bebis som vägde ca 500gram vid födseln??

Harling1985: Vi har varit hyfsat skonade från ingrepp när han var riktigt liten, men måste de göra någon operation så känns det ju konstigt att den inte ska göras. Jag vet många som gjort ductusop och fått lägga upp stomi pga att en bit av tarmen dött osv när barnet var mkt litet och det har gått bra. Att säga att en op inte är nödvändig när det är den som behövs verkar ju jättekonstigt!

Jag hade havandeskapsförgiftning och fick göra ett akutsnitt, åkte först in till Borås sjukhus som jag tillhör, men fick därifrån åka i ambulans till Östra sjukhuset i Göteborg där jag blev snittad. På Östra görs många operationer på mycket små barn dessutom, de är väldigt duktiga så det kändes tryggt att det var där vi hamnade då vi visste att barnet skulle vara ganska litet.

Det är verkligen sorgligt att man själv ska behöva tjata sig till det man har rätt till...

Det är just det att jag försöker ta reda på allt som jag kan innan, men när det känn som man blir motarbetad så blir det så tungt. Det hade varit lättre för henne som förlossningsläkare att få kontakt med de läkare som finns inom de områden som vi vet att vårt barn kan behöva ha hjälp med. Jag som privatperson, har inte lätt att hitta rätt personer osv. men finns det möjligheter så vill jag veta de innan, jag vill också självklart veta nackdelarn med det hela. Men att inte ta reda på innan, utan att sen efteråt kanske få reda på att det kanske fanns nått man hade kunnat gjort så¨är ju det försent då...

har också fått höra att, ja men du är ju så ung, du kan ju skaffa fler barn. Och ja, visst är jag ung, och jag kan skaffa fler barn, men skulle inte detta gå vägen så skulle jag ju sakna detta barnet ändå, jag skulle ju veta att jag skulle varit mamma till två barn, och att dessutom inte försöka kämpa, läkarn har sagt, att det är jobbigt att ha ett litet barn, det är mycket tid på sjukhus osv, som om hon vill avskräcka oss. Men frågan är hur jobbigt det skulle vara om jag hade vetat att jag inte hade gjort nått för att försöka hjälpa mitt barn...

När det gäller andra sjukhus så pratades det om att vi kanske skulle föda på östra, och på drottning silvias barnsjukhus finns de läkare som jag har haft kontakt med där de genomför påsdialys operationerna på riktgit små barn.
Så det hade kännts bra om vi hade fått varit där, men vår läkare säger att det är bättre att föda på vårt sjukhus och sen se, vad som ska göras, men det känns som det kanske skulle kunna var försent då...

Först ska jag bara korrigera mig själv, han var cirka 34% tillväxthämmad, inte 24%...

Jag blev inlagd på sjukhus i v22+5 (viktskattad 480 g)och det gjordes viktskattningar ungefär en gång i veckan. Första tiden var han inte tillväxthämmad, men efter cirka två veckor började hans tillväxt att minska.

Det stämde ganska bra mellan den sista vikstskattningen och födelsevikten. Jag TROR att det är lättare att viktskatta när man är ganska tidigt i graviditeten, vet dock inte om det är så.
Varannan till var tredje dag gjordes ultraljud utan viktskattningar då flödet kontrollerades. CTG-kurva togs 2-4 gånger om dagen.

Du har inte skrivit något om flödesmätningar. Det var dessa som tillsammans med CTG-kurvan avgjorde när han behövde plockas ut, inte skattade vikten.

Det låter så otroligt att ditt barns välbefinnande ska behöva hänga på vad EN läkare anser. Finns det ingen annan läkare som du träffar som har samma "makt"?

Edvin behövde ingen andningshjälp vid födseln (apgarpoäng andning 2=högsta för den bedömningspunkten), men han fick CPAP och curosurf (medicin för att hjälpa lungorna) direkt efter födseln. Men efter några timmar behövde han helt plötsligt andningshjälp och hamnade i respirator som han slutligen fick komma ur efte tre dygn. Sedan hade han CPAP i ca sju veckor och sedan bara syrgasgrimma vid enstaka tillfällen under sjukhustiden.

