som jag trodde. jag klarade av smärtan bra genom att koncentrera mig på andningen när jag hade värk.

hade ingen smärtlindring förutom ryggbedövning och den verkade bara a 45 min eftersom den sattes så sent, sen var det dags att krysta

var JÄTTE förvånad efteråt att det inte var så dödshemskt som jag fått det beskrivit det för mig..

finns förlossningsbrev i min blogg om du vill ha lite positiv enegi

miralda

Äldre 10 Sep 12:53

#17

Shit vilken bra historia!
Hoppas bara det blir nått liknande för mig! 4 v kvar till BF idag

Tack för din positiva energi

asfaltsblomman skrev 2008-09-09 21:11:33 följande:

jag var LIVRÄDD inför förlossningen, faktum att jag var så rädd att jag tvekat att bli gravid.Min förlossning blev inte alls sså hemsk som jag trodde, blev aldrig rädd, fick inte en gnutta panik som jag trodde. jag klarade av smärtan bra genom att koncentrera mig på andningen när jag hade värk.hade ingen smärtlindring förutom ryggbedövning och den verkade bara a 45 min eftersom den sattes så sent, sen var det dags att krysta var JÄTTE förvånad efteråt att det inte var så dödshemskt som jag fått det beskrivit det för mig.. finns förlossningsbrev i min blogg om du vill ha lite positiv enegi

L0ved

Äldre 12 Sep 14:42

#18

Jag trodde praktiskt taget att jag skulle dö av att föda barn. Fick panik bara jag tänkte på det. När det väl körde igång så ville jag bara ha mitt lilla knyte i min famn. Det var inte alls så farligt som jag trott, visst det tog lite tid, det gjorde ont men inte jätte ont. Smärtlindring hade jag knappt planerat men jag fick Pethidin (stavning?) vilket gjorde min förlossning till en bra upplevelse. En timme efter förlossningen efter att ha duschat och så kom jag in på rummet igen och sa att jag gärna skaffade fler barn =)

agirlnamejassa

Äldre 28 Mar 22:49

#19

Var det värre än du trott? ja mycket bätte än ja kan ana.

Vart det som du tänkt med smärtlindringen? ja hade ingen tanke alls ville testa lustgas vågade ej men till sist tog ja den underbart där i mot var ja så borta då det va obehagligt ingen kontroll + smärta juppi.

Vad gjorde du för att förbereda dig? ingen var livrädd men tog lustgas så jag blev lungare.

Min förlossing började för 2 år sedan kl 10.00 på mogronen började med aty jag var bajsnödig ville gå och bajsa och kom lite värk men försvan igen så jag satt och hoppades på att förlossingen var på väg men vågade inte chansa eftersom vattnen går ju alltid får man höra så ja gick hemma smärtan blev värre och värre så tog en panodil hjälpte ej ringde förlosingen/bb dem sa ta ett bad ut och gå så jag var smart nog och rignde barnmokan förklarade för henne hur ja kände så hon sa det är på g men ja väntade lite till till sist hade ja s ont att ja måste in då åkte ja in kl var då 15.00 kom in på förlossingen direkt fick sådan sak på magen som mäter hjärtljudet dem såg ja hade värkar starka värkar så dem sa inget så mycket utan dem tog bara en vit rock till mig och ett blåt armband då fattade jag att det va kört jag visste ja skulle födda innan dem sa något till mig så skulle dem kolla hur mycket jag var öppen dem sa 8 cm, ja fick panik ja vill inte sa ja började gråta skicka ha mig för ja ville att det skulle ta längre tid så jag hand andas ta det lite lungt så jag jag att ja måste krysta så dem fick ta mitt vatten d¨när dem gjorde det så började helvetet dem hörde inte ehsn hjärtljud och det va gönt i vattnet jag hade havandeskapsförgiing och förlossingvärkar så sa dem han måste ut nu så dem satt elektån på hand huvud plus ja hade frörlsoingvärkar jätte hård mage som en fotboll, ont i ryggen, värkara kännde precis som du kräckte och kräkte för ja blev i gång satt mitt i min krystvärkar för ja hade ej s¨starka krysvärkar plus sugklocka för ja orkade ej krysta ut han dem vnde på mig och hade sig hållde fast mina ben och allt möjligt när dem dog ut han så bärndes det bara lite ingen fara alls han var ute på 45 min så fårn krystvärkarna började tills han var ute tog 45 min sen fastnade min moderkakka så dem dog och hade sig hon la sig på min mage .m.m dem sa kommr den inte ut nu blir det akut operation dem kom ut tillsist.

ja är inte helt nöjd med min förlossing eftersom dem förklarade inget satt iång mig utan att säga något jag ville ha mer infeo plus var helt borta på lustgas, ja fick på svagaste så hade kunat födda utan tog mest lustgas för jag var så rädd. dennna gången kommer ja ej vara så rädd utan mer rädd för msärtan ;) men men klarar mer än vad man tror :)

lovea01

Äldre 2 Apr 22:57

#20

Hej! När jag va gravid för första gången så oroade jag mig mycket för förlossningen och hur jag skulle bli. Skulle jag bli arg och bråka med min man eller skulle jag vara lugn och andas mm. Mycket tankar. Men sen när förlossningen väl va där så gick det så snabbt att jag inte hann tänka speciellt mycket. Då tog förlossningen ca 2,5 timma sammanlagt. Så efteråt kände jag inte riktigt att jag hade hunnit med och fick förlossningsdepression och tänkte mycket på hur det hade gått. Med andra barnet däremot va förlossningen väldigt långdragen och ville inte riktigt sätta igång, utan fick promenera runt och hinnsvepning och hela faderullan... Hemskt. Tog 13 timmar och gick väldigt segt i början innan jag fick hjälp på sjukhuset. Så nu kan jag faktiskt erkänna att jag är riktigt nojig över hur det ska gå denna gången. Vill inte ha en förlossning som andra gången, så känner att jag ska vara hemma så länge som möjligt den här gången och slappna av och inte oroa mig för mycket. Vilket är lättare sagt än gjort:) Men hellre hemna än att gå runt på sjukhuset och det drabbar upp hela tiden och går segt, så kanske det går bättre om man är hemna så länge man kan innan man åker in. Men eftersom jag haft både snabb och långsam ich svår förlossning så är jag mest orolig för tänk så åker jag in för sent men vill heller inte åka in för tidigt... Så lite klurigt men det är ett tag kvar så man känner kanske sen.,. Har glömt, känns aldrig som att man vet riktigt hur man ska göra och så, alla förlossningar är olika! Men ett tips jag kan ge son funkade superbra för mig va att skriva ett förlossningsbrev! Bsrnmorskan följde det till punkt och pricka och kände verkligen att jag fick med all min planering och det kändes tryggt när man blir lite snurrig under förlossningen och inte vet vad man ska göra när det gör så ont! Men lustgas funka fint tycker jag, inget mer, så naturligt don möjligt :) men skulle inte klara mig utan den!!

lovea01

Äldre 2 Apr 23:00

#21

Sen kan man aldrig förbereda sig för förlossningen! Det blir oftast inte som man tänkt sig, men att läsa på är bra, speciellt om vad det finns för hjälpmedel mm. Så ifall bm frågar dig vill du ha "det" nu, så vet du vad det är och riskerna och fördelarna osv :)

NI med förlossningsskräck ( inför eran första förlossning?)?? Hur gick det?

INNEHÅLL