Det har hänt så mycket sen sist både i mitt privatliv och med sökandet efter min biologiska mamma så man kan säga att jag inte riktigt orkat skriva om det men nu känner jag mig redo eller vad man ska säga :P
Sen jag var på familjerätten har det hänt jättemycket. Vi pratade om hur jag kände om att vara adopterad och hur mina adoptivföräldrar är och hur jag kände efter att fått läsa mina papper och lite hur jag mådde just nu rent allmänt. Vi kom iallafall fram till att hon skulle skriva och skicka ett brev till min biologiska mamma där hon berättade lite om mig och att jag gärna ville träffa henne antingen på familjerätten med min kontakt eller bara vi två och lite sånt. På nåt sätt iallafall. Och det skickade hon i slutet av oktober ungefär. Men varken min kontakt eller jag hörde nånting från min biologiska mamma så jag blev ju lite osäker på om det kommit fram och så. Under mötet bestämde vi också att min kontakt skulle försöka få tag på dokumenten med faderskapstestet så att vi kunde förstå varför det inte var fastställt. Någon vecka senare ringer hon och berättar att jag måste kolla upp det själv eftersom att de ligger på kommunarkivet under mitt namn. Så jag ringer till kommunarkivet och det visar sig att mannen hon sagt var pappan och som beviljat min adoption och allt inte var pappan. Det faställdes genom blodprov och man gjorde det en extra gång just för att min biologiska mamma sagt att det var han. Enligt papprena fanns det inga fler kandidater så utredningen lades ner vilket betydde att jag inte kunde få reda på vem min biologiska pappa var om min biologiska mamma bara inte velat berätta just då.
För ungefär en vecka sedan ringer min kontakt på familjerätten och berättar att min biologiska mamma har ringt till henne och jag blev ju väldigt glad först. Fast det visar sig att min biologiska mamma inte vill träffa mig för hon tycker att det är obehagligt att vi bor så nära. Det tolkar jag som att hon inte vill ha mig i sitt liv alls utan hade kunnat gå med på att träffa mig nån gång bara för att prata och inget mer. Det måste jag ju självklart respektera men det hade ju varit kul att iallafall se hur hon ser ut. Så berättade hon lite om sig själv och det visar sig att hon också är adopterad från Sverige fast från en stad ungefär en timme härifrån. Hon menade att det var lättare att lämna bort mig till adoption eftersom att hon själv visste hur det var att vara adopterad från Sverige. Under den korta tiden hon var medveten om att hon var gravid med mig letade hon upp sin biologiska mamma men hon tog aldrig kontakt. Hennes biologiska mamma var tydligen 16 år när hon blev gravid och kunde därför inte behålla barnet. Hennes biologiska föräldrar förblev ett par efter att hon föddes så hon har två biologiska syskon som hon vet om men inte tagit kontakt med. Hennes biologiska mamma, min biologiska mormor, dog år 2000 av bröstcancer så det var jag tacksam att jag fick reda på.
Sen berättade hon att hon har en till biologisk dotter som hon inte berättade namn och ålder på men jag antar att det var flickan jag såg när jag körde förbi hennes hus när jag precis fått reda på var hon bodde. Hon är gift med en man som inte är pappa till hennes dotter. Dotterns pappa dog för 7 år sedan och han visste om att jag finns. Hennes dotter och nuvarande man vet inte om att jag finns och det var ganska uppenbart att hon vill behålla det så. Hon berättade också att hon vetat var jag bor sedan jag var 2 år.
Det mest intressanta hon egentligen berättade var att hon vet vem min biologiska pappa är, men hon ville inte berätta det. Det var för känsligt i nuläget. Hon berättade att när hon fick reda på att mannen hon trodde var pappan inte var det så visste hon att det bara kunde vara en annan man. Enligt henne hade hon berättat det för socialsekreteraren som gjorde faderskapsutredningen men hon hade sagt att det var för sent och inte lönt att göra en utredning till, trots att hon visste vem det var. Här reagerade min kontakt på familjerätten lite och berättade att det krävs väldigt mycket för att en socialsekreterare ska lägga ner en faderskapsutredning så hon trodde min biologiska mamma hittat på det och bara valde att inte berätta just då. Men min biologiska mamma berättade iallafall att han var hennes första kärlek jag tydligen var väldigt lik honom fysiskt baserat på beskrivningen av mig i brevet. Han var tydligen 1.90 m och hade mörkt krulligt hår, ungefär som mig. Hon berättade också att det senaste hon hört från honom så var han i Kina och hade gift sig med en kinesiska. Men hon ville inte berätta vad han heter eller hur jag kan få kontakt med honom, det var för känsligt. Min kontakt sa flera gånger att det inte är upp till henne att bestämma det egentligen för det är min rätt att veta vem min biologiska pappa är och bara hon ger mig ett namn kan jag göra resten själv, hon behöver inte vara del av det. Hon skulle fundera på det. Så nu sitter jag och väntar på att hon ska ringa igen och berätta vad han heter... Man kan tydligen göra en faderskapsutredning efter så här många år så bara jag får ett namn så kan jag få hjälp av socialtjänsten med resten.
Så ligger det till iallafall. Just nu känner jag väl lite besvikelse att min biologiska mamma är så avvisande och verkligen inte vill träffa mig, men nu har jag hopp om min biologiska pappa istället som jag inte tänkt på så mycket. Jag hoppas verkligen att min biologiska mamma förstår att det här är viktigt för mig...
Jag håller tummarna!
!
