Tog ni med era män/respektive till aurorasamtalet?

Tillägg: Jag skulle ju självklart ta med mannen om jag gick dit för att prata om förlossningen, det är ju något som rör oss båda, men nu var det ju inte därför jag var där så då kunde han stanna hemma

Min ska inte följa med..
Är det bara jag som har en sambo som oftast inte säger någonting.
Han skulle inte vara något större stöd för mig där eftersom han ändå bara skulle sitta tyst.
Han frågar aldrig något när vi är hos BM eller när vi var på ultraljudet.
Missförstå mig inte, jag älskar honom men jag vet inte om han gör så mycket nytta just i detta sammanhang.. hehe..

Min fru fick faktiskt stanna hemma när jag va på aurora samtal..
Första gången va hon med med jag blev så arg för BM försökte få henne att övertala mig till vaginal förlossning - som NATURLIGVIS slutade med bråk mellan oss...

- hon sa till min fru - att det är ju även ditt barn så du borde ju oxå få bestämma...

GAH - men det är MIN kropp och MIN förlossningsRÄDLA det handlade om...
(när frugan själv väljer att vara gravid å föda får hon bestämma helt själv - vilket ALDRIG kommer ske)

Och min fru vill helllst att jag föder naturligt - men låter ju mig bestämma NU

Var på Aurora fyra gånger. Maken var med en gång, det var BM (världens underbaraste som hjälpte massor) som föreslog det. Vi pratade mycket hemma men av någon anledning kände jag mig mer bekväm att gå själv så det blev så.

Imorgon är det dax och min man ska följa med.

Är lite nervös inför samtalet.
Vill så gärna ha snitt och har inte så mycket tid på mig då jag födde för tidigt förra gången.
Jag vill liksom bara ha en läkartid och att det är klart sen.

Känner för att njuta de veckor som är kvar av graviditeten, utan att behöva oroa mig för hur jag ska föda.

Doris6: Kan du inte skriva här i tråden igen imorgon lite om hur det gick och hur det kändes? Om du har lust naturligtvis.

Hade med min man på båda samtalen hos aurorabm - vilket var tur eftersom jag under det första samtalet inte fick fram ett ord utan bara tokgrät och var helt förstörd - han fick prata och berätta hur rädd jag var (vilket hon också såg på mig). Efter första samtalet fick vi läkarbesökstid och sedan var vi iväg på ett lugnt andrabesök hos aurorabm.
Hoppas det går bra för er imorgon ts!

tack för all uppmuntran!

Jag berättar hur det gick imorgon!

Är hemma från samtalet.
Fick träffa en jättetrevlig BM som verkligen lyssnade och tog sig tid.
När hon läste ur min förlossningsjournal blev jag jätteledsen, och bölade en hel del.

Min man var med och det kändes naturligt och jättebra.

Fick en läkartid redan på tisdag för snittbedömning och en ny tid för samtal med BM då vi ska göra upp förlossningsplan OM det inte blir snitt.

Men det ska det bli!

TS: Det var skönt att höra att det gick så bra. Då hoppas vi att snittbedömningen på tisdag blir lika bra.
I mina hemtrakter kommer man tillbaka till Aurora oavsett vilket beslut det blev om snitt/ej snitt och gör en förlossningsplan enligt beslutet. Så man kan få en förlossningsplan för snittet också där man kan få med sina önskemål (ex att man får sätta in katetern efter ryggbedövning).

Lycka till!

Jag gick själv de flesta gångerna då det handlade om min förlossningsrädsla och mitt beslut. Jag ville gå själv. Han var med vid två tillfällen tror jag. En gång för att han skulle berätta om hur han hade upplevt den förra förlossningen och hur allt kändes för honom och den andra gången kommer jag inte ihåg varför.

Jag ska till aurora 1okt och mannen följer med, han har varit med på alla vanliga bm besök också. Det är faktiskt hans barn också =)
Sen så pluggar han på karolinska och pratar "deras språk" och jag är jätte rädd för sjukhus och vita rockar Så han följer alltid med när jag ska till läkaren, men det känns jätte bra, han är den som känner mig bäst och kan förklara på ett helt annat sätt än vad jag själv kan

jag skulle absolut inte vilja ha någon annan där jag vill vara själv.

jag ska ta kontakt med de ,ajg mår jätte dåligt psykiskt jag måste få hjälp så för mig det handlar inte om förlossning diriket därför vill jag inte ha honom med mig.

Vårat var nu ett med överläkaren som handlade om förlossningen, nu vart det inte som jag trodde, han satt bara tyst i ett hörn och sa att jag bestämmer själv =) men det gick så bra så ändå =)

Jag var på samtal idag o hade min sambo med och det var verkligen jätteskönt, nån o hålla i handen:)

Ska till aurora den 18:e och har tänkt gå dit själv. Blir dock lite funderam när typ alla andra verkar ha respektive med sig.. men å andra sidan är jag så rädd för själva förlossningen utan vill mest klargöra att jag vill bli igångsatt. V. 37+0. För de gör det ju inte tidigare och jag vill inte vänta en dag längre än nödvändigt. Är ju dock mest rädd för vad som kan hända barnet i magen och inte när det kommer ut.

Men är helt klart nervös inför samtalet. Bara jag som vill ha igångsättning? Är mer rädd för kejsarsnitt av vaginalt men vill få ut bebis snartast möjligt när han är fullgången. Om han inte själv bestämmer sig (och klarar av) att komma tidigare.