Numera inhalerar han Pulmicort varje dag och Airomir vid behov. Han reagerar ungefär som ett astmabarn, men han har inte astma, bara känsliga lungor.

ts tyvärr är det så det fungerar i sverige i dag.. många kämpar inte å tar inte själva reda på såmycket utan litar på läkarna å på såsätt tycker många att vi har det så bra i sverige med sjukvården mm... men det finns fler sidor tyvärr..
Vi har själva vänt oss utomlands för vård å tips mm (vilket du märkte säkert på vår hemsida med resor), vilket gjort att vår tjej är den hon är i dag men det kräver ju massor av tid å kostar pengar..

Vår dotter föddes den 5 aug nu i år. På UL skattades hon till 614 gram i vecka 29+2 så hon var 60% tillväxthämmad. Hon föddes med akut snitt samma dag med en födelsevikt på 728 gram så lite räknade de fel som tur var. Hon gick ner till 613 gram som lägst. Idag 7 veckor senare ligger vi fortfarande på sjukhus (karolinska i huddinge) och hon är vecka 36+0 idag och väger 1231 gram.

Det låter märkligt om du måste föda ett barn på ca 500 gram vaginalt! Enligt överläkaren som tog emot Junie blir det alltid snitt när de är såpass små för de orkar oftast inte annars!

frågan har säkert kommit upp, men går det inte att byta läkare?för hon ni har verkar sakna motivationen att ge er all den hjälp ni behöver.

På viktuppskattningen visade det sig att sonen skulle väga omkring 700 gram och han vägde precis det när han föddes. Uppskattningen gjordes ca 2 timmar tidigare.

Han föddes i Lund. De är verkligen jättebra!
Jag visste inte att jag skulle föda för tidigt, värkarna startade på kvällen och 5 timmar senare var han född.

jag fick min i v 25+5 o han vägde 648 g o var 30 lång..

Tack hörrni för alla svar!! När det gäller igångsättning så har de sagt att det är det bästa för barnet lungor, då jag har ifråga satt det.
Har skrivet ett litet brev, då jag vill ha med allt det jag vill ha sagt till läkarn, tänkte om ni här har lust att läsa det, och ppeka, om nått mer behövs vara med, ni har ju gått igenom en jobbig tid allihopa...
Här kommer det iaf:

Jag heter Elin Härling och är nu gravid i vecka 31, enligt de mätningarna som gjordes på barnet då jag kom in till KSS.

Jag har själv valt att fullfölja den här graviditeten efter att jag har fått reda på att barnet i min mage har konstaterade cystor på ena njuren, och det finns troligtvis även cystor på den andra med.

Jag fick förklarat för mig att detta hade påverkat fostervattenmängden, vilket påverkar lungornas utveckling, vilket till en början sas var det "största" problemet.
Efter att jag hade fått det förklarat för mig, och pratat med läkare och även läst en del, så tog jag beslutet att ändå full följa graviditeten.

Detta beslutet grundades dels av att jag inte ville bestämma att mitt barn liv skulle avslutats, utan att jag ville veta att jag har gjort allt jag kan för mitt barn.
Efter att jag fått höra att det finns barn som födds, och klarat sig bra i vecka 23, 24 då lungorna inte skall vara speciellt utecklade, så kändes det ändå som en idé att låta barnet få den chansen.
Och att veta att det finns så mycket hjälp i form utav CPAP, respirator med mera, så kändes det som att, "varför inte försöka"

När det gäller njurarana, så har jag fått förklarar för mig att om det är fel på båda njurarna, vilket jag utgår i från i nu läget, så är det enda möjliga, en njurtransplantation. Vilket inte görs fören barnet är uppe i en vikt på 10kg.
Alla vet ju att barn som föds inte väger så mycket, och att veta att vårt barn dessutom är tillväxthämmat. Fick det hela att kännas mörkt.
Men efter att ha varit i kontakt med Styrbjörn Friman på Sahlgrenska, som skickat detta mailet till mig:

"Bästa Elin Härling,

Tack för ditt mail som vidarebefordrats från Kristina Bennerdt.
Jag kan inte specifikt svara på dina frågor då det ju är lite oklart vad det är för fel på njurarna hos ditt barn. Jag kan dock generellt svara på många utav dina frågor.
Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg har den största verksamheten i Sverige vad gäller njurtransplantationer och har lång erfarenhet av njurtransplantationer på barn. Det är inte så vanligt att vi transplanterar barn men detta sker ungefär 3-5 ggr/år. Huruvida det blir nödvändigt med njurtransplantation för ditt barn är svårt ännu att sia om. Om barnet har en frisk njure så klarar man sig i allmänhet alldeles utmärkt med denna. Det kan också vara så att man kan klara sig flera år på den njurfunktion som eventuellt finns. Inte förrän njurarna är så sviktande att man behöver dialys kan en transplantation bli aktuell. Vi ser helst att barnen har blivit 1-2 år gamla innan vi genomför en njurtransplantation, men det finns goda möjligheter att i så fall behandla med s k "påsdialys" tills barnet har blivit tillräckligt stort. Ett barn som väger cirka 10 kg har möjlighet att ta emot en "vuxennjure".
De som har hand om utredningen och sköter en eventuell njursvikt hos ett mycket litet barn är barnnjurmedicinarna på Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg.
Lämpliga namn är här överläkare Svante Swerkersson och överläkare Sverker Hansson. Dessa läkare har hand om och sköter en eventuell njursvikt hos barn. Om det blir aktuellt med utredning inför en eventuell njurtransplantation så tar man då kontakt med undertecknad som i så fall planerar för detta.

Med vänliga hälsningar

Styrbjörn Friman"

Så känns det som en idé att iallafall försöka med en sk "påsdialys", jag förstår att inte andra ser mitt barn, som nått man vill lägga ner energi och tid på. Men att klara av att gå igenom detta, så måste jag veta att jag har gjort allt jag kan, och även om möjligheterna är små, så hade det känts skönt att veta att man har försökt, och inte bara valt att "strunta" i vårat barn.

Det känna också bra att för min del så fort som möjligt, kunna få prata med, och visa och tala om vad jag har tagit reda på själv för fakta och information, att få komma i kontakt med "kunniga" inom områdena innan, för efter känns det som för sent.

När det gäller lungornas utveckling så ser jag på kortison, som nått som inte skulle vara "onödigt". Jag själv kan inte se hur något övehuvudtaget skulle kunna vara onödigt, om det skulle kunna vara till hjälp, om det annars skulle konstaterats att det inte finns någon annan utväg. Visst att alla ingrepp är en risk, men om en "påsdialys" skulle vara det enda som skulle vara till hjälp, när det gäller njurarna, så skulle jag nog vilja ta den risken. För att veta att allt som skulle kunna göras görs.

Jag jämför det hela med min son, skulle han råka ut för olycka, och jag skulle veta att han måste ggenomföra en operation för att överlev, men att det finns risker med operationen, inte skulle jag då rakt upp och ner och säga att -Nää, strunta i det, jag kan ju skaffa flera barn.
Detta barnet i magen, är mitt barn preic lika mycket som min son är mitt barn, ocg de är båda två värda alla chanser i världen...

MVH Elin Härling med familj

Såg själv endel stavfel, blir lätt så när det skrivs, men i helhet, vad fattas osv??

min son vägde 660 g o var 30 cm o föddes i vecka 24...han levde i 11 dagar....

Fick tvillingar i april födda i v 29+6. Minstingen var som mest 60,7% tillväxthämmad och vägde vid födseln 705 g. Jag fick inte föda vaginalt pga det ökade trycket/pressen på barnet. Genom snitt menade läkarna ha mer koll på läget och få ut barnet på bästa sätt sett ur barnets (barnens) vinkel. Önskar er all lycka inför det som ligger framför er! Ber en bön att allt ska gå bra. God bless...

Jag fick min son i v 22+6 den 10/6-08 Han vägde 580g & var 30 cm lång! Idag är vi hemma med han för första gången då han ska få sova hemma med oss hela helgen:)

Allt har gått jättebra & även om dom föds himla små så har dom en vilja av stål!

Idag väger Nemo 2830g & är 44,5 cm lång!!!

Lycka till & jag håller tummarna för er!

Födde mina tvillingar i v. 23 + 6 och de vägde 610 g o 550 g och var ca 31 cm långa.

tyvärr gick det inte så bra för TS bebis så jag föreslår att vi slutar skriva i denna tråd.